Avnjut klippet där Leo, poorly maskerad, dansgungar till MGMT i Coachellas pubikhav i gubbkeps för att plötsligt börja låtsasslåss med sin polare. Det är beklämmande. Men rätt gulligt!
Klippet, och deras beteende, ger helt andra vibbar om man tvingat sig igenom till sjuttio procent outhärdliga Wolf of Wall Street och därför blivit bekant med Quaaludes, filmkaraktärernas epokenliga pillerpreferens.
Filmen är egentligen en enda, plågsamt lång, informationsfilm om just Quaaludes och dess ups and downs. Eller down and up, som gäller för just det här. Med information jag absorberat för att jag vid tre gånger försökt se klart filmen trots ekande ointresse (har alltså lämnat biografer) kommer här en analys av Leos dans i relation till ludes.
Detta under "just saying"-avdelningen:
1. Svajandet från sida till sida
- De 15-20 första minuterna efter att ha tagit ludes går ut på att försöka hålla sig vaken (återigen: detta vet jag enbart pga att jag tvingat mig själv att se klart filmen) då det egentligen är tänkt som ett starkt lugnande, sövande medel.
Klippet öppnar med att vi får se Leo digga med hela kroppen, på ett sätt som påminner om det okontrollerade rörelsemönstret hos någon som går i sömnen.
2. Plötsligt aggressiva moves
- Lyckas man stå emot den starka, pillerskapade impulsen att somna under de första tjugo minuterna efter att ha tagit ludes uppstår ett falskt, euforiskt tillstånd.
Det klipps till att Leo gör ett lekfullt utfall mot sin kompis, den sortens kärleksfullt grabbiga beteende som för tankarna till hur alla killar var övertygade om att de kunde bemästra kampsport i tonåren och att det var acceptabelt beteende att gå runt och visa upp dessa inbillade kunskaper. Simultanhoppande snubbdans följer.
Återigen: just saying.
