Intervju: Äkta människor

Tobias Norström 18:50 15 Mar 2012

Äkta!

På söndag är det säsongsfinal för SVTs robotdrama »Äkta människor«, en serie som givit nytt hopp till den svenska sci-fi-genren. Seriens skapare, Lars Lundström, har tidigare skrivit manus till bland annat »Tusenbröder«, »Labyrint« samt ett gäng Wallander-rullar. I och med »Äkta människor« fick han dock chansen att skapa en helt eget värld. Ett Sverige splittrat av den nya tekniken och fyllt av människor som alla försöker hitta sin plats i ett nytt samhälle. Jag hörde av mig till Lars och kollade lite grejer med honom. Bland annat hur man gör en robot mänsklig, vad han inspirerats av och hur framtiden för »Äkta människor« ser ut.

Hur skulle du själv beskriva det Sverige där »Äkta människor« utspelar sig? Hur förhåller det sig till dagens Sverige?
Ganska fritt. Det är heller ingen ambition att göra »Äkta människor«s värld mycket annorlunda vår värld, förutom förekomsten av hubotar. Vad vi har varit noga med är att i längsta möjliga mån undvika att ange kulturella referenser i serien, så som varumärken, arkitektoniska landmärken, samhällssymboler o.s.v.

»Äkta människor« arbetar mycket med teman som främlingsfientlighet och flyktingpolitik. Vad har varit den främsta ambitionen med att arbeta med sådana teman?
En ambition har varit att undersöka hur ett samhälle kan tänkas reagera och anpassa sig till hubotar, när de har blivit ett vardagligt inslag. Då kändes det som ett naturligt inslag med grupper som är både mycket emot utvecklingen och de som är mycket för utvecklingen, sedan den stora massan som bara hänger på. Vissa kan ju påminna om grupper som finns idag, till exempel främlingsfientliga grupper. Hubotarnas förvillande likhet med människor gör det ju ofrånkomligt med sådana här liknelser.

Det känns som att Hubotarnas har kommit till världen ganska snabbt i »Äkta människor« – de har inga tydliga rättigheter och känns generellt som ett väldigt nytt inslag i vardagen. Varför kom de så snabbt och hur tror du det påverkar människornas syn på hubotarna?
Jag vet inte om de kommit så snabbt. Det är möjligen ganska nyligen som de kommit att bli en var mans egendom. De har inte haft några rättigheter därför att man har betraktat dem som maskiner. Man kan säga att vi startar vår berättelse då meningarna om hubotar börjar gå isär.

Hur har du arbetat för att etablera empati och identifikation med robotar som egentligen inte känner några känslor eller är särskilt självmedvetna?
Det har inte varit svårt. Människan är en varelse som har mycket lätt för empati och inlevelse. Det vi ser i hubotarna i form av "liv" är vad vi projicerar på dem. Vill du ha ett känslomässigt utbyte med en hubot så kommer du att få det. Så pass avancerade är dessa maskiner. Hubotarna har rent bokstavligen fötts ur våra kollektiva drömmar. Om sedan vissa hubotar verkligen äger en "själ", det är frågan.

Vilka sorters robotfiktioner drog du framförallt inspiration från?
Kan inte säga att jag inspirerats av något särskilt verk. Är faktiskt inte någon stor konsument av sci-fi. Men jag är fascinerad av hur människan fiktionaliserar sig själv, hur virtuella världar kan få samma betydelse som fysiska. Hur ungdomar i till exempel japan blandar ihop dessa världar. Det är gränsöverskridande och öppnar upp till tankegångar vi leker med i »Äkta människor«.

Kan du ge exempel på sådana saker du inspirerats av i serien?
Jag har mer inspirerats av Japansk manga och anime än av vår västerländska sci-fi, som kommer lite med badvattnet. Den asiatiska mangan har en öppnare, positivare hållning. Den känns mer organisk, och ibland nästan naiv i sitt tilltal, utan att förlora i filosofiskt djup och rikedom. Vår västerländska sci-fi känns dystrare, mörkare och mer intellektuell. Möjligen är »Äkta Människor« något mitt emellan.

Hubotarna i »Äkta människor« befinner sig i något av ett gränsland vad gäller deras artificiella intelligens. Hur skulle du beskriva deras utveckling och var de befinner sig rent intelligensmässigt? Är de självmedvetna?
Hubotarna är av många olika modeller och årgångar. Säkert finns det morsägelser i vår berättelse, vi har premierat det dramatiska berättandet framför total konsekvens i hur dessa maskiner fungerar. Men vissa hubotar är frigjorda, och autonoma. Det upplevs som självmedvetande. Det är en grundläggande fråga i serien; vad som skiljer en människa från en maskin, vad gör oss okränkbara?

Hur ser du själv på den teknologiska utvecklingen? Tror du vi går mot en utveckling som liknar den i »Äkta människor«? Hur får en sådan utveckling sin början?
Onekligen är vi på väg i den ritningen. Om det kommer att se ut som i »Äkta människor« återstår väl att se. Utvecklingen är nog längre gången än vad man tror.

Varför tror du människan är så benägen att skapa robotar i sin egen avbild?
För jag tror att människan skapar det som fascinerar henne. Varför INTE göra en exakt kopia av en människa? Som är varm, mjuk och fuktig. Den skulle ju vara så mycket mer användbar och utmanande än något som ser ut och känns som en burk.

Hur tror du en amerikansk version av serien kommer att skilja sig från den svenska?
Ingen aning. Men de skulle tala amerikanska, och det skulle kanske bli svårt med en lesbisk präst. Eller inte. USA är inte så förutsägbart som man kan tro, särskilt inte på de oberoende kabelkanalerna.

På söndag sänds säsongsfinalen. Hur ser framtiden ut?
Jag och Matador Film arbetar ihop med SVT på utvecklingen av en säsong 2, och framåt sommaren så vet vi om det blir verklighet. I så fall kommer andra säsongen att sändas tidigast hösten 2013.

Fler blogginlägg från Tobias Norström