Festligt när Studio Total flyttade in på Clarion Hotell.

Pontus de Wolfe 20:51 26 Mar 2012


Mina två vänner, kusinerna Tomas och Per, har en pr-ish firma tillsammans som heter Studio Total. De skapar uppmärksam på surrealistiska och kreativa sätt, mest kända för att fått Gudrun Schyman att elda upp 100.000 på Almedalsveckan och skrivit en blogg åt Malmöoperan. Nu har de precis flyttat in på Clarion Hotell i Skanstull, och det skulle firas med en middag! Elsa och jag var där.

Rysstema var det. Personalen gick all in.

Vi knep två gräddiga White Russians och kikade in i kontoret de byggt upp av flyttkartonger. Finns att beskåda i hotellobbyn.

Utsikt över Årsta, härligt.

Pauline och Elsa pustar ut efter att varit inne hos den influgna spåkvinnan. Jag hann inte, men de lovade att allt skulle bbli a-ok.

En mycket bra rymdhjälm.

Till bords och massa ryssmat! Högt betyg med många flashbacks från vår moskvaresa i höstas.

Balkanband, givetvis. Elementärt för imperialist-feelingen.

Bästa mössan. Vilket påminner mig om att festmåltiden var uppdukad i ett spa och det var ungefär 37 grader varmt.

Salvan som bordsgranne, trygg och varm.

Jag poängterade att servetterna var vikta som rymdskepp, men fick inga vuxenpoäng för det...

Ibland fipplar jag med vitbalansen, då kan det hända så här.

Den där söta Elle-bloggaren som ständigt förföljer mig. (Upplev kvällen från hennes sida av bordet här!)

Tomas, ena chefen, höll ett kort och koncist välkomsttal.

Och efter maten blev det spa-performance undertecknat artisten Penelope.

Vi tog en svängom!

Vid midnatt var jag tungen att ge mig av till Gubbrummet på Spybar och spela skivor med Daniel. En klassisk hiphop-saga signerad Happy Endings!

Efteråt åkte jag straight back till hotellet, sov ett par timmar och gick upp och åt hotellfrukost med resterna av gårddagskvällen.

And we all went home in a giant walk of shame.

P

Gilla:
upp
15 röster

Lämna en kommentar, bild eller gif här

Helgen är en fest.

Pontus de Wolfe 13:35 21 Oct 2012


Jag befann mig i fredags på en kyrkogård ute i Vaxholm och försökte känna vad jag kände förra gången. Det är ett år sen vi begravde vår far, till 'Moonlight Serenade' och passande engelskt väder. De tre gånger jag varit och hälsat på vid graven har varit väldigt olika varann; första gången såg man tydligt hur gräset växte lite långsammare där hålet för urnan varit. Man kollar att allt är ok, att det här kan bli viloplatsen man går till för att minnas. Check, bra.
Andra gången gråt, heldlös och välkommen. Koppla ihop, åka tidsmaskin, göras mjuk. Handen på cirkeln på marken där gräset brukade växa långsammare och tänka bara på honom.
Tredje gången lättare, märkligt. Minnet ligger i vädret som är detsamma som för ett år sen fast snällare. Jag går en bit ifrån och tittar från där jag stod och tittade på min familj runt graven. Just det, så där såg det ut när vi sa farväl till vår barndom. Den här platsen kan vi sätta som ett säkerhetsbälte runt den så att den aldrig försvinner eller gör sig illa.

 

På en grusgång som går genom kyrkogården går några mellanstadiebarn. Jag vet att de är det eftersom jag jobbade som musiklärare ett år på skolan de kommer ifrån. Jag hör först bara suddiga konturer till ord, men de återkommer väldigt ofta till det familjära ordet "knulla":

- Vadå? frågar den yngsta av dem. Säger man bara "Ska vi knulla", eller?

- Nä, kolla; man frågar såhär: "Ska vi knulla eller ska vi knulla?".

Jag tänker att det var ju förfärligt som de går och pratar på en kyrkogård, dagens ungdom.

Jag tänker sedan att döda människor förmodligen har mer kul nu.

Jag tänker sedan att jag troligtvis är lika gammal som de tre ungarna tillsammans.

Jag tänker sedan att om det här är ett tvärsnitt på hur ungar exponeras för sex i vårt samhälle så har absolut ingenting förändrats de senaste 20 åren.

Jag tänker på porrtidningar i skogen.

 

Kassören på Systembolaget frågar leg på mig och min fru. Jag blir smickrad med tar numera varje sånt tillfälle som om det vore det sista. De på festen bara garvar.

 

P

 

Gilla:
upp
407 röster

För ett år sen.

Pontus de Wolfe 10:24 19 Oct 2012


Inte nog med att det är en trång hiss, så står du här dessutom.

Vem var det nu som skrev "Molnen är bara Gud som hänger tvätten"? Öppna fönstret för i helvete, det är så kvavt - jag får ingen luft!
   Jag ska ut till Vaxholm idag och titta till min pappas grav. Det sammanfaller med ettårsdagen med hans begravning, som var igår. Datumet 18:e oktober kommer hålla signifikans i ett par år, näst i rang kommer dagen då han dog: 9 sept. Längst av alla kommer nog 28 feb, hans födelsedag leva kvar i minnet. Man kan inte minnas alla datum, det blir inte en enda dag över för nya händelser till slut. Vad som är mer signifikant är vädret och årstiden - jag minns begravningen på vädret, som var grått och regnigt och engelskt som idag. Det kommer jag aldrig glömma. Heller inte Glenn Millers 'Moonlight Serenade' som vi spelade inne i kapellet, innan vi bar vår fars vita vackra träurna ut till hans plats och ställde ned den djupt i jorden, täckte igen hålet med blommor. 
   Tack nordiska kontrastrika väder och årstider, för att du hjälper oss måla bakgrunder till händelserna i våra liv; skolavslutningarna som är som nysommar, födelsedagen som är som vintern, klubbstarterna som är som höstlöven. Kontraster som får åren att räknas och oss att ha fem årstidsanpassade livsstilar i garderoben för att stå ut med var och en av dem.
   Idag ska jag ut och befästa att engelskt oktoberväder är jag och mina syskon, stående runt vår fars grav och sörja och glädas vår barndom.

 

P

Gilla:
upp
395 röster

Slut en torsdag.

Pontus de Wolfe 16:25 18 Oct 2012

Är helt slut, vet inte riktigt vad det är med mig. Förmodligen den antieffekt som fyra koppar kaffe på två möten kan ha på en, två möten som fått hjulen uppe i hjärnan att gå fruktansvärt fort av alla toner och ord den spottar ut i form av låtar och texter. Vi har pratat om projekt som sträcker sig flera år framöver i många länder, eggat varandra med coola idéer och storhetsvansinne. Sedan landar det på papper och ser ut som telefonbokskludd. Man kan egentligen inte kludda i telefonböcker längre, de ligger aldrig där de ska. Vi blir färre och färre, vi som arbetar med papepr och penna känns det som, och jag hade aldrig ens tänkt på att vänsterhänta riskerar att kladda ut bläcket när de skriver och därför inte kan använda reservoirpenna som jag.
   Jag tror jag ska ut och springa, då är det i alla fall bara min kropp som jobbar, och mina öron som lyssnar på Filip & Fredrik. Har inte hunnit tvätta träningskläderna sen jag sprang i förrgår, men det är väl knappast någon som stannar mig för att lukta på mig, eller? Det är väl ändå inte normalt.
   Jag brukar ha mintgröna raybans på mig när jag springer, det får mig att känna mig lite som rockstjärna.

 

P

Gilla:
upp
412 röster

Jag och Viktor skivspelar på Story Hotel nu på fredag!

Pontus de Wolfe 14:23 17 Oct 2012


En gång för länge sedan var det på tapeten att fixa dj-namn när man spelade skivor. Nu är så icke längre fallet. Det spelar ingen roll, vi vill bara uppmärksamma er på var ni hittar det skönaste svänget på fredag.

Vi kommer härja med sprillans nytt, urgammalt, svart, vit, blå, röd och gul musik. Kom gärna förbi så gör vi dig sällskap, vi skulle känna oss oerhört ärade!

 

Event med tider och sånt hittar ni här!


Mvh,

Pontus & Viktor

Gilla:
upp
391 röster

Bitchkram - not a review.

Pontus de Wolfe 13:37 16 Oct 2012


Först och främst: tack för inbjudan, jag tänkte att det var en svensk komedi på layouten, menn blev misstänksam när jag möttes av låg medelålder inne på Rigoletto. De höll sig i skinnet i alla fall, bättre än på 'Brave'. Fler borde recensera publiker någon gång, inte bara Håkan Hellström - de blir så ensidigt.
   Filmen 'Bitchkram' (som de säger en gång i slutet) börjar med samma gitarrer som Fucking Åmål, fast med Johnossi istället för Broder Daniel. Och allt verkar överlag lite mer välmående 2012, kidsen har sprillans nya macar, filmas med en lite mer objektifierings-vänlig lins, blir inte fulla av en hel flaska sprit samt har bortslipade dialekter trots att de bor i Sundsvall. De är måna om att berätta att de känner väldigt mycket också. Skönt för dem då.
   Många saker är fyndiga, och hade säkert passat bra att läsa i bokform vilket tillåter mer spretighet. Flera gånger trodde jag filmen var baserad på en bok, när de kör den där "1000 saker jag ska göra innan jag dör-listan"-grejen, eller ljugskriver om ett ställe fast att man är på ett annat ställe, eller ytliga tjejen som blir kompis med den djupa tjejen. Modigt att blanda in alla, men va fan; håll dig till en sak ibland så att man hinner engagera sig, filmjävel!

Som ni hör har jag haft problem med ett hemside-program i några dar, det här är alls ingen ton som kommer hålla i sig. Emellanåt är scenerna fruktansvärt roliga och pinsamma på kul sätt. Ska bli kul att höra vad målgruppen tycker.

 

P

Gilla:
upp
438 röster

Skulle jag gå utanför dörrn idag så skulle jag gå till Skansen.

Pontus de Wolfe 12:15 13 Oct 2012


Förra lördan var det på pricken lika fint väder som idag. Då tog vi några vänner under armen och begav oss till Skansen, över vattnet uppför kullen. Träffade på ett djur redan på båten - i väldigt Sandra Beijersque:t ljus - som levde farligt under färjegrindarna. Våffelköerna var långa, men förvånansvärt lite mat i övrigt. Den enda egentliga födan var nog vi.

All of natures beautiful traits.

Typ jag idag.

Vinnare i all time cuteness och publikvänlighet: lodjursungarna! Varför åkte inte han som vann årets bild på fejkade lobilder till Skansen och fotade istället?

Ni har väl alla sett foton på en älg vid ett vattenbryn förut, jag behöver väl knappast zooma in? Mina vänner är hetare i såna fall.

Grods.

Salvan är part animal, men han kommer inte med bur inkluderad.

100 spänn, 200 % djur. Åk.

 

P
 

Gilla:
upp
395 röster

Fredspriset - vinnaren är: Twitter!

Pontus de Wolfe 14:15 12 Oct 2012

Nu har vi haft roliga saker att vara upprörda för i flera dagar, hörni! Först började det bubbla ironiskt om pris i Fysik och Kemi och sånt där, sen blåste det upp till storm i vattenglaset då ”Yo Man” taggades över feedsen och besvarades av de som tyckte det fanns rasistiska inslag i dessa. Och idag kom så den verkliga guldglittrande bomben: Fredspriset till EU!!
   Vi har naturligtvis den svenska och norska Nobelkommittén att tacka för att ha gett oss så mycket att snacka gubb- och kärring-spit uti stugorna genom åren. Kommer ni ihåg att Barack Obama fick priset för några år sedan då han blev president? KAnske inte, för Twitter var inte så utbrett ännu som det är nu. ”Sånt som förtjänar” är svårt att finna i dessa dar.
   Så vem hade ni velat ge fredspriset till, har ni någon bra idé? Demonstranterna i Egypten? Twitter? Pussy Riot? Ni vet att en av medlemmarna blev villkorligt frigiven i förrgår va? Det fick jag inte reda på genom Twitter kan jag säga, inga som skrek ut sin glädje i versaler, ingen som firade opinionens seger över staten. Ledsen Twitter, men jag förlorar respekt för dig var gång en missnöjesvåg sköljer över dig. Du känns så himla gubbig då. Du blir som den där Media som du känner dig så stolt över att vara en folkets motpol till. Ett förstoringsglas som flyttar och kastar bort minnet så snart showen är över och katastrofen har skett. Som underhållning och en urgröpt hummer.

P

Gilla:
upp
109 röster