Efter att ha slappat och slöat i precis tolv dagar var det dags för mig att göra något som jag aldrig trodde jag skulle göra, lära mig surfa! På riktigt. Ensam med en instruktör, två pass om dagen. Jag förstod att det skulle bli jobbigt men jag hade ingen aning vad som väntade mig. Inte bara är jag livrädd för havet och hajjarna utan också helt oförmögen att vara under vatten utan att hålla för näsan. Att Petter blev attackerad av en stingrocka dagen innan gjorde inte saken bättre. Hela händelsen finns förövrigt på video här, smärtan från helvetet tydligen. Men, blir man utmanad av Peter och Jens, grundarna av Surfakademin, så säger man bara inte nej.
Så, halv sex på morgonen, precis innan solen gick upp, mötte jag Vera (världens bästa Vera som du kan läsa mer om här) på stranden för min allra första lektion. Det var den bästa morgonen på hela resan. Helt ensamma på stranden, omfamnade av djungeln, havet och den rosa dimman. Luften var krispig och vattnet varmt. Det var så vackert att man tappade andan och jag vet att jag kommer minnas den morgonen för resten av mitt liv.
Vi började med att träna upphopp och prata om hur man på bästa sätt undviker att få brädan i huvudet och andra liknande saker, som jag drömde mardrömmar om natten innan. Sedan följde Vera med mig ut i vattnet och stod bakom mig hela tiden, pratade lugnt och berättade vad jag skulle göra, innan jag kunde ta "vågorna" själv. Vi hade så himla kul och jag lyckades otroligt nog ställa mig upp på första försöket, för att sedan ramla hundra gånger om. Efter den morgonen blev jag beroende.
.jpg)
Snygg tjej!
Men hallå! Ingen eller shorts, hur lyckades du att inte få brännsår på låren? Kram:)