Det är sjukt egentligen hur snabbt man vänjer sig vid att sova med någon annan än sig själv. Speciellt en fredagsnatt när Stockholm är kallare än vanligt och dubbla uppsättning strumpor inte håller kylan borta. Nästippen är kall och armarna kryllar av gåshud. Kallt, kallare, kallast. Min lägenhet är fan rå.
Så lovar någon annan att värma en, krama en och pussa en i ett litet textmeddelande. Det får mig att klä på mig mina varmaste kläder klockan 02.23, beställa en taxi och fjärillspirrigt landa rakt in i världens varmaste och mest väldoftande famn just nu. Och då har jag inte ens berättar för er om frukostarna han gör.

















