film

Wonder Woman slår ett slag för kvinnliga superhjältar – se första smakprovet från hennes egna film

Svante Allmungs 10:38 20 Jan 2016

En av de första kvinnliga superhjältarna blir snart den första med en egen biofilm, och under natten släpptes det första smakprovet.

Superhjältar är en del av vår tid och bionorm. I år går fler filmer om heroiska individer i läder upp på vita duken än någonsin tidigare. En av dessa är Zack Snyders förmodat gudsmetaforiska floskel Batman v Superman. Men även ifall två av världens mest populära superhjältar pryder titeln så saknas en tredje: Wonder Woman, som kommer göra sin debut i filmen.

Tagen ur den grekiska mytologin är denna amazonkrigare en legendarisk sådan och har varit en del av serietidningsvärlden sen fyrtiotalet. Nu, i ett försök att faktiskt slå Marvel på något plan, skall DC Comics ge världen den första filmen med en kvinnlig superhjälte i huvudrollen. Detta efter att hon, som sagt, har introducerats i Batman v Superman – tanken att hon skulle få sköta introduktionen på egen hand skrämde väl producenter antar jag. 
 
 
Nästa år har filmen premiär, vilket helt klart kan klassas som en feministisk framgång värd vår samtid och i linje med karaktärens historia. Detta är ett faktum de medverkande, däribland Gal Gadot och Chris Pine, ville understryka när det första smakprovet från filmen hade premiär på amerikansk tv under natten – huruvida det känns genuint eller mer som en marknadsföringsploj tänker jag låta er spekulera i. 
 
Trots att inspelningen av filmen fortfarande pågår hade regissören Patty Jenkins lyckats klippa ihop några klipp av mörka mytiska skogar och krigande snubbar vars ansikten får en övermänsklig korrigering av den feministiska ikonen. Skådeplatsen för eposet är första världskriget vilket gör detta till en ännu mer unik film i superhjältestallet – även ifall det betyder att Wonder Woman, precis som Captain America, går miste om chansen att spöa skiten ur Hitler – dock öppnar det för en del gråa, leriga och allmänt deppiga scenerier. Dessa hopplöst mörka filmer tycks ha blivit något av DC Comics säregenhet, och jag själv hade kanske önskat att de vågade satsa på något annat än de mörkaste av färgskalor i sina filmer, men antar att de måste differentiera sig på något sätt – även ifall det är på de allra blekaste viset, bokstavligt talat.
 
Passa även på att se den nya trailern till Suicide Squad, DC:s andra satsning detta år, där ett gäng superskurkar blir tvingade till att lajva de sämsta möjliga superhjältarna någonsin. Bland detta galleri av karaktärer finns också en rad kvinnor redo och utmana uppfattningen att serietidningar bara vore något för tystlåtna grabbar – även ifall Harley Quinn i huvudrollen är något av en manic pixie dream girl ämnad för just deras fantasier, de blir lite skevt ibland.
 
Läs mer

Ett klasskrig bubblar under ytan i "reklamfilmen" till High-Rise

Svante Allmungs 17:13 14 Dec 2015

När det kommer till sci-fi-handlingar upplagda för kaosartad stämning placerar filmen High-Rise sig högt på listan.

Med JG Ballards roman vid samma namn som fundament, tas vi här till ett framtida byggnadskomplex i en isolerad del av London där doktorn Robert Laing är nyinflyttad. Den dystopiska twisten i denna till ytan fridfulla miljö är att byggnaderna är uppdelade i klasser, med de fattiga på botten, medelklassen hankrandes i dess förvirrade mitt och de bortskämda enprocentarna på toppen med den bästa utsikten. Något säger mig att grannsämjan inte lär hålla för evigt, och desto högre upp du bor desto längre fall till den asfaltade botten.

I huvudrollen ser vi tumblrs älskling Tom Hiddleston – ett perfekt val för att representera den vita överklassen – som i den nysläppta trailern agerar guide genom en reklamfilm för detta livets smörgåsbord, där endast glimtar av den sanna handlingen flimrar förbi. Ett kryptiskt sätt att marknadsföra High-Rise på, förmodligen helt i linje med resten av filmen.

 

För regin står den brittiska indiedarlingen Ben Wheatley vars senaste film, det psykologiska och bittert svartvita historiedramat A Field in England, hyllades för sin storstilade filmkonst – och fotografen Laurie Rose återvänder även denna gång.

Med High-Rise kan Wheatley sitta på enkelbiljetten till en framtida blockbusterkarriär, om han nu vill ha den det vill säga. I slutändan handlar det dock om hur filmen mottas av publiken, för om vi ska tro kritikerkåren verkar denna stilistiska satir till framtida klasskrig redan vara ett objekt gjort för att hyllas. Om det nu är ett klasskrig den skildrar, jag håller mig nämligen någorlunda spoilerfri här. Kanske lever de olika grupperna i perfekt harmoni med varandra genom hela filmen? Det om något vore bra sci-fi.

Läs mer

Kina lanserar film om Tupac före Hollywood och ja, den verkar vara rätt udda

Svante Allmungs 08:00 20 Nov 2015

Det är svårt att tänka sig var Tupac hade befunnit sig idag ifall han inte sköts ihjäl den där septembernatten i Las Vegas 1996 – huruvida han hänger på en undangömd och illuminatiägd ö med Elvis tänker jag inte spekulera i. Hade den legendariska rapparen idag lagt mer tid på skådespelandet eller än en gång bytt hemvist, nu från Los Angeles till Atlanta, och rappat över beats av Metro Boomin?

Makavelis hypotetiska framtid går alltid att spekulera kring men en sak är i slutändan säker, den tid han tillbringade i liv är en fascinerande sådan, så pass att det är ett under att vi ännu inte har en film baserad på rapparens liv. Efter framgångarna med Straight Outta Compton är nog producenter mer benägna än någonsin om att förverkliga detta, men kontraktdispyter och annat dylikt drar ut på processen.

Tur då att vi har Kina, vars ekonomiska dragningskraft har gjort dem essentiella när en blockbusterfilm ämnad för biosuccé skall marknadsföras. Om din film har en scen som utspelar sig i Kina, eller bara en skådespelare härstammande därifrån, kan det inbringa miljoner i intäkter. Detta faktum verkar dock ha gjort dem lite maktgalna – vilket kanske inte är något nytt – när de nu lanserar en film om Tupacs liv, innan Hollywood ens har hunnit spela in en egen.

Visst, fördomarna säger att det borde handla om en film vid namnet Way of the Killuminati där west side och east side gör upp i en blodig kung fu fight. Dock är detta något ännu mer förundrande. Från trailern att döma handlar filmen om en kinesisk student som under ett skolarbete om Tupac får kontakt med en tidigare bekant till rapparen, och därifrån blir det bara otydligare.

Känslan efter att ha sett den 4 minuter långa förhandstitten är måhända lite mer Killa Season med en social thugaktivistisk kontext än 8 Mile när det kommer till produktionsvärde. Samtidigt verkar den laddad med mer dramatik än vad Biggie-filmen Notorious någonsin gjorde, så vem vet, kanske är detta ändå något för alla äkta konspiratoriska hiphophuvuden där ute? Om inget annat verkar Tsalta Baptiste i rollen som Tupac ämnad för en lysande karriär, eller?

Läs mer

Läs: Dee Barnes berättar om hur Dr Dre misshandlade henne och andra under 90-talet

Svante Allmungs 08:00 19 Aug 2015

I fredags hade Straight Outta Compton premiär i USA*, en film om den legendariska rapgruppen NWA, och lyckades toppa förväntningarna genom att dubbla sin budget i intänkter under helgen.

Kritiker har även talat gott om den F. Gary Gray-regisserade filmen, främst första halvan medan många menar att den andra faller på biopic-klichéer. Detta är förmodligen ett resultat av att de två NWA-medlemmarna Ice Cube och Dr Dre producerar det historiska rapeposet, vilket även kan förklara varför vissa händelser inte äger rum i filmen – till exempel när Dre misshandlade journalisten Dee Barnes.

Det var vid en releasefest i januari 1991 Dr Dre attackerade Barnes efter att programmet Pump It Up – som hon under tiden var programledare för – hade sänt ett segment där den då nyblivna soloartisten Ice Cube dissade sina gamla rapkollegor.

"Dre later told Rolling Stone, 'It ain’t no big thing – I just threw her through a door.' He pleaded no contest to assault charges. Barnes’s civil suit against Dre was settled out of court."

Dee Barnes berättar nu, efter att ha sett Straight Outta Compton, om misshandeln i en essä för Gawker. Inte för att hon anser att händelsen borde ha skildrats – då den enligt henne är för våldsam – utan för att historien fortfarande måste berättas. Dock kan jag inte uppmana er att läsa denna text utan att inflika om hur tung den är att ta sig igenom, Barnes berättar väldigt gripande om vad hon trodde skulle ta hennes liv.

Journalisten går även in på det förbluffande faktumet att Straight Outta Comptons regissör F. Gary Grays filmade den ödesmättade intervjun med Ice Cube, som producenterna sedan valde att inkludera i programmet mot hennes vilja. De såg tittarsiffror, Barnes såg något farligare.

Nu flera år senare är Gray och Dr Dre båda väldigt motvilliga vid frågor rörande detta ämne. Den framgångsrika producenten sa själv nyligen endast att han "gjorde en hel del dumt som ung". Ja, skoja inte, för det finns ännu fler historier likt denna och Dee Barnes har inte glömt dem heller. Dre skall även ha misshandlat artisten Tairrie B och ex-flickvännen Michel'le:

"I didn’t want to see a depiction of me getting beat up, just like I didn’t want to see a depiction of Dre beating up Michel’le, his one-time girlfriend who recently summed up their relationship this way: 'I was just a quiet girlfriend who got beat on and told to sit down and shut up.”

"In 1990, at a Grammys party in front of an A-List crowd, Dr. Dre assaulted Tairrie B. This was a year before my assault. In an interview, F. Gary Gray said these were considered “side stories” and not important to the narrative."

Dee Barnes har själv ett förflutet inom rap och kände medlemmarna i NWA före deras genombrott, och före misshandeln hade hon aldrig personligen upplevt det språk eller beteende gruppen målade upp i låtar som A Bitch Iz a BitchEfter händelsen har mötena inte helt oväntat varit ett fåtal. Medan hon försonades med Eazy-E innan hans död verkar Ice Cube inte vilja veta av henne. Jobben inom tv-branschen blev även färre vilket hon själv misstänker att Dr Dre, eller i alla fall rädslan för honom, kan ha bidragit till.

Ha detta i åtanke när doktorn åter är i ropet med en ny film, nytt album och utstuderade intervjuer ledda av rappare som Kendrick Lamar. För medan åsikter kring över 25 år gamla mysogyniska texter – som rapparen D.O.C. ändå skrev –  är populära nu, men knappast åstakommer något, har Dee Barnes en desto viktigare historia att berätta** om kvinnohatet inom musik- och nöjesbranschen.

*Straight Outta Compton har ännu ingen planerad premiär i Sverige, men pågrund av en hög efterfrågan jobbar SF hårt för att den ska gå upp här.

**Dee Barnes skriver på sin egna självbiografi som någon behöver publicera nu.                                      

Läs mer

Trailer: Idris Elba är en krigsherre i Cary Fukunagas Beasts of No Nation

Svante Allmungs 18:45 30 Jul 2015

Netflix planer på att börja producera egna filmer har pågått under en längre tid, något som bland har lett till bokjott från biokedjor. Men det hindrar inte dem från att i höst släppa sin första film, Beasts of No Nation, skriven och regisserad av Cary Fukunaga – som de flesta känner till från det bråk med Nic Pizzolatto som resulterade i första säsongen av True Detective.

Filmen är baserad på en roman med samma namn av författaren Uzodinma Iweala och skildrar ett inbördeskrig i ett ospecifierat afrikanskt land. Här får vi följa en ung pojke vid namnet Abu, spelad av Abraham Attah, som fostras till ett liv i krig av Idris Elbas krigsherre. I den skrämmande men hjärteskärande första trailern ges vi en inblick i detta mentorskap, tillsammans med bilder från Abus förflutna före kriget – allt tonsatt av kraftfull musik från M83Det gripande och gastkramande jobb som Fukunaga gjorde bakom kameran på True Detective uppenbarar sig igen.

Läs mer

Trailer: Ung kärlek har aldrig varit så brutal men stilitiskt vacker som i Prince

Svante Allmungs 08:30 23 Jul 2015

Ungdomsåren är långt ifrån enkla. Puberteten, kärleken och första fyllan resulterar i en tumultartad bergochdalbana du nästan skulle kunna överge vid dess topp. Om du mot förmodan inte kan relatera till  det sentimentet så har du säkerligen sett det skildrat genom film. Det finns en genre för just dessa historier vid namnet coming of age, och regissören Sam de Jong är redo att berätta en som inte kan liknas vid någon annan.

Tillsammans med Vice och filmgruppen 100% Halal tar han oss till Amsterdams färgsprackande men gastkramande förort i filmen Prince. Här får vi följa den holländsk-marockanska grabben Ayoub vars jakt efter kärleken sliter honom från vänner rakt in i klorna tillhörande en lokal knarklangare, och en resa klädd i moraliska dilemman tar sin början.

I den ljuddämpade trailern nedan — där endast 80-talsesque musik fyller ut tomrummet — erbjuds vi ett första smakprov av denna muterade John Hughes skapelse, där The Breakfast Club blir till en kvarsittning i City of God. Men visst känner vi allt igen denna nostalgiska estetik, sen succén med Drive har vurmandet för 80-talet nästan mättats. Dock är faktumet att de Jong, tillsammans med tidigare okända skådespelare, skall utmana uppfattningar kring maskulinitet och könsroller det som kan komma att bli filmens hjärta. Lockelsen av exotifierade droger och lilaskinande Lamborghinis i neonljus är frästande — samt rätt adrenalinhöjande med det där fotot — men i slutändan är kanske en säregen coming of age-historia vad som kan differentiera Prince från all annan 80s-populism, och göra ett helt unikt avtryck.   

Prince går upp på biografer och On Demand i USA 14 augusti, låt oss hoppas att den når oss på ett eller annat sätt därefter.

Läs mer

Trailer: Jake Gyllenhall torteras av Sons of Anarchy-skaparen i nytt boxningsdrama

Svante Allmungs 16:00 9 Jul 2015

Genom hela trailern till boxningsdramat Southpaw flöt endast en tanke runt i mitt huvud: detta framstår som äkta må-dåligt-porr. Sedan kommer den kanske uppenbara överraskningen, filmen är skriven av Kurt Sutter — skaparen bakom våldsporren och den ändlösa trappan av melankolisk såpoperadramaturgis hemvist Sons of Anarchy. Helt plötsligt ter allt sig normalt, i Sutters värld där lycka endast kan nås först när sandkorn börjar rulla ur öde tårkanaler. Tvivlar ni på denna herres världsbild? Faktumet att han själv valde att spela en av tv-historiens mest plågade karaktärer i sin egen serie talar för den.

Men här handlar det egentligen om Sutter och regissören Antoine Fuquas — mest känd för Training Day och de kommersiella publikfriererna som följde — försök till att göra en Oscars-värdig film, för om det är något jurymedlemmar i den uråldriga institutionen älskar så är det när skådespelare torterar sina kroppar för boxarroller. Här är valet av fysiskt och säkerligen även psykiskt tortyrobjekt ingen annan än Jake Gyllenhall, ett utmärkt val för boxaren vars liv faller samman och där det enda som kvarstår är 50 Cent

Om du inte redan är såld på döda fruar, gråtande barn, alkoholism och förmodligen någon drogöverdos så har filmen även ett soundtrack producerat av Eminem — ifall han hade något att göra med faktumet att protegén 50 har en stor roll låter vi vara osagt. Med andra ord är detta en analkande amerikansk biosuccé, för det finns även lite boxning att ta del av. Dock vad en amerikansk biosuccé behöver är ett lyckligt slut, och frågan är ifall Sutter är villig att släppa på sina principer bara en enda gången, eller ifall han tänker låta Michael Chiklis göra smutsjobbet åter igen.

Läs mer

Högklackat i actionfilmer går inte alltid ihop — vilket den här bloggen bevisar

Svante Allmungs 13:00 18 Jun 2015

Att bära högklackat är kanske inte fördelaktigt i alla miljöer, speciellt när vi talar om actionfilmer vilket blev påtagligt i senaste Jurassic World där Bryce Dallas Howards karaktär inte för en sekund kunde ge upp sitt par även fast en flera meter lång datoranimerad dinosaurie var henne hak i häl. Denna bristande logik har gett upphov till en ny tumblr vid namnet Action Heroines In Wildly Inappropriate Shoes där man lyfter fram de stunder den stereotypiska bilden av sexiga kvinnor i film överväger sunt förnuft. 

Ingen kan säga emot att Charlies Änglar gjorde ett fantastiskt jobb med att avlägsna drömmar om faderskap hos manliga brottslingar, men alla fotmassager i världen från sköna killar kan inte rädda smärtan tjejerna lär ha lämnats med. Eller faktumet att stofilen Alfred satte ihop en vågad läderoutfit med höga klackar åt sin egen systerdotter Batgirl i Batman & Robin, men han antog väl att även kvinnliga superhjältar bara bryr sig om mode i slutändan? Nej ta ert ansvar nu Hollywood, för när den dåliga idéen att koka ihop monsterödlor från juraperioden väl spårar ur vill ni inte få skulden för att någon bara vägrade att ge upp sina klackar.

Men att alla slagsmåls numera inte ackompanjeras av en boombox ljudandes Prodigy kan jag ändå inte förstå, mina karategester hade kommit av sig själva naturligt.

Läs mer

Dags för bojkott? Kränkta män varnar för Mad Max: Fury Road och dess "feministpropaganda"

Svante Allmungs 16:01 13 May 2015

Kvinnors historia inom actionfilm är en problematisk sådan, inte minst på grund av de män som har regisserat dem.

När det kommer till starka, kvinnliga rollfigurer har Hollywood i åratal kämpat med lusten att bara sexualisera allt som inte bär på det manliga könet. En del vill måhända peka på att James Cameron gjorde rätt i sina filmer, men i ärlighetens namn handlar det där endast om förvandla kvinnor till de manliga machoarketyper vi annars ser i film. Det är ett ständigt problem när regissörerer vill låta en kvinna hantera ett hagelgevär, man skalar i slutändan av all femininitet — för säkerhets skull?

Saker och ting verkar dock ta en progressiv vändning från och med imorgon, med George Millers återkomst till Australiens ökenlandskap. Mad Max: Fury Road — den fjärde installationen i franschisen — har inte bara hyllats som actiongenrens pånyttfödelse, utan även en feministisk framgång. För även efter apokalypsen finns patriarkala strukturer och Miller har belyst just detta med hjälp av den feministiska författaren Eve Ensler. Efter att ha författat böcker som The Vagina Monologues flögs Ensler in till inspelning för att med sin expertis assistera skildring av rebellen Charlize Theron och fem andra kvinnors flykt från tyrannen Immortan Joe.

Men med feministiska framgångar väntar såklart kränkta män runt hörnet, vilket kanske är en självklarhet när vi äventyrar bland nördkulturens bultande hjärta: en slumrande lågbudget-sci-fi med nytt liv. Det handlar om hemsidan Return Of The Kings, vars syfte är långt ifrån att sätta Aragorn på tronen. Istället talar vi om en bloggportal för "heterosexuella och maskulina män" där "kvinnor och homosexuella bör avstå att kommentera". Vi har alltså hamnat vid internets egna postapokalyptiska landskap, där en diabolisk bojkott mot Hollywood-eposet feministpropagandan planeras:

"Not only REFUSE to see the movie, but spread the word to as many men as possible. Because if they sheepishly attend and Fury Road is a blockbuster, then you, me, and all the other men (and real women) in the world will never be able to see a real action movie ever again that doesn’t contain some damn political lecture or moray about feminism, SJW-ing, and socialism."

Det är uppenbart att undergången inte är förklädd i atombomber och bilar med nitar och monsterdäck — det är feminism, socialism och "social justice warriors" vi bör frukta. Den ursprungliga motorvägskrigaren Mel Gibson verkar ha sitt på det torra med andra ord.

"It’s whether men in America and around the world are going to be duped by explosions, fire tornadoes, and desert raiders into seeing what is guaranteed to be nothing more than feminist propaganda, while at the same time being insulted AND tricked into viewing a piece of American culture ruined and rewritten right in front of their very eyes."

Faktumet att George Miller och Mad Max är en australiensisk skapelse dödar egentligen alla dessa kungars kredibilitet. Men vem vet, kanske är detta ett äkta hot mot Fury Roads besökarantal? Kanske vet vi snart hur många som egentligen gömmer sig på domedagshyperboliska aktivistsidor likt Return Of The Kings? Dock lär de inte stoppa denna långvariga sekvens av explosioner, Tom Hardy som spelar den nya Max har nämligen skrivit på för ett flertal filmer i rollen. Miller lär väl göra männen i de framtida filmerna ännu vitare, så att alla i slutändan blir nöjda. Samtidigt är ironin påtaglig när grupper vill bevara något heterosexuellt  mansideal i en film vars föregångar helt uppenbart skildrade homosexuella relationer mellan män, ursäkta min cinematiska elitism men har dessa snubbar ens sett de gamla kultklassikerna från första början?

Förresten, här är en trailer till andra Mad Max-rullen The Road Warrior klippt som trailern till Fury Road, ifall du nu behöver bli ännu mer peppad inför detta spektakel — jag själv kan knappt bärga mig.

Läs mer

Snart är det över grabbar — den något mörka pressturnén för Entourage-filmen har börjat

Svante Allmungs 08:00 13 May 2015

Hela gänget hos ABC Today, med insikten att allt snart är över.

Minns ni när Charlie Sheen blev en internetsensation efter en fenomenal urspårning där ett flertal droger — samt tigerblod — var involverat? Ja det är en sån där hörnsten i den samtida populärkulturen vi alla minns med behag, dock är det inget vi talar om då alla säkerligen med skam minns hur ordet "winning" missbrukades tills att rehablitering inte längre var ett alternativ, ingen ville vinna längre. Eller jo en ny film baserad på HBO-serien Entourage — även känd som alla sköna snubbars våta Hollywood-dröm — vill definitivt det med ett hopplöst behov för att nå ut med viralsensationer.

Med mindre än en månad till den amerikanska premiären ångrar nog Jeremy Piven dagen han skrev på för att göra hela pressturnén i rollen som den maktgalna agenten Ari Gold. Är det hela ett uttänkt metaskämt i sig, konstruerat av Pivens hybrisbänga alterego? Någon såg i alla fall genialitet i faktumet att låta Gold marknadsföra en fiktionell bok istället för själva filmen vilket öppnade upp för påhittade anekdoter kring Sheens vilda eskapader.

Men likt hur Sheens känsla för Hunter S. Thompson-esquea äventyr i Las Vegas egentligen peakade under 2000-talets mitt, känns Entourages famlande efter världsomspännande acceptans — såhär fyra år efter seriens slut — något desperat. Jeremy Piven lär leverera svordomar värre än shit ifall han vill åstakomma något med detta, samtidigt har han nog varit nöjd med att plocka checkarna sen första början.

Någon som är dedikerad till mer än pengarna är dock Adrian Grenier. För i en annan del av denna pr-resa tog saker och ting en något mörkare ton. Grenier spelar — som ni mot all förmodan kanske minns — huvudkaraktären Vincent Chase, en ung Hollywood-stjärna vars karriär från en indiehit till superhjältesuccé var föremålet för oändliga grabbars dagdrömmar.

Grenier själv har dock inte badat i rampljuset sen Entourage las ner, han har snarare lagt ner mer tid på att få till denna film än att faktiskt spela i någon annan. Varför? Jo för "en del dagar vill Adrian Grenier helt enkelt inte vara Adrian Grenier" berättar han själv i en ny intervju med Page Six — ny som i den första han har gjort på väldigt länge.

"Det är roligt för vad en del människor inte verkar förstå är att jag också drömmer om att vara Vincent" berättar skådespelaren om sin paradroll och drömmer sig bort till den där gång han rökte gräs med en hippie spelad av Val Kilmer, vem skulle inte vilja röka på med en förlegad Batman kan ju en fråga sig.

Medan Grenier och Vince blev mer och mer till ett under inspelningen av filmen målar han samtidigt upp en vardag långt ifrån pr-tillställningarnas glamour. Även ifall han nu kan plocka upp ett kvinnligt fan klädd i "gulliga klackar och kjol," bjuda henne på en oförglömlig kväll med skumpa och linor av kokain så kvarstår den bittra sanningen: när allt är över väntar fortfarande ett manligt fan vid en urinoar någonstans, redo att "hug it out."

Vincent Chase Adrian Grenier har uppenbarligen sina demoner, kom ihåg det när ni besöker biograferna i juni. Vem är det då ni egentligen ser framför er? Är det egentligen endast en människas tomma skal, vars innerst essens har konsumerats av den pojkdröm han själv var med och skapade? Samtidigt är han inte Kevin Dillon, som vilade i broderns skugga långt före den fiktionella.   

Men ärligt talat vem saknar inte detta? Frisyrerna? Kläderna? Hollywood under 2000-talets mitt var en vacker plats i HBO:s regi.

Läs mer

Förlorad i populärkulturen

Svante Allmungs är 90-talist med en bakgrund som eskapist och orienterare.

På den här bloggen kommer han få utlopp för sin fanatiska konsumtion av populärkultur. Från rap till 80-talsdoftande synthpop. Från amerikansk prat-tv till Reddits mest bisarraste fanteorier.

Ingen kultur är för ful, på jakten efter dess hjärta. En resa med passion, avsky och humor.

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla