8 shades of etnisk svensk mitt livet, varav 50% i lila slips, trängde ihop sig i Agenda-studion för en rekordlång partiledardebatt. Frågan på allas läppar är såklart: vem var egentligen roligast?
Fredrik Reinfeldt
Som ett kärleksbarn mellan den tecknade hunden Droopy och en övertänd fotbollshuligan på fultjack försökte Freddan skapa härlig Roast-feeling i studion: ”Till skillnad från dig är jag läskunnig Stefan Löfven” viskade han men skratten uteblev.
Han missade också ett helt gäng uppenbara punchlines – han berättar att han just kom från Mexiko utan att visa antydan på ett sombrero-skämt och pratade länge om brottslingar utan att göra en call back till sin gamla drogögon-onliner. Slarvigt, Reinis.
Bäst var han när han travesterade Percy Nilegård och pratade om ”dynamisk samhällsyn”.
Två drogögon av fem möjliga.
Annie Lööf
Som alltid har man höga förhoppningar på Annie men oj vad hon, för att använda Lööfs egna ord, ”levererade” i afton.
Hon började med att prata om ”det magiska ordet småföretag” för att sedan trolla fram ett plakat med orden ”det är inte plakat utan resultat som gäller”. Abra-ka-fucking-dabra.
Annie stod också för kvällens bästa dubbelmetafor med ”Stefan, du köper valfläsk för monopol” och för att sedan slå kullerbyttan ”synd när skolan blir ett slagträ i debatten” – i en debatt – om skolan. Priceless.
Fyra fyrklövrar av fem möjliga
Göran Hägglund
Det började bra när Göran första gången öppnade munnen och överraskade med en rejäl whiskeyröst. Men sedan tog det stopp.
Roligast var nog bilden han målade upp med uttalandet ”ni vill kasta grus i företagets maskiner, kasta grus i hushållens ekonomi”, det är ganska roligt att föreställa sig Stefan Löfven stå och kasta småsten genom någons fönster medan de sitter och gör sina räkningar. Men ett hyvelspån gör inget köksbord.
Ett överkryssad verklighetens folk
Jan Björklund
Solbränd och med tuperat hår bjöd Janne in till så väl buskis som klassisk stand-up. Han hade med sig skön rekvisita som en dagstidning och pratade hamburgerkedjor, höjde rösten helt omotiverat när han pratade om flumskolan och körde upprepningshumor när han slog svenskt rekord i användandet av ordet ”chockbeskatta”.
Kul, men lite väl ”släng dig i brunnen” och tidigt 90-tal för mig.
Två hårkammar av fem möjliga
Stefan Löfven
Svetsaren med hajögon peakade med onlinern ”Fredrik, jag vill inte säga att du ljuger – men du har en flexibel inställning till sanningen”. Om det vore en tweet skulle jag uppskatta att den fått kanske 12 RT:s, och mer kan man förvänta sig av någon som vill bli statsminister. Annars alldeles för lugn och sävlig.
Två rosor av fem möjliga
Jonas Sjöstedt
Jonas visade gång på gång under debatten att han är bäst som diss-komiker. Drumrollsen låg i luften när han gick i klinch med Björklund: Jan sa något om kommunism och 80-tal, Jonas kontrade med ”det känns 80-tal att hör Björklund prata” för att senare följa upp med ”allt var inte bättre förr, men skolresultaten var i alla fall det innan du blev utbildningsminister”.
Annars var det inte mycket att hurra för men han verkar själv tycka formuleringen ”ni leker affär med välfärden” var väldigt snitsig – speciellt för han sa det två gånger. Jag säger ”eh, sådär va?”.
Två Lars Ohly av fem möjliga
Åsa Romson
Ja du, Åsa? Försöker du ens vara rolig? Om du inte jobbar på någon väldigt highbrow deadpan-humor så var nog det här inte din kväll.
En vissnad maskros
Jimmie Åkesson
Jimmie var som roligast när han användes som rekvisita för de andra – ”Nä, ni får honom” – nä, ni ska ha honom”.
På egen hand gick det sådär, det väl egentligen bara när han sa att Annie Lööfs plakat ”kostar tiotals miljarder” som det blev lite kul – speciellt för han inte verkar ha koll på marknadspriset lite papp och papper.
Annars sprang han mest runt i sitt ekorrhjul av tröttsamma argument och var själv det största skämtet.
En blåsippa av fem möjliga.
