"– Man söker mer och mer förklaringar hos den enskilda. Det är inte arbetsmarknaden som är problematisk utan den enskilda som är orsak till problemet. Skammen över att vara fattig är kanske starkare i dag eftersom det ses mer som ett personligt misslyckande än vad det gjorde tidigare, säger Torbjörn Hjort." (ur SvD)
Jag fick en lång kommentar på mitt inlägg om Frida. Egentligen fick jag flera, men jag orkar ärligt talat inte ens läsa dom, jag får ångest. Det är ett vidrigt självrättfärdigande från de flesta. Nöjda jävlar som anser sig moraliskt lite för mer och som försöker skapa regler efter sina egna erfarenheter. Men:
"Jag förväntar mig inte att du med din akademiska medelklassbakgrund och nöjesguidade livsstilsprivilegier skall förstå att man kan leva ett gott liv utanför city och dyra klubbvanor."
Det stämmer naturligtvis inte, självklart kan man leva ett bra liv, sjukt bra liv, utanför city och dyra klubbvanor. Vem har ens dyra klubbvanor? Inte jag i alla fall, och inte särskilt många av mina vänner, knappast Frida i Malmö. Det är däremot sant att jag har akademisk medelklassbakgrund, förvisso bara från mina föräldrar - släkt längre tillbaka var typ kommunister i Göteborgs hamn - men ja, det stämmer. Det är också sant att jag har en massa privilegier, även om de inte har så mycket med just Nöjesguiden att göra. Men det är sant, jag har fördelar. Jag är vit och medelklass. Knappast rik och noll besparingar, men när jag har haft ekonomiska problem har jag kunnat låna pengar av min familj. Jag har haft turen att födas i rika Sverige. Jag är frisk, jag är smal och kan äta vad jag vill utan att någon ifrågasätter min intelligens eller moral (visst utsätts överviktiga och sjuka för samma moraliserande som ekonomiskt utsatta), min tandhälsa är helt okej. Det här är inte ens hälften av alla privilegier jag har, och jag är förmodligen BLIND inför flera. Och allt detta är tur. Ingenting annat. Det är viktigt att hålla sig ödmjuk, därför blir jag så oroad av unga bortskämda människor som tror sig ha förtjänat allt som kommer deras väg, eftersom de är så DUKTIGA MÄNNISKOR. Önskar att de tog ett steg tillbaka och räknade sina egna privilegier. Allt går inte, "bara man vill", inte för alla.
Det finns ingen rättvisa, vi får inte det vi förtjänar. Alla har olika förutsättninger, ner på genetisk nivå. Det mesta är tur. STAY HUMBLE.
Läs:
"Den individ som blir begränsad i sina basbehov, i omsorgen om sig själv och sina nära, ja – den personen är fattig." Skriver Kristian Lundberg i Sydsvenskan
Föraktet mot Frida av Eric Rosén.