Tjejpennan

Nanna Johansson 11:34 15 Sep 2012

Jag vill tacka företaget BIC. Varför? För att de lanserat en produkt för oss kvinnor. Tjejpennan!

Vad är det då som är så speciellt med Tjejpennan? Jo...

Den är tunnare! Passar bättre för våra pyttesmå tjejhänder!

Ni vet ju hur det har varit tidigare. Man har behövt skriva ett brev. Och för att skriva ett brev behövs såklart en penna. "Ånej", tänker man direkt. "Penna som är så stort och tungt!"

Så man tvingas ropa på sin pojkvän och be honom lyfta ut en penna från pennburken, som man såklart inte når upp till. Han placerar pennan mellan ens små händer och man står där och kämpar för att få grepp om den. (Man liknar en koala som försöker omfamna ett vattentorn, det hela är oerhört sött!) Ens händer är så små, för små. De når inte runt skaftet. Man misslyckas och gråter. Man är så fumlig och pennan är så stor.

När man till slut lyckats få ett någorlunda bra grepp med sina minipinihänder är man redan svettig av ansträngning. Man kliver upp på pappret och börjar skriva. Men det är svårt, för pennan är så tung, så tung. (FAKTA: Anledningen till att kvinnor traditionellt använt skrivstil är för att slippa lyfta den tunga pennan mer än nödvändigt!)

Gång på gång tappar man greppet och får hjälplöst se på medan pojkvännen plockar upp pennan och sätter tillbaka den på rätt plats. "Jag kan själv", piper man, men pojkvännen bara skrattar. "Det är klart att du inte kan", säger han överseende. "Du har ju så små händer!" Och man får skamset erkänna att ja, jo, det har man ju.

När man skrivit färdigt brevet har man inga krafter kvar. Man sjunker ihop till en darrande, genomsvettig, pytteliten hög. Pojkvännen får bädda ner en i en tändsticksask med lite bomull i. "Nu kommer det allt dröja innan du försöker dig på att använda verktyget 'penna' igen", hör man honom viska innan man somnar av utmattning.

Ja, såhär har det alltså varit i alla tider. Fram till nu. Nu har BIC - äntligen - identifierat problemet med de tjocka, otympliga pennorna och skapat en produkt som även vi kvinnor kan använda. För det är jag evigt tacksam.

Med vänlig hälsning,
En som tvingades hoppa jämfota från tangent till tangent för att skriva det här inlägget

Fler blogginlägg från Nanna Johansson