I helgen återvänder X-Files till amerikanska tv-rutor. Detta ger oss ett perfekt tillfälle att utforska författarna bakom serien, som fann sanningen och formade modern tv.

Vi lever i en tid där var och varann franchise återupplivas. Från Star Wars till Huset Fullt, få tvingas rättfärdiga sin nyblivna existens medan de flesta kanske borde. En som dock inte kan räknas till den kategorin är X-Files, vars nya säsong har premiär på amerikansk tv denna helg. Vi talar trots allt om en tv-serie som banade vägen för den rådande guldåldern inom tv. Visst, det var Chris Carter som skapade konspirationsfantasin, men medan han oftast stod för avsnitten dedikerade till seriens UFO-mytologi så agerade han även mentor åt en rad unga filmskapare och manusförfattare i processen, som fick chansen att göra sitt avtryck i de så kallade "veckans monster"-avsnitten.

Så låt oss kolla närmare på vilka det var som faktiskt gjorde X-Files till en serie värd att återuppliva, och hur de därefter gick vidare till att skapa nya moderna tv-fenomen. Spoiler: de är alla vita män.

James Wong och Glen Morgan

Det oftast oskiljbara radarparet Wong och Morgan blev under sina år med X-Files kända som de mest pålitliga skaparna av skrämmande veckans monster-avsnitt. Med en känsla för gastkramande atmosfärbygge gav de bland annat upphov till mytomspunna karaktärer likt den elastiska leverätaren Tooms och den incestuösa familjen Peacock. Efter en period med syskonserien Millennium tycks Morgan ha levt på intäkter från Final Destination-filmerna – en skräckfranschise han och Wong skapade – medan hans partner har fortsatt att terrorisera tv-tittare med American Horror Story. I helgen återvänder de dock till platsen där allt började med det ena premiäravsnittet av nya X-Files.

X-höjdpunkter

Beyond the Sea: I vad som kan kallas för The Silence of the Lambs med en telepatisk twist fick vi första gången en inblick i Scullys liv i samband med hennes pappas bortgång. Ett tidigt avsnitt där serien bevisade att den var mer än genreäventyr och besatt "filmiska" kvalitéer då nästan okända för tv.

Home: Den ökända historien om familjen Peacock nästlade sig in i och traumatiserade självaste amerikanska folksjälen, vilket resulterade i en bannlysning från amerikansk tv. Det gör den till en självklar respekterad del av tv-historien.

Musings of a Cigarette Smoking Man: Ingen trodde någonsin att vi skulle få utforska den mystiska ärkefienden CSM:s bakgrund, men det fick vi och bäst ämnade för jobbet var uppenbarligen Wong och Morgan med en fascinerande resa genom USA:s moderna historia. Här nådde X-Files utan tvekan peak konspirationer.

Darin Morgan

X-Files kanske mest ödmjuka geni är Glens yngre brorsa Darin, älskad av fans för att ha gett serien en extra nyans genom att författa säregna avsnitt fyllda av värme, svart humor och älskvärt rubbade karaktärer. Utöver en Emmy-vinst för det klassiska avsnittet Clyde Bruckman's Finale Repose är han ihågkommen för att ha spelat det vidriga men ikoniska monstret Flukeman samt den svansbärande tönten Eddie Van Blundht i Small Potatos – en roll Vince Gilligan hedrande nog skrev med Morgan i åtanke. Efter X-Files har det varit någorlunda tyst ifrån den hyllade författare, bortsett från jobb som rådgivare för bland annat Fringe. Men precis som sin bror återvänder han nu till X-Files för ett avsnitt som redan har prisats av kritiker för att vara exakt allt man kan förvänta sig från ett "Darin Morgan-avsnitt".

X-höjdpunkter

Clyde Bruckman's Finale Repose: Emmyn säger egentligen allt, och kanske även att Peter Boyle vann en för titelrollen. Ännu ett avsnitt från serien värd att bli ihågkommen i tv-historien och ett sant bevis på att en serie aldrig behöver vara låst till en specifik genre.

Humbug: Det var här X-Files mer komiska sida introducerades, när Mulder och Scully helt plötsligt fick ta över rollen som missfostrena med en utredning bland ett samhälle av cirkusaktörer. Frågan är om inte James Wong tog med sig lite inspiration från denna Freak Show till författarrummet för skrivandet av American Horror Storys fjärde säsong.

Vince Gilligan

Den absolut största stjärnan vunnen ur Carters lekskola är utan tvekan Vince Gilligan, vars stil skulle kunna liknas med en tredje Morgan-brorsa då han lyckades skriva både nagelbitande och humoristiska avsnitt. Gilligan debuterade som författare under andra säsongen och var med den fjärde redan ett namn att räkna med, ett namn trogen serien enda in i slutet av nionde. Han ansvarade även för syskonserien The Lone Gunmen, om Mulders trogna nördkonspiratörer, vars misslyckade första säsong knappast sänkte hans mod då genrevirtuosen efter X-Files skulle komma att skapa två sisådär kända serier vid namnet Breaking Bad och Better Call Saul – DNA-strängen av dramatiska uppbyggnader och twists är dock tydligt förankrad i serien där allting började.

X-höjdpunkter

Drive: En nervkittlande biljakt där Mulder hölls gisslan av ingen mindre än Walter White himself, Bryan Cranston.

Leonard Betts och Memento Mori: Det var i det förstnämnda avsnittet, om en cancerätande mutant – ja, seriens mördare älskar att äta skumma saker – som det avslöjades att Scully själv led av sjukdomen, och hur Mulder sedan kämpade för hennes liv i Memento Mori, kanske ett av de mest tårdrypande avsnitten under seriens gång.

Howard Gordon och Alex Gansa

Här har vi ännu ett legendariskt radarpar. Medan Howard Gordon också var producent under X-Files fyra första säsonger så skrev han även ett flertal avsnitt tillsammans med författarpartnern Alex Gansa. Tillsammans fokuserade de främst på karaktärer framför skrämseleffekter vilket gjorde deras avsnitt till mer mänskliga mysterier som berörde istället för att skrämma. Efter att de två lämnade serien har de bland annat skrivit och producerat för dygnarbomben 24 och skapat en annan maktifrågasättande serie – samt kanske lite rasistisk – vid namnet Homeland.

X-höjdpunkter

Fallen Angel: En från seriens mytologi där Mulder undersöker en suspekt kraschlandning och möter sin blivande BFF tillika UFO-fanatiker Max Fening.

Død Kalm: Mulder och Scully fastnar på ett fartyg tillsammans ute på norska havet och börjar båda åldras markant. Medan de förbereder sig inför den stundande döden blottar de sitt inre för varandra, till alla fans förtjusning – och bara för att förtydliga, de ligger inte med varandra utan snackar känslor.

Frank Spotniz

Bortsett från Chris Carter har kanske Frank Spotniz varit en av de mest väsentliga författarna i formandet av X-Files mytologi. Efter att ha skrivit sina första avsnitt under den andra säsongen skulle han därefter komma att klättra i rang och hängde med som producent genom hela serien. Under denna tid blev Spotniz signum de mest påkostade avsnitten, där filmambitioner i uppbyggnad och utförning redovisade vad tv-mediumet kunde åstakomma trots restriktioner. Efter att serien nådde sitt slut 2002 samarbetade han även med Carter i skapandet av den fristående filmen I Want to Believe, en veckans monster satsning sågad av både fans och kritiker. Det kan dock inte sägas om hans nuvarande projekt, tänk om-nazidramat The Man in the High Castle, vars första säsong hade premiär hos Amazon i slutet av förra året.

X-höjdpunkter

End Game: En hämndlysten Mulder fightas med seriens utomjordiska prisjägare på en u-båt ute i ett islandskap, vad mer kan man begära från ett avsnitt – vars visuella effekter är imponerande för det tidiga 90-talets tv.

731: En sanningshungrande Mulder fightas mot klockan när han hoppar på ett tåg i farten sökandes efter en utomjordisk passagerare, återigen, vad mer kan man begära från ett avsnitt – som även här demonstrerade effekter en tv-budget på den tiden sällan kunde hosta upp.

Under gårdagen gav jag ett smakprov från årets filmfestival i Sundance med rapparkavalkaden Drop. Då skrapade vi dock endast på ytan av årets alster, och ännu kan vi drömma om att närvara vid branschen mest älskade snöinferno. Få av oss har kanske chansen att att närvara vid indiemeckat men detta hindrar oss inte från att se närmare på vad de har att erbjuda i år när det kommer till progressivt filmskapande. Från svenska dokumentärfilmare i Floridas trailer parks till emotionella sci-fi-draman — detta är filmerna du kommer vilja hålla utkik efter under 2015.

10. Seoul Searching

80-talet är fortfarande en fullt levande utopi på bioduken med alla dess färglystna filter. I denna tonårskomedi möts koreaner från hela världen på ett sommarläger för att lära sig om sitt kulturarv. Trailern är fullpumpad med tidsenlig musik, retroaktiga ljudeffekter och en vass ton där amerikanska klichéer blir till indieguld.

9. I am Michael

När James Franco inte störtar diktaturer lever han ut indiefantasier. Som tidigare finner vi honom i mer än en film när Sundance går av stapeln. Nog för att jag kan uppskatta bromancen med Jonah Hill i True Story, men mest lovande verkar ändå detta verklighetsbaserade drama vara. I am Michael berättar historien om en homosexuell man som fann kristendomen och blev en pastor — ja, detta är baserat på en sann historia, och lär säkerligen vara perfekt för den underligaste skådespelaren på Instagram.

8. Advantageous

I en framtid där klyftorna mellan de rika och fattiga är måttlösa väljer många att drömma sig bort. Det verkar i alla fall vara premissen för detta familjedrama med en touch av Philip K. Dick. Bara inte Arnold Schwarzenegger väntar på andra sidan av eskapismen så har vi något lovande här.

7. Going Clear

Filmen typ hela Hollywood fruktar i år är Going Clear. Alex Gibney tar oss till de troendes fängelse med Going Clear — en dokumentär om, ja ni gissade rätt, scientologi. Tom Cruise är nog redo att lägga hela Mission Impossible 5:s budget på att stoppa denna djupgående undersökning av kyrkan och dess grundare L Ron Hubbard. Den är baserad på Lawrence Wrights bok och lär vara många advokaters måltavla detta år.

6. The Hunting Ground

Med The Invisible War tog Kirby Dick sig an orättvisor inom den amerikanska armén på ett sätt som prisades världen över. Med sin nya dokumentär är dock siktet riktat mot ett slagfält inom hemlandets gränser — college. Här erbjuds vi en inblick i de amerikanska skolornas nästintill konspiratoriska behandling av våldtäktsoffer, där kvinnorna skuldbeläggs. Om The Hunting Ground får lika stor genomslagskraft som Dicks tidigare verk lär många rektorer få stå till svars detta år.

5. The Bronze

I vad många tror kan bli festivalens bästa komedi får vi ta del av en olympisk medaljörs vardag, där glansdagarna bakom ligger bakom henne. Den är skriven av huvudrollsinnehavaren Melissa Rauch och borde kunna bli en mer lättsam inblick i en elitidrottares liv, där krigsläger och psykopatiska tränare är exkluderade — så vitt jag vet.

4. Pervert Park

Här har vi ännu en dokumentär laddad med kontrovers. Svenska dokumentärfilmarna Frida och Lasse Barkfors tar oss med på en resa genom ett ökänt kvarter i Florida, som råkar vara hemmet för över 100 sexförbrytare. I samhällets utkant får vi ta del av liven ingen vill leva. Det verkar bli en brutalt ärlig skildring utan medlidande – och därmed perfekt för Sundance.

3. The Diary of a Teenage Girl

Alla som har läst serieromanen vet att denna ungdomsskildring kan chockera. I 1970-talets hippiehuvudstad San Francisco får vi följa en ung tjej som ger sig in i en romans med sin mammas pojkvän, spelad av Alexander Skarsgård. Detta är skådespelerskan Marielle Hellers regidebut och spås bli en kraftfull sådan.

2. Partisan

I sin långfilmsdebut ger Ariel Kleiman oss en inblick i ett Australien undangömt för omvärlden. Vincent Cassel — till synes i toppform — spelar här en man som ser över en tillflyktsort för kvinnor och barn på flykt från sitt förflutnas plågor. Men fruktan slår till i Cassels rollfigur då hans äldsta son och protegé börjar utforska världen runtom dem. Under idyllens ytan kokar ett känslomässigt drama där kameran verkar ha fångat upp hisnande miljöer.

1. Z for Zachariah

Vid första anblick liknar detta postapokalyptiska relationsdrama 50-tals rullen The World the Flesh and the Devil något avsevärt. Men när Robert O'Briens roman agerar förlaga kan det bli till en tankeväckande film där Chris Pine, Margot Robbie och Chiwetel Ejifor har en chans att briljera som de sista människorna på jorden. Detta är regissören Craig Zobels andra film och många är förmodligen spända på ifall den kommer skaka om lika mycket som den kontroversiella debuten Compliance, vars premiär på Sundance för tre år sen möttes med burop.

Vi är halvvägs igenom årets första månad och än så länge tycks 90-talet fortfarande ha stort inflytande över det rådande decenniet. Från skogsrave till ett kommande album signerat Sisqó, ja, ifall ni besitter en garderob från eran då dessa fenomen verkligen var relevant så är det bara att rensa ur. Kanske finner någon där ett par gamla VHS-inspelningar av kultserien Twin Peaks. Ta då med all rätt igen förlorad tid, för i dagarna blev det klart att Kyle MacLachlan återvänder som agent Dale Cooper i den nya säsongen av den surrealistiska mordsåpan.

Med detta i åtanke började jag fundera kring vilka andra kultserier vi inte hann säga adjö till innan de lämnade oss. Konceptet miniserie gör just nu succé inom tv-världen, vilket bland annat gav David Lynch chansen att ge oss ett eftertraktat slut. Vilka borde följa i hans fotspår och återvända efter alla dessa år? Jag har listat fyra optimala val!

Angel

Okej, såhär var det faktiskt, när Buffy och Vampyrernas systerserie mötte sitt slut med gänget rännandes mot helvetets arméer var idén om en uppföljande film inte långt borta. En påtänkt handling existerade, men jag antar att Marvel redan hade säkrat Joss Whedon genom någon rituell handling där han blev tvungen att offra sin älskade franchise för en annan.

Fans har dock genom åren kunnat läcka såren med ett mindre intag av blodspill genom papper, då både Buffy och Angel fick nya "säsonger" i serietidningsformat. Här återsåg vi bland annat handlingen till den övergivna filmen, där den numera mänskliga Angel bekämpade demoniska gängledare flygandes på en drake genom ett postapokalyptiskt Los Angeles. Om det inte är något ni skulle vilja se i tv-rutan så har ni helt enkelt inte drömt bort er tillräckligt i fanfiction baserat på titelinnehavarens smått erotiska bromance med Spike. Nu krävs endast en påle i hjärtat på Marvels själlösa bolagsbossar, så att vi kan säkra Whedon för detta avslutande kapitel.

"För postapokalyptiska Los Angeles eller Angel och Spikes fanfrieri?", tänker kanske ni. Varför inte båda, säger jag?

Potentiell handling: Utöver redan nämnda idéer är jag för allt som involverar flashbacks till tiden då Angelus härjade — de var alltid mina favoriter.

Freaks and Geeks   

Det här valet är måhända lite kontroversiellt, då en del säkerligen är av uppfattningen att Freaks and Geeks är ett perfekt verk inte värt att besudla. Men tanken på att återse dessa rollfigurer efter alla dessa år är ändå kittlande, och Judd Apatow har en resumé värd att beundra.

Scenariot jag har visuliserat för en fortsättning på denna coming of age-berättelse skulle vara mer än lägligt om fyra år. 2019 är året då serien fyller tjugo, vilket skulle kunna placera familjen Weir och de andra vid millenieskiftet — alltså den tidpunkten då de förgyllde tv-apparater världen över.

Freaks and Geeks var alltid tidlöst relaterbar med känslor av utanförskap och uppror. Nördar och pundare har kanske vuxit upp, men här finns chansen att även introducera en helt ny generation som kan motsvara seriens numera åldrade fans. För vem skulle inte vilja se Linda Cardellini dela på lite rökbart gräs med sin gothdotter? Retorisk fråga, jag vet att ni vill.

Potentiell handling: Nördarna försöker återupptäcka sin åldrade passion genom att gå på premiären av Star Wars: The Phantom Menace — resten av serien är en studie i existentiell kris.

Deadwood

Den gamla västern var aldrig så blodig och vulgär som med HBO:s Deadwood, vilket förmodligen ledde till en hel del svärande från fans när den fick ett abrupt slut. Efter endast tre säsonger och med flera lösa trådar dinglandes las det påkostade dramat ner. Inget mer trånande över Timothy Olyphant i cowboyhat — tills Justified hade premiär, det vill säga — eller den där obekväma känslan av Ian McShane involverad i någon form av sexakt.

Även här har en film diskuterats under ett flertal år, och enligt skaparen David Milch var de riktigt nära 2011. Tyvärr är inte den smutsiga vilda västern Hollywood där de kan klämma in en rad gästframträdande från stora branschnamn — endast historiska legender, vilket inte är tillräckligt i detta fall. Men medan en film baserad på Entourage har premiär i sommar är kanske en miniserie den logiska fortsättningen i detta fall? Det måste ändå finnas en framtid för den klassiska genren som inte bara är genom Quentin Tarantinos 70MM SUPER CINEMASCOPE FRAME.

Potentiell handling: Är en crossover med Justified omöjlig? Kanske upptäcker Raylan Givens att han är av Seth Bullocks härkomst, vilket leder till att Boyd Crowder ger sig åt på en bärsärkgång genom tid och rum? Visst, det är fullkomligt orimligt men jag skulle kunna göra något så Deadwood-esque för en scen mellan McShane och Walton Goggins.

X-Files        

Jag ska vara helt ärlig. När det kommer till X-Files, har vi inte en ny säsong eller film inom några år är jag redo att äta upp alla dvd:er jag äger av serien — bonusmaterial inkluderat. För när True Detectives antologikoncept gör succé och Twin Peaks återvänder för ännu en omgång tycks det rätt huvudlöst att inte ge detta konspiratoriska epos en chans.

Många associerar kanske främst Chris Carters livsverk med den obehagliga musiken och varje veckas monster, men faktum är att samtliga säsonger innehöll ca åtta avsnitt som följde den överlappande UFO-mytologin. Varför inte återförena David Duchovny och Gillian Anderson för ett sista äventyr, helt fokuserat på deras jakt efter de gröna små varelserna? Fox Studios skall enligt källor ha tänkt tanken flera gånger sen vi såg radarparet sist för sju år sen med filmen I Want To Believe. Senast jag hörde var det snack om en reboot med nya rollfigurer, men i ärlighetens namn vill vi först se ett propert slut för allas våra älskade Mulder och Scully.

Och precis som det kanske svävar ett flygande tefat ovanför min lägenhetsbyggnad är vi inte ensamma om detta där ute. Anderson gästade nyligen den kändistäta podcasten The Nerdist och diskuterade livligt möjligheten att återvända till det okändas hemtrakter — eller ja, de något billigare inspelningsplatserna i Vancouver. Hashtagen #XFiles2015 kom till, och nu kan vi endast be för att syftet blir till en realitet. Vi måste ändå reda ut just hur stor inverkan Zeitgeist — och diverse illusioner skapade av egots strukturer — kan ha haft på Mulder.

Potentiell handling: Krycek återvänder ännu en gång — nu som ett trollkonto redo att fälla Mulders framgångsrika foliehattstwitter med hashtagen #SpookyGate.

Dagarna är i dessa sena hösttider mer mörka än ljusa då vi går mot den långa vintern. När du lämnar hemmet för jobbet är det mörkt, när du kommer hem från jobbet är det mörkt. Deprimerande? Ja, något. Tur nog finns det en vardagshjälte i form av en mp3-fil specifierad som podcast.

Framgångsvågen för det digitala mediumet tycks inte ha en ände, och jag har nu bestämt mig för att förgylla de kommande månaderna i era liv med fem podcasts där allt från hektiska filmdebatter till aliens och verkliga mordgåtor figurerar. Såklart finner du följande i iTunes och Podcaster.

5. The Canon

Förra veckan lanserade podkanalen Wolfpop sitt alster och en av de mest lovande titlarna är The Canon. Här utmanar de två hänsynslösa filmkritikerna Devin Faraci och Amy Nicholson — från Badass Digest och LA Weekly — varandra i en episk kamp om vilka filmer som förtjänar att tillhöra The Canon, en lista över verk värda att minnas för evigt. Hittills har de tagit sig an Goodfellas och Indiana Jones and The Temple of Doom med ett hetlevrat resultat. Detta är kanske inte podden du väljer att luta dig tillbaka med en gråmulen söndag då de båda recensenterna gör sitt absolut bästa för att motbevisa varandra. Underhållningen är uppseendeväckande då de två kan gå från att belysa den postkoloniala problematiken i Indiana Jones resa genom Indien till faktumet att skådespelerna i Martin Scorseses maffiaklassiker är oerhört felcastade då de alla spelar män i 20-årsåldern, vilket ger en helt ny syn på filmen.

4. X-Files Files

Premissen för denna nostalgiska tillbakablick på FBI-agenterna Mulder och Scullys äventyr bland utomjordiska konspirationer är kanske lite smal – men ärligt talat, har du inte sett X-Files tidigare har du nu en perfekt anledning. Silicon Valley-skådespelaren Kumail Nanjiani kanaliserar här sin brinnande kärlek för kultserien varje vecka genom livliga diskussioner med intressanta gäster. Vi kan bland annat höra hans briljanta fru Emily V. Gordon, redan nämnda Devin Faraci, Emma Caulfield från Buffy och Vampyrerna samt självaste nördguden Kevin Smith — var dock inställda på att den sistnämnda likt alltid mer än gärna talar om sig själv. Podcastens absoluta höjdpunkt är dock Kumails hängivna arbete. X-Files är bland pålästa tv-tittare känt för att ha kickstartat den moderna tv-kulturen, och här får vi till exempel ta del av dåtidens spekulationer från en av de första internetforumen dedikerad till en tv-serie. Detta ger oss en spännande inblick i begynnelsen av de vettlösa teorier som skulle komma att bli fundamentet för dagens Reddit-teoretiker.

3. The Nerdist Writer's Panel

Här har vi en av de äldre aspiranterna på listan från den alltid lika underhållande hemsidan The Nerdist. I denna podcast får vi ta del av manusförfattaren Ben Blackers möten med förebilder och jämlikar där de reder ut den alltid lika mångsidiga processen som är att skriva manus. Oftast rör det sig om tv-serier, och det är just där vi finner några av de mest intressanta gästerna. Fokuset är ingen specifik genre så även sitcom-älskaren kan finna något här men för fans av de senaste årens bästa draman är detta inget annat än en guldgruva. Vad sägs som Breaking Bads Vince Gilligan, Fargos Noah Hawley eller Kurt Sutter, med en sann inblick i dårskapen bakom Sons of Anarchy.

2. Firewall & Iceberg

När det kommer till det rådande tv-klimatet känner ingen till branschens alla turer lika väl som Hitfixs egna Alan Sepinwall och Dan Fienberg. Vare sig det är den senaste premiären, nedläggningen eller twisten har de två alltid en intressant infallsvinkel att komma med. De båda är något av veteraner, vars ord är värda att tas på allra största allvar. Med över 250 inspelade avsnitt är dynamiken mellan den varmhjärtade Sepinwall och den cyniske Fienberg fulländad vilket ger upphov till inbjudande samtal. Faktumet att den ackompanjerande infotexten för varje podd innehåller tidpunkterna för alla programmets ämnen gör även lyssningen underlättande i en tid då vi fruktar spoilers mer än någonsin förr.

1. Serial

Okej, här är kanske en som inte faller inom ramerna för populärkultur lika väl som de andra, men faktumet är att Serial är den absolut bästa podcasten där ute just nu. Konceptet är något inte helt bekant för podcastvärlden då serien — istället för att fokusera på en enskild gäst eller historia i varje avsnitt — har ett narrativ som sträcker sig över en hel säsong. Många har valt att likna podden med True Detective, och då inte bara pågrund av berättarformatet. Detta är den riktiga historien om en dömd mördare och programledaren Sarah Koenings jakt på den dolda sanningen i ett häpnandsväckande fall där allt inte tycks stämma. Den begåvad historieberättaren Koening tar oss med hjälp av bevismaterial, förhörsinspelningar och intervjuer på en fängslande resa genom ett grått Baltimore där mystiken vilar lika tätt som över Louisanas träskmarker. Världen vi bjuds in till är lika sann som den är levande och har gett upphov till miljontals lyssnare – alla med sina egna teorier kring fallet.  Serial är sannerligen något av en In Cold Blood för podcasts och det vore dåraktigt av dig att inte ta del av den.                   

Har du fler podcasts att rekommendera? Lämna en kommentar!  

Det händer en hel del i seriernas värld just nu, och då menar jag en hel del. Nyligen släppte DC Comics de närmaste årens plan för Batman, Superman och de andra, vilket verkar ha väckt tävlingsinstinkten i rivalen Marvel. Filmstudion samlade nyligen staternas nördigaste journalister för en stor presskonferens och gav svar på tal. Här nedan följer de fem viktigaste nyheterna — inom de fem kommande åren av ditt nördliv — från den tredje fasen i filmstudions plan på att ta över världen.

Chadwick Boseman är Black Panther

Marvels hängivna fans har länge efterfrågat en egen film åt världens första svarta superhjälte och 2017 smäller det. Från Wakanda härstammar denna hjälte som även styr över det fiktionella landet. I titelrollen kommer vi se Chadwick Boseman — känd som James Brown i biografin Get On Up — och spekulationer pekar på att Andy Serkins kommer spela ärkefienden Ulysses Klaw. Den med ett vakande öga såg kanske skymten av den sistnämnda i trailern till nya Avengers: Age of Ultron. Black Panther har kanske inget med medborgarrättsrörelsen att göra, men lita på att han och hemlandet kommer bli en viktig komponent i denna universella kamp. Men snälla skona oss från den något tveksamma skurken Man-Ape, tack.

Captain Marvel får en egen film

Förutom att filmuniversumet kommer en av sina första rasifierade skådespelare i en titelroll (!) kommer nu — äntligen — en kvinna få ta mer plats än snubbarnas sidekick och ögongodis. Vem som kommer inta rollen som Carol Denvers — kvinnan bakom Captain Marvels mask — är ännu oklart men sommaren 2018 är stunden hursomhelst kommen för henne att ta sikte mot skyarna. Huruvida Scarlett Johanssons karaktär Black Widow kommer få en egen solofilm fortsätter att vara en gåta, gissningsvis inväntar Marvel besökarsiffrorna för Captain Marvel innan ett beslut fattas.

Ett inbördeskrig är på ingång

Många blev förvånade när Captain America 3 tillkännagavs med titeln Serpent Society, men det fanns ingen anledning till oro då VD:n Kevin Feige snart därefter gjorde en ändring och presenterade filmen som Civil War. I serierna var detta en händelse som sträckte sig över ett år där två läger av superhjältar — leda av Captain America och Iron Man — gjorde upp med förödande konsekvenser. Med andra ord väntar en spektakulär uppgörelse i maj om två år.

Den tredje Avengers-filmen blir uppdelad i två filmer

Hur denna värld ser ut efter att dess två giganter möts i ringen vet vi inte än men en sak är säker — Thanos är på ingång. Av alla kosmiska svin med diktatorhybris du kan tänka dig är den Josh Brolin spelar av värsta sorten. Vi har sett skymten av honom i tidigare filmer och när han anländer till jorden planerar Marvel Studios att tjäna en hel del pengar på kalaset — detta är ändå klimaxet alla filmer bygger mot.

Marvel blir ännu mer sci-fi med Inhumans

Marvels första äventyr i en galax långt bortom våran — Guardians of the Galaxy — har blivit en kassasuccé vilket har öppnat upp dörren för Inhumans. Här talar vi dock om en egen ras superhjältar från yttre rymden som sen en tid tillbaka har bott på jorden. En stor chans finns att vi lär få stifta bekantskap med dem i tv-serien Agents of S.H.I.E.L.D. innan filmen får premiär i november 2018. Detta blir även studions tjugonde film, och en rätt redig milstolpe i en värld där filmer baserade på serietidningar en gång såg ut såhär.            

Nästa månad återvänder Stockholm Film Festival för 25:e gången – nu starkare än någonsin.

Förutom hederpriser till skådespelerskan Uma Thurman och regissörren Mike Leigh har vi även en rad intressant filmer på schemat. Här finner vi uppstickare blandade med Oscarsberyktade verk, gripande dokumentärer och träffsäkra satirer. Den femte november går festivalen av stapeln och jag försökte – och misslyckades – samla de tio filmer du måste se. Nedan följer därmed de elva filmer du inte får gå miste om när huvudstaden förvandlas till en filmmetropol, 5-16 november.

1. Girlhood

Girlhood eller Bande De Filles är regissören Celine Sciammas råa och ärliga skildring av livet i en förort utanför Paris. Under Torontos Film Festival blev den bland annat omtalad för sin ensemble, bestående endast av svarta tjejer i huvudrollerna. Att rollistan ska bli kritikernas fokus är ännu en anledning till varför fler filmer som denna krävs. En resa bland ungdomlig ambivalens, klasstillhörighet och uppror utlovas inför den svenska premiären.

2. Birdman

Michael Keaton, som en gång spelade Batman, spelar här en skådespelare som en gång spelade en superhjälte och försöker nu göra comeback med en Broadway-föreställning. Ni kanske förtstår att detta är lite meta — men även en av årets mest efterlängtade filmer. Keaton i huvudrollen är säkerligen en av faktorerna bakoml den unisona kören av hyllningar, men även faktumet att regissören Alejandro González Iñárritu har tagit till sin visuella briljans ännu en gång och fångat hela filmen i en pseudo-tagning.

3. Unforgiven

Känslor av skuld florerar tillsammans med hopp i denna dokumentär från tyska filmskaparen Lukas Augustin. Här ställs överlevarna från inbördeskriget i Rwanda mot förövarna i hutu-milisen, ett möte redo att skaka ett lands fundamentala kärna.

4. The Tribe

En film utan tal eller undertext verkar kanske inte ha så mycket att säga, men om vi ska tro premissen så finns det i The Tribe en historia värd att skandera. Skådeplatsen är en internatskola för döva, där en ny elev blir delaktig i övriga skolaktiviteter som våld, pengar och prostitution. Här sägs inga ord men agerande talar desto högre när vi bjuds in till de ungas värld i det moderna Ukraina.

5. Trash

Regissören Stephen Daldry har bemästrat coming of age-berättelser förr på ett storslaget sätt – bland annat med Billy Elliot – och återvänder nu med Trash. I denna trovärdigt adrenalinstinna tolkning av Rio blir några unga pojkar i slummen medvetna om stadens djupt rotade korruption efter att ha funnit en plånbok värd mer än vad första ögonkastet gav antydan av.

6. Whiplash

Full Metal Jacket möter prestigefyllda skolkorridorer i denna minst sagt helvetiska jazzfest. JK Simmons spelar här musikern som kontrollerar sin orkester med en hjärnhand och är inte rädd för att slå tillbaka mot misslyckanden. Detta kommer Miles Teller få erfara i en roll som kan bli karriärsdefinierande. Det verkar bli en tur ackompanjerad av jazz längs med det mänskliga psykets alla turer, och kanske festivalens mest spännande film?

7. Stray Dog

I denna dokumentär återvänder regissören Debra Granik till det Missouri hon skildrade med filmen Winter's Bone. Här får vi följa bikern Ron Hall nerför motorvägen och genom alla de emotionellt belastade lager denna krigsveteran bär på. En ärlig karaktärsstudie som Granik kommer berätta mer om när hon besöker Klarabiografen den sjunde november.

8. Fishing Without Nets

Kanske i ett försök att slå tillbaka mot Paul Greengrass demonisering av de somaliska piraterna i Captain Phillips kommer nu regissören Cutter Hodierne med en egen tolkning av den afrikanska kustens djupa vatten. Ska fiskaren Abdi följa decienner av traditioner eller överge fiskenätet för piraternas löften om rikedom? Tiderna är tuffa och vågorna höga när havet blir skådeplatsen för kampen om Abdis själ.

9. Nightcrawler

I manusförfattaren Dan Gilroys regidebut möter Taxi Driver den moderna paparazzi-kulturen. Jake Gyllenhaal har hyllats för sin insats i rollen som en frilansare vars jakt på den perfekta nyheten tänjer på alla moraliska gränser. Desto närmre du ser desto mörkare blir det när vi tas genom Los Angeles neonskimrande landskap med gasen i botten.

10. Dear White People

Justin Simiens långfilmsdebut har skördat framgångar under året och är kanske en av årets mest omtalade filmer. Till ytan är det kanske en typisk collegefilm, men under gömmer sig en satir redo att ta strypgrepp kring den amerikanska rasismen.

11. Foxcatcher

Att Bennett Miller vann en guldpalm för detta verklighetsbaserade drama verkar vara mer än välförtjänt. Det ryktas även om att Steve Carell gör sitt livsroll som den galne brottningsentusiasten John E. Du Pont och en del vågar spekulera kring en Oscarsnominering. Men det är också en berättelse om två bröder – kantad av triumfer, förluster och våld.                          

Ni lär knappast ha missat måndagens stora nyhet – Twin Peaks återvänder som miniserie år 2016! Detta lämnar oss med en hel del spekulerande att göra fram tills dess, och enligt serieskaparen Mark Frost kommer nya samt gamla ansikten att återvända till tvillingbergens hemstad.

Det är en kittlande tanke att åter få stifta bekantskap med alla de säregna individer vi har lärt att älska i denna surrealistiska såpopera. Men vilka kommer att återvända? Dale Cooper känns självklar och Kyle MacLachlan verkar redo. David Lynch tänker säkerligen inte gå miste om en chans att hångla med Mädchen Amick (Shelly Johnson), och hans nära vän Catherine E. Coulson kramar nog gärna om den där vedbiten igen.

Vilka lämnar det dock oss med? Jag tog mig an uppdraget att lista de tre karaktärer jag främst vill se – och tre jag gärna slipper – när vi återvänder till de dimmiga skogarna, läckra pajerna och ugglornas hemvist.

3 från The White Lodge – de vi vill återse

Audrey Horne

Låt mig ta er tillbaka till det ljuva 90-talet, en tid då kvinnliga karaktärer alltid låg några steg bakom sina manliga motparter. Detta gjorde Twin Peaks unikt, då de erbjöd en multitud av kvinnor med förmågan att stå på egna ben. Och den som tog sig till toppen av fanskarans popularitet var utan tvekan Audrey Horne.

Skådespelaren Sherilyn Fenn förkroppsligade allt en femme fatale kunde vara med sina tungtvistande körsbärstrick, och satt därmed pubertetsstinna pojkars hjärtan i brand. Tyvärr förlorade karaktärens förföriska maner all substans under seriens andra säsong, tack vare skäl jag tänker gå in på senare. Lynch och Frost planerade därför att ta igen förlorade möjligheter med en helt egen serie dedikerad till Audrey. Tanken var att hon skulle förlora minnet efter explosionen som avslutade andra säsongen och hamna på gatorna i Los Angeles. Känns premissen bekant? Det borde den göra, då detta skulle bli förlagen till piloten för en annan tv-serie från Lynch, som till slut blev till filmen Mullholland Drive.

Så ifall du fruktade att vi hade sett det sista av Audrey kan jag nog härmed dementera den farhågan. Hon är alldeles för populär bland fansen och har just nu en roll i Ray Donovan – en annan serie från Showtime – vilket tyder på att hon kan dansa tillbaka till våra hjärtan 25 år senare.

Harry S. Truman

Om det fanns någon med kapaciteten att fånga en såpoperaskådespelares stela leverans så var det allt Michael Ontkean i rollen som sheriffen Harry S. Truman. Den nästintill utomjordiska Dale Cooper krävde mänsklig kontakt, och det blev Harry – alltid lika ovetande när hans BFF drog hastiga slutsatser baserade på febriga drömmar. Men charmen i denna dimmiga småstads Watson speglades kanske allra bäst i karaktärens mörkaste stund.

Efter en incident involverande hans älskade Josie och ett handtag gjort av trä – samt ett fantastiskt överspel – tog Harry till flaskan. Detta var under perioden då Twin Peaks bestod av en hel del ofrivillig komik, vilket var en chans för Ontkean att skina. Och om han tog den.

Tänk er bara hans reaktion 25 år senare när Coops mörka hemlighet når ljuset. Kanske kan vi åter få se Harry med en pistol i handen, ropandes "put it down" – och förhoppningsvis även det känslomässigt upprivna efterspelet.  

Sarah Palmer

Om det är någon av seriens alla egendomliga figurer jag främst vill återse måste det nog bli Sarah Palmer.  Hon verkade alltid, likt sin dotter Laura, ha en djup länk till stadens övernaturliga fenomen, och när vi sist såg henne tycktes hon vara besatt av en entitet från The Black Lodge. Men var kan vi finna henne nu? 25 år efter att hon förlorade sin dotter, man och Lauras kusin tillika kontrast Maggie Ferguson.

Kan vi förutsätta att ett antal ronder med synska föraningar och metafysiska demoniseringar har tagit ut sin rätt på Sarah? Eller finner vi kanske henne med sin sanna kärlek – den vita hästen – ridandes längs med Twin Peaks utkanter? En sak är säker – det vore underbart att se Grace Zabriskie ta sig an rollen igen efter alla dessa år.

3 till The Black Lodge – de som tyvärr måste ryka

James Hurley

Det första antagandet jag tänker göra är att James inte gick miste om den epok av grunge som exploderade några mil från hans hemstad. Även ifall Twin Peaks verkade befinna sig i sin egen tidskapsel lär tonårsångesten i Kurt Cobains texter inte ha lämnat denna ensamvarg oberörd. Huruvida han nu har odlat skägg, slagit upp ett tält i skogen och sitter huttrandes medan regnet rinner nerför lacken på hans motorcykel kan jag inte bry mig mindre om.

Ifall Lynch nu känner ett måste att ta tillbaka denna ständigt bedrövade yngling, låt det då vara i en blaze of glory när han dyker in i The Black Lodge med dynamit fastbunden i hojen.

Donna Hayworth

Många av seriens dedikerade fans känner säkerligen till att allt – likt ugglorna – inte var som det till synes borde bakom kulisserna, och i ett känt svartsjukedrama var Lara Flynn Boyle dess vitala drivkraft. I serien var Donna Hayworth en del av den gudsfördömda romansen med James, men när kamerorna stängdes av spenderade Boyle sin tid med Kyle MacLachlan. Detta skulle leda till svartsjuka när Sherilyn Finn inte bara blev seriens stjärna, utan även allas drömpartner för Cooper. Kompromisser behövde tas, Donna blev mer edgy och någon tveksam kärleksrelation mellan Audrey och Coop kom aldrig på tal igen. Istället förlorade alla gothkids drottning hela sin viljekraft och förälskade sig i Fantomen.

Men nu har 25 år gått, och kanske kan den sanna kärleken äntligen få vinna denna utdragna strid? För om det är någon av alla de intriger vi blev lämnade med som jag bryr mig minst om, är det nog den där Ben Horne är Donnas pappa. Ta till såpoperaknepet och säg att det var en dröm, Lynch, gör det bara!

Dick Tremayne

Snälla låt oss hoppas att djävulsbarnet har tagit hand om denna dåre vid det här laget. Ingen eller inget får komma mellan Andy och Lucy, okej!