Copy-smileyn är äntligen här

Tobias Boström 16:08 19 Sep 2012

Gillar du att hjälpa sjuka människor men vill komma vidare i karriären på ett skönt och roligt sätt? Sjukvård är inte bara liv och död, det kan också vara ett jävla skämt - som den här copysmileyn som hånglar upp dina ögon. Lämna de grå sjukhusen med sina vissna receptionsblommor och skrivbord i björkfaner bakom dig och kom till vårt spexiga bemanningsföretag. Ett ställe där till och med rubriker har ett hysteriskt inbyggt laugh track.

SMS-lån till ockerränta är inte bara tragiskt utan kan även vara lite sådär smiley-skönt. Vi vet ju hur det är *BLINKBLINK*: du har köpt syntetiska droger av män i midjelånga skinnjackor, dina kompisar har tröttnat på att låna ut pengar och nu är du i desperat behov av snabba cash för att inte din panna ska få oväntat besök av ett järnrör. “Tur att vi finns :)” liksom - vår copysmiley skrattar inte åt dig, utan med dig - av charmig medkänsla.

Om det inte räckte med en tokflinande textversion av en kapsejsad huvudfoting så har vi en avslappnad maskot. En röd tupp som spärrar upp ögonen som han just Scarface-dragit ett helt bord kola. Bara så du fattar hur sköna vi är.

Vad är bättre än en copysmiley? Två jävla copysmileys såklart!. “Varsågod SMILEY”, “Smart köp SMILEY” - du fattar vinken, mellan raderna skrattar vi tillsammans åt de låga priserna på vårt djurfoder. Att sedan övriga annonsen ser ut som den designas av en begåvningshandikappad 6-åring med motorikproblem tycker vi bara är en bonus. Om designen skrattar först, så skrattar copyn absolut sist.

Vad använder man för skiljetecken för att avsluta världens mest menlösa copy om en QR-kod? Punkt känns kanske lite stelt, utropstecknet för skrikigt - då passar copysmileyn som skoj-handen i filur-handsken. Fatta hur sköna vi är på vår boulebana, vi ber folk i tunnelbanan fråga varandra om teknik och tackar sedan på förhand - på ett roligt sätt. Känn hur texten verkligen gnäggfnissar dig rakt i ansiktet. Vi skulle gärna skrivit en ännu längre text men vår copywriter var tvungen att dra för han ska hugga fram tegelväggen i sitt kök och starta stand-up-klubb.

Gilla:
upp
190 röster

Lämna en kommentar, bild eller gif här

7 kommentarer

  1. Bild för Slebbo
    Slebbo

    Ett stort steg för smileysarna, men tyvärr är det nog långt kvar tills vi ser dessa fantastiska krabater i lagtexter och dylikt. Men gosse vad jag längtar Ü

  2. Bild för Carin
    Carin

    Lustigt att du postar detta just idag, det är tydligens smileyns födelsedag. 30 år gammal blir den. Grattis osv

  3. Bild för Robert
    Robert

    Fantastiskt bra att den språkliga utvecklingen även nått ordnördarna :)

  4. Bild för Anna
    Anna

    Vet du Tobias, min begåvningshandikappade 6-åring, som visserligen inte har så väldigt svåra motorikproblem men ändå, gör snyggare saker än det där. Så fundera ett varv till över vem du förolämpar med den kommentaren, ok?

  5. Bild för m
    m

    Här känns det helt okej att slänga in ett lol..

  6. Bild för liljaybay
    liljaybay

    Sänka skatten för pensionärer med en femtiolapp i månaden :)

Sverige 2015

Tobias Boström 14:45 29 Aug 2014

I sensate nummret av Nöjesguiden har jag skrivit om två parallela 2015 beroende på valutgången. Plocka ett nummer på stan (old school) eller läst det här (new school)! 

(spoiler: det går åt helvete hur du än röstar)

Gilla:
upp
26 röster

Recension: Valrörelsen (33:e säsongen)

Tobias Boström 21:17 10 Jul 2014

Eftersom det nu är uppehåll i valrörelsen tänkte jag passa på med en recension innan vi får se den rafflande upplösningen i höst.

Valrörelsen är en dramakomedi om en grupp etniska svenskar mitt i livet och deras kamp för kontrollen över en eka i Harpsund. Serien är nu inne på sin 33:e säsong sedan urpremiären 1911, och har alla möjligheter att blir lika långdragen som sin föregångare Tronföljden. Tänk er ett Dallas fast mindre doft av olja och fler partistrateger.

Denna säsong av valrörelsen är den mest hajpade på länge och har i media fått ett super-prefix. Trots en, ur svenskt mått mätt, större budget syns inte mycket av vare sig CGI eller hologram – största delen av pengarna verkar istället lagts på en svårbegriplig dialog samt bilder avsedda för spridning i sociala medier. 

Seriens två huvudantagonister är Fredrik, som vi känner igen från såväl säsong 31 som 32, och utmanaren Stefan, en före detta fackföreningsman som hatar folk som gillar att sova på mornarna. Även om maktkampen de två emellan är säsongens centrala tema så spänner handlingen över så vitt skilda områden som thunderclaps, Attefallshus, gruppselfies, la belle epoque och foodtrucks som ockuperar TV-studios.

Även om ansatsen finns där står Valrörelsen ofta och stampar på samma ställe, många delar känns som rena transportsträckor där vi åskådare inte lär oss något nytt. Vi ser den ena sidan skrika ”regeringsduglighet” medan den andra kontrar med att säga så lite som möjligt. Karaktärsfloran är också stundtals lite rörig, tänk Games of Thrones om den skulle vara skriven av en statligt anställd handläggare.

En del karaktärer känns heller inte trovärdiga, ta till exempel justitieministern Beatrice som i ena sekunden postar en satirartikel som den vore sann för att i nästa sekund stå och dansa till Sound of da police. Kom igen liksom!

Tycker också det var onödigt att ge skurken glasögon. Det är även förvirrande för tittarna att hans medarbetare hela tiden utesluts och försvinner ur serien, här hade det kunnat funka bättre med till exempel namnlösa stormtroopers.

Några delar av Valrörelsen funkar dock väldigt bra, till exempel twisten med Feministiskt Initiativ, Alliansen-peppen med den där härliga Peter Rylander (han borde få en spinn-off-show), när personer i gore-tex-jackor stödåt hamburgare på Max, terapisamtalen med Perris (catchphrasen: ”VEM var den där lilla killen?”) och hon Nuon-Maud (från tidigare säsonger!) som vägrade prata om annat än konstitutionen. Jag gillade även delarna när äldre nyhetsreportrar uttalar ”poll of polls”. 

Mid season-finalen med EU-valet kändes dock väldigt otydlig, vad handlade den ens om? Skulle man rösta ut folk ur landet? Gillade dock slutet när de dansade genom att enbart böja på knäna, härlig feel-good!

Överlag känns det som en väldigt ojämn säsong, jag förstod inte alls varför de plötsligt skulle åka på sommarläger och dricka rosé tillsammans. Antar att det var Peter Carnello som tvingade in det för det var produktplaceringsvänligt.

Manusarbetet känns ganska långrandigt och tråkigt, på snudd på triangulerat till döds. Hur gånger kan man egentligen låta karaktärerna säga ”överskottsmål” och ”samarbetsstrategi” utan att tittarna somnar. Framförallt hade man kunnat arbeta mer med debattbitarna – det måste kunna vara mer än att folk bråkar om hur man ska räkna. 

De är också tråkigt att de i tid och otid hänvisar i dialog till personer som karaktärerna träffat som håller med dem, vore det inte roligare att ge de personerna lite screen time?

Och för att vara helt ärlig känns inte riktigt ”vi tillsätter en utredning” som världens sexigaste berättartekniska knep. Ett plus är att kostymerna är trovärdiga och härligt norm core.

”Supervalrörelsen” är inte min favorit bland politiska dramakomedier, kvalitetsmässigt är det ljusår ifrån internationella publikfavoriter som valrörelsen i USA 2006. Men inte heller på närmare håll står den upp speciellt bra, danska Borgen hade till exempel ett betydligt rikare persongalleri. Komedidelarna funkar inte heller utan här borde man sneglat på svenska Solsidan – Ove är en betydligt bättre comic relief än Kent Persson.

Dock ska det bli spännande att se upplösningen, utan att spoila har jag hört att alla huvudkaraktärer kommer flytta in i små stugor på olika torg– en svensk verson av hobbitbyn helt enkelt.

Sammanfattningsvis: Säsongsupplösningen känns som make-it-or-break-it för den här ojämna berättelsen, ett riktigt spännande slut kan definitivt lyfta hela säsongen. Ska bli intressant att se vem som tar ansvar för årorna, och vilka som får simma efter näringslivsposter. 

Gilla:
upp
88 röster