Farväl du gamle domänplats! Nu flyttar jag till min egen adress och smälter således samman min blogg med mitt artistjag ytterligare, vilket tiden känns mogen för. Nojesguiden.se är en sajt som ser ganska annorlunda ut nu mot när jag började blogga här för 1,5 år sen ungefär. Blogglistan som då utgjordes av 10 individuella nöjesguidare har succesivt bytts ut och smält samman till en stark och mångfärgad fläta, en kör som sjunger om rättvisa och jämlikhet, vilket förmodligen är nyckeln till att de idag går bättre än någonsin för den. De gör dessutom något så ovanligt för ett gäng bloggare som att ses på fritiden och umgås.
   Jag känner nu att det är dags för mig att gå vidare, inte tillhöra en fläta eller en hårtest som slitit sig. Jag experimenterade med tanken att flytta till någon annan tidning eller så, men kom fram till att; äh! Det slutar ju ändå alltid med att jag vill göra allt på mitt sätt i slutändan, utan blickar över axeln eller undermedvetna dragningar till att passa in från min egen sida.
   Mer plats för osminkad dramatik, utspel och snusk med andra ord! Och ni finner det på:

www.pontusdewolfe.com/blog

Ta gärna vägen via hemsidan, www.pontusdewolfe.com, så får du med hela bilden om du inte fått det förr! Feedbacka, kritisera och följ mig så lovar jag att göra mitt för ett underhållande och rikt innehåll.

Puss,

P

Bara att osa på facebook-eventet och komma dit alltså, blir perfekt start på kvällen! Jag tar med mig CD och vinyler som jag kan signera till er på plats. Stället ligger vid Fridhemsplan, vi ses!

P

Jag befann mig i fredags på en kyrkogård ute i Vaxholm och försökte känna vad jag kände förra gången. Det är ett år sen vi begravde vår far, till 'Moonlight Serenade' och passande engelskt väder. De tre gånger jag varit och hälsat på vid graven har varit väldigt olika varann; första gången såg man tydligt hur gräset växte lite långsammare där hålet för urnan varit. Man kollar att allt är ok, att det här kan bli viloplatsen man går till för att minnas. Check, bra.
Andra gången gråt, heldlös och välkommen. Koppla ihop, åka tidsmaskin, göras mjuk. Handen på cirkeln på marken där gräset brukade växa långsammare och tänka bara på honom.
Tredje gången lättare, märkligt. Minnet ligger i vädret som är detsamma som för ett år sen fast snällare. Jag går en bit ifrån och tittar från där jag stod och tittade på min familj runt graven. Just det, så där såg det ut när vi sa farväl till vår barndom. Den här platsen kan vi sätta som ett säkerhetsbälte runt den så att den aldrig försvinner eller gör sig illa.

På en grusgång som går genom kyrkogården går några mellanstadiebarn. Jag vet att de är det eftersom jag jobbade som musiklärare ett år på skolan de kommer ifrån. Jag hör först bara suddiga konturer till ord, men de återkommer väldigt ofta till det familjära ordet "knulla":

- Vadå? frågar den yngsta av dem. Säger man bara "Ska vi knulla", eller?

- Nä, kolla; man frågar såhär: "Ska vi knulla eller ska vi knulla?".

Jag tänker att det var ju förfärligt som de går och pratar på en kyrkogård, dagens ungdom.

Jag tänker sedan att döda människor förmodligen har mer kul nu.

Jag tänker sedan att jag troligtvis är lika gammal som de tre ungarna tillsammans.

Jag tänker sedan att om det här är ett tvärsnitt på hur ungar exponeras för sex i vårt samhälle så har absolut ingenting förändrats de senaste 20 åren.

Jag tänker på porrtidningar i skogen.

Kassören på Systembolaget frågar leg på mig och min fru. Jag blir smickrad med tar numera varje sånt tillfälle som om det vore det sista. De på festen bara garvar.

P

Blir mycket sånt här ikväll på Story misstänker jag, kom gärna förbi när jag och Viktor Norén spelar skivor:

 

Eventet har ni här, vi ses ikväll!

Inte nog med att det är en trång hiss, så står du här dessutom.

Vem var det nu som skrev "Molnen är bara Gud som hänger tvätten"? Öppna fönstret för i helvete, det är så kvavt - jag får ingen luft!
   Jag ska ut till Vaxholm idag och titta till min pappas grav. Det sammanfaller med ettårsdagen med hans begravning, som var igår. Datumet 18:e oktober kommer hålla signifikans i ett par år, näst i rang kommer dagen då han dog: 9 sept. Längst av alla kommer nog 28 feb, hans födelsedag leva kvar i minnet. Man kan inte minnas alla datum, det blir inte en enda dag över för nya händelser till slut. Vad som är mer signifikant är vädret och årstiden - jag minns begravningen på vädret, som var grått och regnigt och engelskt som idag. Det kommer jag aldrig glömma. Heller inte Glenn Millers 'Moonlight Serenade' som vi spelade inne i kapellet, innan vi bar vår fars vita vackra träurna ut till hans plats och ställde ned den djupt i jorden, täckte igen hålet med blommor. 
   Tack nordiska kontrastrika väder och årstider, för att du hjälper oss måla bakgrunder till händelserna i våra liv; skolavslutningarna som är som nysommar, födelsedagen som är som vintern, klubbstarterna som är som höstlöven. Kontraster som får åren att räknas och oss att ha fem årstidsanpassade livsstilar i garderoben för att stå ut med var och en av dem.
   Idag ska jag ut och befästa att engelskt oktoberväder är jag och mina syskon, stående runt vår fars grav och sörja och glädas vår barndom.

P

Är helt slut, vet inte riktigt vad det är med mig. Förmodligen den antieffekt som fyra koppar kaffe på två möten kan ha på en, två möten som fått hjulen uppe i hjärnan att gå fruktansvärt fort av alla toner och ord den spottar ut i form av låtar och texter. Vi har pratat om projekt som sträcker sig flera år framöver i många länder, eggat varandra med coola idéer och storhetsvansinne. Sedan landar det på papper och ser ut som telefonbokskludd. Man kan egentligen inte kludda i telefonböcker längre, de ligger aldrig där de ska. Vi blir färre och färre, vi som arbetar med papepr och penna känns det som, och jag hade aldrig ens tänkt på att vänsterhänta riskerar att kladda ut bläcket när de skriver och därför inte kan använda reservoirpenna som jag.
   Jag tror jag ska ut och springa, då är det i alla fall bara min kropp som jobbar, och mina öron som lyssnar på Filip & Fredrik. Har inte hunnit tvätta träningskläderna sen jag sprang i förrgår, men det är väl knappast någon som stannar mig för att lukta på mig, eller? Det är väl ändå inte normalt.
   Jag brukar ha mintgröna raybans på mig när jag springer, det får mig att känna mig lite som rockstjärna.

P

En gång för länge sedan var det på tapeten att fixa dj-namn när man spelade skivor. Nu är så icke längre fallet. Det spelar ingen roll, vi vill bara uppmärksamma er på var ni hittar det skönaste svänget på fredag.

Vi kommer härja med sprillans nytt, urgammalt, svart, vit, blå, röd och gul musik. Kom gärna förbi så gör vi dig sällskap, vi skulle känna oss oerhört ärade!
 

Event med tider och sånt hittar ni här!

Mvh,

Pontus & Viktor

Först och främst: tack för inbjudan, jag tänkte att det var en svensk komedi på layouten, menn blev misstänksam när jag möttes av låg medelålder inne på Rigoletto. De höll sig i skinnet i alla fall, bättre än på 'Brave'. Fler borde recensera publiker någon gång, inte bara Håkan Hellström - de blir så ensidigt.
   Filmen 'Bitchkram' (som de säger en gång i slutet) börjar med samma gitarrer som Fucking Åmål, fast med Johnossi istället för Broder Daniel. Och allt verkar överlag lite mer välmående 2012, kidsen har sprillans nya macar, filmas med en lite mer objektifierings-vänlig lins, blir inte fulla av en hel flaska sprit samt har bortslipade dialekter trots att de bor i Sundsvall. De är måna om att berätta att de känner väldigt mycket också. Skönt för dem då.
   Många saker är fyndiga, och hade säkert passat bra att läsa i bokform vilket tillåter mer spretighet. Flera gånger trodde jag filmen var baserad på en bok, när de kör den där "1000 saker jag ska göra innan jag dör-listan"-grejen, eller ljugskriver om ett ställe fast att man är på ett annat ställe, eller ytliga tjejen som blir kompis med den djupa tjejen. Modigt att blanda in alla, men va fan; håll dig till en sak ibland så att man hinner engagera sig, filmjävel!

Som ni hör har jag haft problem med ett hemside-program i några dar, det här är alls ingen ton som kommer hålla i sig. Emellanåt är scenerna fruktansvärt roliga och pinsamma på kul sätt. Ska bli kul att höra vad målgruppen tycker.

P

Förra lördan var det på pricken lika fint väder som idag. Då tog vi några vänner under armen och begav oss till Skansen, över vattnet uppför kullen. Träffade på ett djur redan på båten - i väldigt Sandra Beijersque:t ljus - som levde farligt under färjegrindarna. Våffelköerna var långa, men förvånansvärt lite mat i övrigt. Den enda egentliga födan var nog vi.

All of natures beautiful traits.

Typ jag idag.

Vinnare i all time cuteness och publikvänlighet: lodjursungarna! Varför åkte inte han som vann årets bild på fejkade lobilder till Skansen och fotade istället?

Ni har väl alla sett foton på en älg vid ett vattenbryn förut, jag behöver väl knappast zooma in? Mina vänner är hetare i såna fall.

Grods.

Salvan är part animal, men han kommer inte med bur inkluderad.

100 spänn, 200 % djur. Åk.

P