Nej, det är inte en hyllning till sångaren i Duran Duran, utan en alternativ Nobelmiddag i regi av Lidl - som tar vidare sitt koncept med "lyxrestaurangen" Dill. 

Den andra december släpps biljetterna till en bankett i Globenannexet, som kommer att erbjuda plats för 1300 matgäster. Titti Qvarnström serverar med hjälp av 50 andra kockar och 260 servitörer en fyrarättersmiddag som livesänds i TV4:s reklamavbrott. 395 spänn kostar kalaset, som hittas på lidl.se/lebon. 

Jag har ju skrivit "en hel del" om Dill sedan tidigare. Läs loss här om ni vill. Nu lägger jag på det lilla grytlocket för ett tag. 

Happ, då har Dill/Lidl ganska väntat gått och vunnit pris. Denna gång i Spinn för "Årets PR-kampanj". Det är för tidigt på morgonen för att ranta loss (igen) om detta, men vi har väl ändå fått nog av PR-bluffar nu va? 

Tycker ni kan gå tillbaka och läsa Sanningen om Dill, och ursprungsartikeln om "restaurangen" hittar du här.

Idag avslöjade LIDL att det var de som låg bakom öppningen av restaurang Dill som kör sista veckan nu. Ytterligare en PR-kupp med andra ord. Det var tämligen uppenbart redan vid första besöket att någon aktör höll i trådarna, då menyerna gick lös på 495 kronor och det knappast skulle finnas någon ekonomi i restaurangen annars. Våra gissningar gick dock åt fastighetsägaren eller köksleverantören. Vid det här laget har folk blivit så avtrubbade så att man nästan förutsätter kupper mer som regel snarare än undantag. 

Det som faktiskt gör mig irriterad i detta är emellertid att LIDLs kommunikationschef Caroline Forshéll till Aftonbladet säger att: 

–Hade man frågat så hade vi berättat det. Men det är ingen som har frågat.

Vilket är en ren lögn då vi och flera andra gäster vid ett flertal tillfällen ställde just den frågan utan att kunna få ett svar. Tönt. 

Nu ska jag gå och köpa en oxfilé till halva priset. 

Var på smygpremiären av pop-up-restaurangen Dill igår och provade deras niorättersmeny. För ynka 495 spänn får man en resa genom den molekylära gastronomin med inte mindre än nio stopp alltså. Maten i sig var förstås i minimalistiska portioner där de första tre-fyra rätterna kanske var en aning väl tillkrånglade. Det var egentligen först vid den första varmrätten - biffen - som det verkligen började brännas. En riktigt höjdpunkt var dock pommes fritesen gjord på kikärtor. Synd då att man bara fick en.

Vi fick jackpot gällande bordsplacering och hamnade bredvid Lisa med sällskap. Notera den sjukt tjusiga lokalen i bakgrunden. 

Det här är den enda matbilden jag tog. Ser ut som en skogaholmslimpa med mjukost, jag vet. Det var det inte riktigt, men väl blåmögelost. Svingott.

Och här är menyn i sin helhet. Som sagt, det tog fart på riktigt från biffen och framåt. 

Här är jag med kocken Michael Wignaill som dagen till ära hade foten i gips efter en wakeboardolycka. Allt som allt - passa på att gå dit någon gång innan den 3 oktober om du får bord. Bokningarna i första svängen tog tydligen slut på 29 minuter.

Skippa vinpaketet dock och satsa på en rejäl flaska rödpang. Klart slut.