Rival

ÄGD på Rival

Rebecka 23:32 21 Feb 2014

Hej killar. (Bild snodd från DN av Nicklas Thegerström)

Nu är jag nyss hemkommen efter 90 min av showen "Ägd" på Rival, av och med Henrik Schyffert och Fredrik Lindström. Den största anledningen till att just jag av alla medarbetare på Nöjesguiden fick äran att recensera det hela är att jag inte är vän med "Henrik Schyffert Privat" på facebook, och aldrig har delat någon av hans statusuppdateringar. Det var urpremiär som det så tjusigt heter i kväll, och lokalen var full av mediemänniskor som i sin tur var fulla av gratis champagne och spred en skarp doft av CLEAN cotton omkring sig. 

Jag stötte på två vänner på väg in i salongen och vi pratade om våra förväntningar, skrattade och sa – undrar om det blir några skämt om att “vi fotar vår mat och postar på instagram”. Det blev det! Inte ens en halvtimme in.

Showen, som ryktas vara influerad av Nina Björk handlar om konsumtionshets, och Lindström och Schyffert har under sitt pressarbete inför premiären sålt in den som en show som “ska behandla vår tids konsumtionshets och ekonomifixering /…/ ett humoristiskt grävande bland glädjekalkyler, pensionsspardrömmar och felsydda utgiftskostymer".

Allt är uppbyggt ganska mycket som ett tv-program och de varvar lättsamma monologer ur manus (som de inte riktigt kan ännu) med filmklipp, där klippen i sig är mycket roligare och mer välgjorda än snacket. Dekoren på scen är svinsnygg i lyxig 80-tals yuppiestil.

Nu har jag inte sett deras förra succéshow (för jo, detta kommer att bli en succé), men jag tänker mig att det var samma ton. Ljust och fräscht handlade om inredningshysteri, nu handlar det om rika människors överkonsumtion. Det är humor för alla som känner sig inkluderade när Lindström börjar en mening “Ni vet när man blir medelålders”, som är bekväma med skämt om att heder finns i land där man har turban på huvudet och som faktiskt behöver få begreppet YOLO förklarat för sig. Ett vitt och välbeställt gäng som tappat greppet om vad ungdomarna gör nu för tiden, men som verkligen vill hänga med. Men också ha det gött. Otroligt gött ska det vara.

Det var en passage där Schyffert pratar om terrorn i ekonomin bakom parmiddagar, och att man alltid måste bjuda igen. Han går igenom en fiktiv bokhylla hemma hos en fiktiv it-mellanchef, i en fiktiv lyxrenoverad villa i Enskede och läser på bokryggarna “Läckberg, Läckberg, Läckberg”. Då ville jag skrika “Lindström”. Det hade varit kul, dom borde lägga till det!

Det hela är egentligen apologetisk och något ofokuserad infotainment. Allt börjar med en snygg och myzzzzzzzzzig infofilm om ekonomins utveckling och fortsätter sedan med att Henrik Schyffert skäms lite over att tjäna så jävla mycket pengar. Fredrik Lindström? Nä han har det bra!

Är det tråkigt? Nej.

Men är det roligt då? Nej, inte så.

Jag skrattar hjärtligt vid två tillfällen, det ena är (gissar jag) helt freestyleat när Schyffert läxar upp en i publiken som försöker göra sig lustig. Det andra är när Lindström talar om hur onormalt det är att springa i stadsmiljö.

Det lättsamt sarkastiska budskapet är: Vi har d gött och det e lite pinsamt, men skönt, vi borde göra nåt åt d, men sen. Det är lite som hela det budskap som Schyffert (främst) förmedlar, både under showen och i intervjuer före; jag är vit, jag är rik, jag är en gubbe. Det känns lite osoft, jag borde kanske göra nåt. Jag ska bara göra en show, jag gör d sen.

Läs mer

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla