Hej då Gotham

Tobias Norström 17:21 24 Jul 2012

Nolan

Ikväll går så slutligen Christopher Nolans sista Batman-film upp på svensk bio. Som något slags tecken på att en era är förbi postades tidigare idag regissörens avskedsbrev till trilogin på reddit. Sure, det är något av en gubbfest men fortfarande ett ganska fint avslut på drygt sju års arbete som för alltid förändrade genren serietidningsfilm. 

Alfred. Gordon. Lucius. Bruce . . . Wayne. Names that have come to mean so much to me. Today, I’m three weeks from saying a final good-bye to these characters and their world. It’s my son’s ninth birthday. He was born as the Tumbler was being glued together in my garage from random parts of model kits. Much time, many changes. A shift from sets where some gunplay or a helicopter were extraordinary events to working days where crowds of extras, building demolitions, or mayhem thousands of feet in the air have become familiar.

People ask if we’d always planned a trilogy. This is like being asked whether you had planned on growing up, getting married, having kids. The answer is complicated. When David and I first started cracking open Bruce’s story, we flirted with what might come after, then backed away, not wanting to look too deep into the future. I didn’t want to know everything that Bruce couldn’t; I wanted to live it with him. I told David and Jonah to put everything they knew into each film as we made it. The entire cast and crew put all they had into the first film. Nothing held back. Nothing saved for next time. They built an entire city. Then Christian and Michael and Gary and Morgan and Liam and Cillian started living in it. Christian bit off a big chunk of Bruce Wayne’s life and made it utterly compelling. He took us into a pop icon’s mind and never let us notice for an instant the fanciful nature of Bruce’s methods.

I never thought we’d do a second—how many good sequels are there? Why roll those dice? But once I knew where it would take Bruce, and when I started to see glimpses of the antagonist, it became essential. We re-assembled the team and went back to Gotham. It had changed in three years. Bigger. More real. More modern. And a new force of chaos was coming to the fore. The ultimate scary clown, as brought to terrifying life by Heath. We’d held nothing back, but there were things we hadn’t been able to do the first time out—a Batsuit with a flexible neck, shooting on Imax. And things we’d chickened out on—destroying the Batmobile, burning up the villain’s blood money to show a complete disregard for conventional motivation. We took the supposed security of a sequel as license to throw caution to the wind and headed for the darkest corners of Gotham.

I never thought we’d do a third—are there any great second sequels? But I kept wondering about the end of Bruce’s journey, and once David and I discovered it, I had to see it for myself. We had come back to what we had barely dared whisper about in those first days in my garage. We had been making a trilogy. I called everyone back together for another tour of Gotham. Four years later, it was still there. It even seemed a little cleaner, a little more polished. Wayne Manor had been rebuilt. Familiar faces were back—a little older, a little wiser . . . but not all was as it seemed.

Gotham was rotting away at its foundations. A new evil bubbling up from beneath. Bruce had thought Batman was not needed anymore, but Bruce was wrong, just as I had been wrong. The Batman had to come back. I suppose he always will.

Michael, Morgan, Gary, Cillian, Liam, Heath, Christian . . . Bale. Names that have come to mean so much to me. My time in Gotham, looking after one of the greatest and most enduring figures in pop culture, has been the most challenging and rewarding experience a filmmaker could hope for. I will miss the Batman. I like to think that he’ll miss me, but he’s never been particularly sentimental.

Gilla:
upp
16 röster

Skriv kommentar

Nymphomaniac casting call

Tobias Norström 14:53 17 May 2013

 

Filmfestivalen i Cannes pågår för fullt och Lars von Trier pockar som vanligt på uppmärksamhet. Igår släpptes därför en promobild för hans kommande »Nymphomaniac« där hela casten avslöjades. På bilden syns Uma Thurman, Christian Slater, Charlotte Gainsbourgh, Shia LaBeouf men vänta lite... 

Är inte det där?

Oh lawd!

Gilla:
upp
3 röster

Hejdå The Office!

Tobias Norström 10:24 17 May 2013

Inatt sändes det sista avsnittet av den amerikanska upplagan av »The Office«. Det är slutet för en tv-serie som i bevisade att det går att göra förträffliga nationella nyversioner av serier. Att det går att behålla en förlagas kärna och ändå hitta en egen röst. Jag tyckte på många sätt väldigt mycket om »The Office«. Dels för att den var rolig men även för att den i större utsträckning än den brittiska versionen var fylld av karaktärer jag tyckte om. 

När det efter nio säsonger nu blivit dags att säga farväl gör casten det genom klippet ovan. Genom att prata gamla minnen och beskriva vad serien betytt för dem. Det är rätt emotionellt men även rätt fint.

Hejdå »The Office«, jag kommer att sakna dig!

Gilla:
upp
4 röster

Downton Diddy

Tobias Norström 15:59 16 May 2013

Så mycket goodness i det här klippet. Har mejlat discshops kundservice men det verkar jäkligt oklart om de kommer få in Lord Wilcott Edition. Annars är största chocken att Diddy gillar tårta med muskot i... Trodde inte han behövde något extra afrodisiak.

Gilla:
upp
7 röster

Mad Men Walking, del 5

Tobias Norström 13:38 16 May 2013

Åter dags att summera vilket steg döden tog genom veckans avsnitt av »Mad Men«. Hen lurade verkligen runt hörnet överallt den här veckan och kulminerade i ytterligare en nationell tragedi. Spoilers ahead.

Pete var inte sen att dra igång #cancergate med de nya delägarna...

... men Frank kämpade på bäst han kunde.

Joan undkom dödens klor (well, dramatisk mamma much?) tack vare Bob Benson och gud vad jag hoppas att de blir ihop nu.

Även Pete hade lite mommy issues.

Och Don blev dumpad efter att döden varit på drömbesök.

För att understryka hur ledsen Don var fick vi dessutom se hans apatiska reaktion på Bobby Kennedy-mordet. Andra politiska mordet den här säsongen. Snabbar de på hinner de säkert med mordet på Fred Hampton också. Vore schysst med lite svarta pantrar i säsongsavslutningen, no?

Gilla:
upp
6 röster

Trailer Park Tuesday

Tobias Norström 12:27 14 May 2013

Skepp, skepp och åter skepp. Nej, Trailer Park Tuesday har inte åkt på finlandskryssning. Istället blickar vi mot stjärnorna med två rymdäventyr och en nervig sjörövarrulle. 

»Ender’s Game« är en bok som är sinnessjuk svår att filmatisera. Dels handlar den om massa barn som genomgår träning i tyngdlöshet för att lära sig slåss mot en utomjordisk ras. Dels är huvudpersonen Ender Wiggin sex år gammal och därmed rätt svårcastad. Det förklarar även varför otaliga försök att få till en filmatisering skrotats och varför man till slut valde en 16-årig Asa Butterfield (att han heter Smörfält) till huvudrollen. Det ligger även helt i linje med det som visas i filmens första trailer där allt känns anpassat och tillrättalagt för att bli ett så fartfyllt och hisnande rymdäventyr som möjligt. Inget fel i det. Men jag hoppas att inte alla spår av politik och moral helt försakats till förmån för en bra popcornmotor. Det vore synd på så rara mormonärtor.

Rymdäventyr nummer två den här veckan är »Children of Men«-regissören Alfonos Cuaróns sci-fi-thriller »Gravity«. Här spelar Sandra Bulloch och George Clooney två stycken astronauter vars skepp går sönder efter att ha träffats av massa rymdskit. Tillsammans måste de nu kämpa för att nå jordens atmosfär. Det känns vackert, sparsmakat och väldigt gastkramande. Speciellt med tanke på att så gott som hela filmen utspelar sig mellan blott två personer, ensamma i ett interstellärt mörker.

Paul Greengrass inledde sin karriär som filmregissör med tre filmer (»Bloody Sunday«, »The Bourne Supremecy« och »United 93«) som hade en sak gemensamt: nerv. De vann alla mark på att porträttera olika skeenden i rasande tempo, med panikslagna karaktärer och med den ständigt skakiga kameran. Sen kom »Green Zone« där all den nerven smutsades ner av ett otydligt politiserande. I sin nya film »Captain Phillips« spelar Tom Hanks en sjökpaten som blir attackerad av ett gäng sjörövare. Det åtminstone ser rätt nervigt och skakigt ut, frågan är om den inte slår politisk knut på sig själv där på internationellt vatten.

Gilla:
upp
12 röster

Angående gårdagens GoT – The Bear and the Maiden Fair

Tobias Norström 13:34 13 May 2013

 

Myset mellan Snygritte ångar på även på andra sidan av the wall. Nu dessutom med ombytta roller där Jon Snow för skola om den nya världen. Jag har en känsla av att det aldrig kan sluta bra. Jon Snow är liksom inte skapt för att vara lycklig.

Är det bara jag eller har det varit förhållandevis få omotiverade sexscener den här säsongen? Kanske för att så lite av handlingen kretsat kring Littlefinger och hans patetiska bordellverksamhet? (Precis lagom till att jag skrev detta fick Theon en hand nedkörd i byxorna. Typiskt.)

Det var åtminstone rätt skönt att se lite härligt sängkammarmys mellan Robb och Talisa. Inte för att man saknat rullandet i sänghalmen utan snarare för att det var befriande att se två karaktärer älska varandra istället för HBOs patenterat trista blottande av kvinnobröst helt utan bäring på vare sig handling eller karaktärer. Dessutom var Robb rätt het när han tittade Talisa i ögonen och deklarerade sin kärlek.

Vet inte hur jag känner för Tyrion och Sansa som par. Så länge Sansa får vara lite lycklig och inte plågas av något gammalt gubbslem är det nog en seger.

Jag älskar Daenerys lilla slavbefriarturné och hur hon gjort varenda godsherre på den östra kontinenten orolig nog att kasta guld och skepp på henne. Samtidigt blir man lite orolig av hennes högmod. De där gulliga drakarna må sätta skräck i en adelsman men förr eller senare måste Daenerys stöta på någon som inte är rädd. Jag ber till gudarna, både de nya och de gamla, att drakarna levererar då. Pga min favoritkaraktär har fått lida tillräckligt under sin storebror.

Schulmandebattören Jamie håller verkligen på att förvandlas till något slags mjukis den här säsongen – med alla känslor för Brienne och det där talet om att döda kungen. Tycker fortfarande att det är viktigt att minnas att han är snubben som slängde ut Bran från ett fönster när han blev påkommen med köttflöjten i sin syster.

»Game of Thrones« älskar verkligen oäktingar. Först den strypsexväsande Jon Snow och nu Gendry. Finns det något snedknull i hela Westeros som inte leder till en otippad arvinge?

Det är nu tre avsnitt kvar på den tredje säsongen och utgången har aldrig känts mer oviss. Inte för att serien tappat fart utan snarare för att den känns lite planlös. Alla påtar med sitt och ytterst få saker verkar ha någon faktiskt inverkan på vem som ska få regera eller vem som ska få leva. Det är som om huvudkaraktärerna helt tappat bäring på varandra. Tre avsnitt kvar. Jag hoppas några trådar dras ihop under den tiden. 

Gilla:
upp
21 röster

Agents of SHIELD

Tobias Norström 09:28 13 May 2013

Det är en himla tur att Marvels tv-satsning »Agents of S.H.I.E.L.D.« har utvecklats av Joss Whedon, annars hade nog precis allt lutat åt att hela skiten bara var en trist urvattning av det evigt expanderande Marvel-imperiet. Inatt kom första promon för serien, som antagligen får premiär i höst på amerikanska ABC, och den ser inte direkt jättespännande ut. Några explosioner, några karatesparkar och en onliner från Agent Coulson. »The Avengers« megalight med andra ord. Jag tycker det luktar småskruttig procedural i Marveluniversumets utkanter lång väg. Och det är nog inte så underhållande som det låter. Tänk »Heroes« med en sämre »Dollhouse«-twist.

Gilla:
upp
14 röster

Sötalert!

Tobias Norström 10:55 10 May 2013

Det här ska föreställa Joseph Gordon-Levitt 1995. Jag säger föreställa då det precis lika gärna kan vara Joseph Gordon-Levitt 2016 om han utvecklar en sån där läskig sjukdom så kroppen åldras bakglänges. Det skulle även vara en fullt naturlig förklaring till varför en kille som förefaller vara 13-14 år gammal pratar om hur han föredrar gamla Saturday Night Live och om hur "there's tons of potential comedy stored in the school room". Att Gordon-Levitt vid det här laget dessutom spelade en uråldrig utomjording fångad i en tonårings kropp... så kallad "toppcastning".

Gilla:
upp
21 röster

Tobias Norström

Prenumerera: RSS-flöde

Tobias Norström är 80-talist, skriver om populärkultur och uppfattas alltjämt som naivt pretentiös.

På den här bloggen avhandlar han kulturens mörkaste farvatten och allsköns drömmar om verkligheten.

Ibland med romantik, ibland med avsmak, ibland med skratt, ofta med ett ohälsosamt allvar.

Kontakt: tobias.norstroem@gmail.com

Arkiv

Visa hela arkivet eller…

Laddar bloggrulle…