Visst älskar vi speciella omständigheter?
Jimmy Fallon fnissade i NBC även igår kväll fastän studiopubliken saknades, då de antagligen höll sig inomhus på hotellet, ett hipstrigt Hurricane Party eller satt evakuerade i en gympasal ute i New Jersey. Fallon måste vara bland de som lidit allra minst av stormen Sandys framfart på östkusten, mindre än jag, och ni kanske tänker att studiopublik inte borde spela någon större roll? Just igår fick vi se exakt hur viktig den är.
Applådsjukan och de falska skratten den maniskt lättroade, möjligen mordhotade, publiken levererar i övervintrade Skavlan kan vi leva utan men när Fallon ska framföra sin monolog komplett med konstpauser tänkta för att ge publiken skrattutrymme blir det till en början plågsamt. Han kunde inte tänka sig att hoppa över skrattluckorna? Ändra lite, lite på monologen? Haha. The Roots fnissade i bakgrunden och pondusrösten försökte avdramatisera det med en liten klapp.
Denna "the show must go on"-anda, alternativt tvång eftersom det sålts reklam, hittades även några kvarter norrut i New York, när Letterman skulle köra sin monolog. Kimmel ställde in pga sämst timing, han lämnade LA för Brooklyn pga specialinspelningar - lol, stackarn - och man kan ju inte låta Jay Leno vinna. Någonsin. Letterman valde vinkeln att föredra, "Här är skämten, om vi hade haft en publik" och duden som sköter grafiken hade skolkat - en liten person fick stå på huk med handskrivna skyltar. Så tacksam för detta.
Skriv kommentar