Angående gårdagens AHS – The Magical Delights of Stevie Nicks

Tobias Norström 11:00 9 Jan 2014

Åter dags att stifta bekantskap med häxorna i New Orleans med årets första recap av »American Horror Story«. Vi går in på sista kapitlet nu och idag är det så dags för Stevie Nicks att hälsa på hos häxakademin och hänga lite med sitt största fan, Misty Day.

Ett krig är onekligen på väg. Att Fiona och Marie Laveau myser och dricker te kan inte vara ett tydligare tecken på stundens allvar. Det känns kul men lite konstigt. Hur stort hot kan ett band häxjägare vara mot en voodoopräst, en supreme och hennes underhuggare liksom.

Jag måste säga att Cordelias karaktär vuxit under säsongen. Hon kändes otroligt mjäkig i början men nu kan man inte riktigt låta bli att sympatisera med henne när Fiona anklagare henne för att ha varit blind av kärlek.

Gulligt att Misty Day fick fangasm när Stevie kom. Även om alltihop är ett powerplay från Fiona som handlar om att ytterligare befästa sin egen plats som supreme så fanns det något fint när Misty dansade i vardagsrummet. Trollbunden av Stevies rosslande stämma vid flygeln.

En häxoff mellan Madison och Misty känns spännande men lite överilat med tanke på att de äldste vid häxakademin planerar konflikt med häxjägarna – även om det mest handlar om lite remotegrejer med möss. Det känns upplagt för något slags misslyckande där om Fiona ska sitta vid rodret själv. Kanske är det så Fiona möter sin undergång? Så får Zoe, som ny supreme, ordna upp allt, understödd av Cordelia.

Fiona lyckades i alla fall pressa fram Marie Laveaus origin story och ge oss förklaringen till varför hon springer runt på nätterna och rövar bort barn. Det kändes lite trist. Som att Marie tappade lite udd av att grunden till hennes fierceness var moderlig ångest. Det måste vara den kvinnliga hjältens, och antihjältens för den delen, mest utslitna och trista motiv.

Jag kan inte bestämma mig om Madison verkligen väckte den där begravningsgubben eller om allt bara var ett trick för att sätta p för Misty Day. Om även hon kan väcka de döda är ju det en game changer i kampen om titeln som supreme av ganska betydande börd. Det spelar dock ingen roll vad som händer. Madison får väcka hur många hon vill och Nan kan kontrollera halva New Orleans handlingar, Zoe kommer bli ny supreme och så är det med det.

Att Myrtle sitter i källaren och spelar theremin befäster bara mer hennes roll som något slags raspig häxvariant av Tom Waits. Jag tror det är en bra stöttande mentorsfigur för Cordelia, nu i denna svåra tid.

Det dröjde ända fram till slutet innan jag insåg att Papa Legba spelas av Lance Reddick, aka Lieutenant Cedric Daniels, aka Phillip Broyles. Mötet mellan honom och Fiona kan dessutom nog få rätt ödesdigra konsekvenser. För en desperat supreme känns som ett recept för kaos och ond bråd död. Först på tur står Nan. Typiskt. Speciellt som häxakademin inte behöver mer inre konflikter. Allra helst om kriget ska rasa de tre avsnitt som kvarstår av säsongen. 

Fler blogginlägg från Tobias Norström