Igår när jag snöade in på Alfonso Ribeiro trillade jag över ett klipp på när han föreläste 2009, i klippet pratar han om bytet av mamma i Fresh Prince. Det har varit mycket snack genom åren om den där beefen och vad som egentligen hände, här är hans version:
Här är Tatyana Alis version (eh.. dålig stämning much?):
Svenska Filminstitutet har ett nytt projekt som heter Agumentet Society – ”förstärkt samhälle”. Det är en sajt som har lanserats i veckan under Cannes filmfestival och kommer att lyfta fram hur film skildrar vår värld och sätter vårt samhälle i relief. Hur film hjälper oss att förstå även det vi inte är direkt delaktiga i, eller att bearbeta om vi är det – genom kunskap eller på ett emotionellt plan.
Under veckan har flera superbra personer, bland annat Benny Andersson, Nour El-Refai och Lina Thomsgård, berättat om filmer som inspererat dem i det som är veckans tema: jämställdhet. Och en av dem är jag. Här är min film:
Och här är en till film där rösten Stellan Skarsgård berättar mer om projektet:
Pga orsak så dök det här företaget upp på jobbet i veckan:
Flat D gör produkter som ska neutralisera dem "obekväma" lukter. De har till exempel en liten stjärtlapp man kan stoppa i brallan som tar bort pruttlukten;
De har dessutom tagit sin lilla kolprodukt och pressat ut den i storformat = du kan sätta den på din kontorsstol och fisa säkert på jobbet utan att någon märker. Tack Flat D!!
Och bara 30 dollar!
Tyvärr verkar de inte hunnit framställa en kuktub för snopplukt, men det finns så klart en binda för oss tjejer och våra extra pinsamma dofter..:
Ja, en gång när mina kompisar fick mig att skratta för mycket pruttade jag faktiskt och det var lite pinsamt. Och ibland när jag nyser så.. Det här kanske är nåt för mig ändå?
Det har till och med visat upp tjejbindan på det the Drs:
Folk verkar ju onekligen nöjda, här är en testimonial:
"My husband is constantly stinking up the house. I always had to burn candles or spray air freshener to mask the smell. Thanks to your product, his gas smell is taken care of at the source. He was skeptical at first but when I threatened to divorce him if he did not try it, he did and has been happy with the results. Thanks Flat-D.
Denise- Chicago, IL"
Men min absoluta favorit av alla produkter de säljer är ändå:
Ni som någon gång har drivit ett projekt känner kanske igen den här känslan av evig tomhet som infinner sig efter att projektet är färdigt. Jag hade en fantastisk kvinna i mitt liv precis när jag började projektleda, jag har nog alltid sett henne som min första och bästa mentor. Hon lärde mig så himla mycket om projektledning och förklarade för mig när mitt första post-projektdepp körde igång att det verkligen inte är ovanligt. Man har slitit så hårt för något att efteråt när man inte är behövd på samma sätt längre eller man inte känner att man har ett tydligt syfte längre så kan man lätt bli vråldeppig. Hon berättade att de flesta brukar kunna delas upp i två läger. De som blir jätteledsna och de som liksom tänker tillbaka på projektet på ett sentimentalt sätt. Nästan som att bläddra igenom ett gammalt fotoalbum och mysa till hur bra man hade det.
Jag har alltid - ALLTID - hört till den första kategorin. Jag blir så himla ledsen när mina projekt tar slut. Jag gråter hur mycket som helst och känner mig så onödig efteråt. Men inte med GUBBHEN. Det är första gången under nio års projektledning som jag bara känner eufori och glädje efteråt. Jag älskar att bläddra igenom vår hashtag på twitter, vine och instagram. Här är några bilder från i fredags, både från instagram och från de som Lina har tagit för Nöjesguiden.
Åh, tack alla som kom till GUBBHEN i fredags! Jag hade så sjukt kul och det verkade som att alla andra också hade det. Det ska komma upp fina bilder snart.
Nu är jag mest bara en blöt fläck. Har legat i min soffa två dygn i streck förutom en förflyttning till en annan soffa igår för att se sporten jag är minst intresserad av. Hockey. Men kul var att en fick se bästis + pojkvän testa 3D-tv:n i pauserna:
Förresten på tal om kemisk bakisångest (som jag inte nämnt, men nämner nu): Jag hörde just om ett tips som skulle vara bästa botemedlet. Tydligen ska man dricka en liter hönsbuljong och äta något söt, typ en Raider (SOM DET HETER) eller Snickers. Jag tycker inte det låter rimligt alls, men kollegan som berättade det sa att det är ett standardtrix inom vården (?). Men tänk om det bara är ett lur och man står där arslet i brevlådan och hönskväljningar i halsen?
För er som aldrig varit, för er som längtar, för er som stöttar:
Ikväll kör vi den hittills fetaste GUBBHEN på Färgfabriken alltså. Är så stolt över detta vi har skapat tillsammans med alla som kommer till oss varje gång och dansar som om det inte fanns någon morgondag.
Ibland är jag bra puckad (nästan alltid mitt på dagen efter att jag ätit lunch).
Såg någonting på fb om Lars von Triers (som lade till "von" i sitt namn när han gick i filmskola) nya film Nymphomaniac som kommer ut i december med Charlotte Gainsbourg, Stellan Skarsgård och Shia LaBluff (←har så svårt för honom!!!) och tänkte ÅH! Undrar om det finns en trailer. Ja det gjorde det:
Nej det gjorde det inte. Alltså fatta att det tog mig nästan halva klippet att ens börja reflektera över hur högstadieprojekt den kändes och "vad är dealen med lilla drajjan och krokidiltårarna i sängen"? Nej okej, det tog mig faktiskt ända fram till dialogen började. Jag säger upp mig.
Också intressant att när man kommer till uppladdarens profilsida på youtube så står den här infon:
On another note, men ändå samma fast verkligen inte: GAH jag pallar inte klä mig för det här varma vädret, jag hatar shorts och klänningar/kjolar flyger bara upp. Hur gör man på sommaren, jag kommer inte ihåååg! Dessutom att man varje år måste gå igenom invänjningsprocessen av att "visa upp" kroppen som trivdes så bra under alla lager kläder. Orkar ej. Plus att man absolut inte kan vara säker på vilken temperatur det egentligen kommer att vara om en kvart när man ändå vågat gå ut utan jacka. Plötsligt står man utan känsel i de förfrysta fingrarna för att man råkade hamna i lite skugga, alternativt svettas som en gris pga klädde sig för varmt när det såg lite molningt ut på morgonen.
Kan vi inte bara enas om att ses inomhus i temperaturreglerade rum fram till september?
Soraya Hashim är en tjôtig, skivspelande göteborgare som gillar att gnida sig mot popkultur och äta mat. Helst samtidigt.
Efter ett par år som som programledare i P3 och en oundviklig livskris tog hon sin sambo, ett gäng flyttlådor och drog till Stockholm och nu... ... ja, det är bland annat det den här bloggen handlar om.
Skriv kommentar