Nicki Minaj är besatt. Ända sedan debutalbumet »Pink Friday« har hon hemsökts av alter egot Roman Zolinski, en karaktär som träder fram ur Nickis vansinne och ilska. Roman är brittisk, homosexuell och framförallt kritisk mot homofobiska strömningar. Med andra ord en mardröm för välartade amerikanska värderingar.
Som alter ego är dock Roman inget avvikande fenomen på rapscenen. Det mest välkända exemplet är Eminems Slim Shady – även det en karaktär som tillåts vara våldsam, vulgär och överdriven. Men där Slim Shady är en persona, en karaktär skapad av Eminem blir Roman Zolinski snarare något inneboende, en demon.
»Roman is a crazy boy who lives in me and he says the things I don’t want to say. He was born just a few months ago. I think he was born out of rage. He was conceived in rage. So he bashed everyone and he threatens to beat people, and he’s violent. He wants to be blamed. I don’t wanna blame him, I ask him to leave, but he can’t. He’s here for a reason. People have brought him out, people have conjured him up. And so he won’t leave.«
Historiskt sett har besatta kvinnor ofta kopplats samman med okontrollerbar sexualitet. Exempelvis hysterikan ansågs förslavas under sina sexuella drifter som följd av att hennes livmoder, enligt antika föreställningar, började röra på sig. Men Nickis besatthet handlar inte om sex utan anspelar snarare på ett slags förbjuden röst av sanning.
Roman Zolinski blir ett resultat av raseri mot världens alla tillkortakommanden, ett medel för att skildra och kräkas över allt som är fuckat. Han är med andra ord en karaktär som tillåter Nicki Minajs musik att grena ut sig. Att anspela på en dualism av oskuld och ursinne.
Faktumet att Roman uppstår inifrån tyder bara ytterligare på att han är utom Nickis kontroll. Han är ett tillstånd, en naturkraft som endast reagerar. Helt okontrollerbart. Den slutgiltiga ironin ligger därmed i Romans form som ett sjukdomstillstånd tillika symptom på samhällets sjukaste uttryck.
Som alter ego är dock Roman inget avvikande fenomen på rapscenen. Det mest välkända exemplet är Eminems Slim Shady – även det en karaktär som tillåts vara våldsam, vulgär och överdriven. Men där Slim Shady är en persona, en karaktär skapad av Eminem blir Roman Zolinski snarare något inneboende, en demon.
»Roman is a crazy boy who lives in me and he says the things I don’t want to say. He was born just a few months ago. I think he was born out of rage. He was conceived in rage. So he bashed everyone and he threatens to beat people, and he’s violent. He wants to be blamed. I don’t wanna blame him, I ask him to leave, but he can’t. He’s here for a reason. People have brought him out, people have conjured him up. And so he won’t leave.«
Historiskt sett har besatta kvinnor ofta kopplats samman med okontrollerbar sexualitet. Exempelvis hysterikan ansågs förslavas under sina sexuella drifter som följd av att hennes livmoder, enligt antika föreställningar, började röra på sig. Men Nickis besatthet handlar inte om sex utan anspelar snarare på ett slags förbjuden röst av sanning.
Roman Zolinski blir ett resultat av raseri mot världens alla tillkortakommanden, ett medel för att skildra och kräkas över allt som är fuckat. Han är med andra ord en karaktär som tillåter Nicki Minajs musik att grena ut sig. Att anspela på en dualism av oskuld och ursinne.
Faktumet att Roman uppstår inifrån tyder bara ytterligare på att han är utom Nickis kontroll. Han är ett tillstånd, en naturkraft som endast reagerar. Helt okontrollerbart. Den slutgiltiga ironin ligger därmed i Romans form som ett sjukdomstillstånd tillika symptom på samhällets sjukaste uttryck.
Igår framförde Nicki »Roman’s Holiday« på Grammygalan. I ett uppträdande som börjar med en passning till »Exorcisten« iscensätts en urartad kristen högmässa med ockulta inslag. Nicki kämpar för att inte helt uppslukas av sin plågoande. I slutet faller en kämpande präst ihop (alla vet att det behövs två präster för att driva ut en demon) emedan Nickis kropp svävar ovanför scenen tillsynes helt intagen av Roman.
Demonen verkar leva och frodas. Det är bra. Dels då han är en extremt underhållande del av Nicki Minaj artistskap, men framförallt då han fyller hennes musik med aggressivitet och aktualitet.
Demonen verkar leva och frodas. Det är bra. Dels då han är en extremt underhållande del av Nicki Minaj artistskap, men framförallt då han fyller hennes musik med aggressivitet och aktualitet.
Lägg till ny kommentar