Jag är en nyansernas vän, och därför har jag på sista tiden blivit lite ledsen i ögat när jag sett påstått sexistiska modebilder spridas i sociala medier. Jag tycker att det är lite tråkigt att så många av er VÄLJER att tolka de här bilderna som kvinnohatande reklamares ondskefulla strategier i en patriarkal marknadsekonomi, när det i själva verket inte ALLS behöver vara så.

Tillåt mig bjuda på en alternativ förklaringsmodell till hur två av de mest spridda bilderna kan ha kommit till.

*harkel*

Okej, ni vet hur det är när man bokat in något och sedan helt glömmer bort det? Så var det för den här tjejen. Hon glömde att hon hade avtalat ett möte med en fotograf, så när det ringde på dörren fick hon PA-NIK.

"Jag ska bara klä på mig!" ropade hon genom brevinkastet och spurtade mot garderoben. Men vad hade hänt? Jo, katten hade såklart pissat ner SAMTLIGA byxor i lägenheten! Så himla olägligt. Allt som var rent var en gammal skjorta.

"Nämen", sa den jättesnälla och helt osexistiska fotografen när tjejen öppnade dörren Ankeborg-style. "Du har ju inga småbyxor på dig! Är du SÄKER på att du vill fotas ändå?"

"Ja", svarade tjejen, som fortfarande skämdes för att hon varit så oförberedd (och för kattens olämpliga beteende).

Den vänlige fotografen föreslog att hon skulle posera med en sopborste/sportattiralj/vad-det-nu-är, för att åtminstone FÖRSÖKA stjäla fokus från den piniga klädfadäsen.

Det här var också en tokig historia!

Ett könsblandat gäng kompisar samlades för att ta en helt vanlig gruppbild. Alla ställde upp sig och log sina finaste leenden, men precis när de skulle fotas så ramlade tjejen (hon är känd för sin klumpighet, den tokfian). Killarna hjälpte henne upp, men även nästa gång fotografen sa "say cheese" så ramlade hon. Och sen ramlade hon igen. Och sen igen. Och sen var det inte roligt längre.

"Det är en statistisk sensation att ramla så många gånger i rad", klagade killarna. "Det verkar nästan som att du VILL sabba för oss andra."

Stämningen blev minst sagt ansträngd, och det kan man ju se på deras sammanbitna ansikten när de är på väg att hjälpa henne upp för 17:e gången. (Notera också hur svettiga de blivit av allt ramlande och upphjälpande.)

Eftersom tjejen fortsatte att ramla hela eftermiddagen fanns det inga bra bilder i kameran, så man tvingades nöja sig med ovanstående.

Slut!

JA, HÖRNI NI, TÄNK PÅ DET HÄR NÄSTA GÅNG NI KRITISERAR EN MODEBILD! ALLT HAR OFTAST EN NATURLIG OCH HELT JÄVLA OSEXISTISK FÖRKLARING!

Ibland när man kritiserar något får man kommentarer som ser ut såhär:

MEN ÅÅÅH DETTA ÄR JU ÅSIKTS-FÖRFÖLJELSE!!! PK-CENSUR!!!!!!!!!!

Det här är ett svar till dig som känner så:

Förlåt. Jag hoppas att du kan ta emot den här ursäkten. Nästa gång du tycker något ska jag behandla din åsikt med största respekt. Och inte bara det.

- Jag ska bära din åsikt som den sista droppen vatten.

- Jag ska trycka din åsikt på olika former av merchandise. Din åsikt-tishor, Din åsikt-muggar, Din åsikt-nyckelband, Din åsikt-frisbees... Jag kommer att dela ut merchen gratis på olika stadsfestivaler i sommar.

- Jag ska ta din åsikt och nära den vid min barm. Ja, jag ska fan amma den. "Vem är den allra finaste lilla åsikten?" ska jag säga till den. "Jo, du! Du!"

- Jag ska fota din åsikt och lägga upp den på Instagram. Jag har inget konto där, men jag kommer starta ett bara för att kunna visa upp din åsikt i en sekvens av s.k. "skrytbilder". Det kommer vara din åsikt, en näringsrik frukost, din åsikt, jag och "tjajjerna" ute på krogen, din åsikt, din åsikt, en ovanligt piffig morotskaka.

- Jag ska inspireras av din åsikt. Inspireras till att bygga ett vackert konstverk av makramé, piprensare och kottar. Konstverket kommer att säljas för £4000 och pengarna kommer jag använda till att hyra ett flygplan som kan skriva din åsikt med rök på himlen.

- Jag ska kyssa din åsikt, med tunga och allt. Ja, fan vad jag ska hångla med den! Jag och din åsikt kommer torrjucka på dina föräldrars skinnsoffa. Sedan kommer jag att psyko-SMS:a din åsikt i flera veckor efteråt. "Hej snygging", kommer jag skriva. "Läget?" / "Ska vi ses?" / "Tänker på dig :)" / "Är du där?" / "Hallå?" / "Hallå?" / "Hallå!?" / ";("

- Jag ska lägga din åsikt i en tidskapsel och gräva ner den, bara för att vara säker på att framtidens människor också får ta del av den. Jag vill att den ska vara lika självklar för någon som bär en huvudbonad av titan som den är för oss samtida. Din åsikt ska aldrig någonsin få dö, hör du det? DON'T YOU DIE ON ME, KIDDO! DON'T YOU DARE! DON'T YOU... NOOOOOOOOOOOOOOOOO! *ruskar om din åsikt* *salivgråter med öppen mun* *rycker upp en grästuva och håller den i näven i en anklagande gest mot himlen*

Så ska jag behandla din åsikt nästa gång.

PS: Det här är din åsikt:

OM INVANDRARNA FÅR SÄGA SVENNE MÅSTE JAG FÅ SÄGA CP-JUDELUDER JUUUH!!!!

PS2: Närå, seriöst. Att jag och andra inte håller med om dina åsikter, och kanske till och med skojar lite om dem, betyder inte att vi förföljer dig eller förbjuder dig att tycka något. Jag kommer aldrig lägga upp din hemadress på internet. Jag kommer aldrig propagera för att någon ska hota eller slå dig. Jag vill dig faktiskt inte illa över huvud taget. Tvärtom hoppas jag att du har ett bra liv med människor som älskar dig mest av allt i hela världen. Min önskan är bara att du ska tänka till lite. Hej.

Kommer ni ihåg hur det var förr i tiden, när vi svenskar hade en nationell identitet att samlas kring? Jag kan säga såhär: det var jättejättehärligt! Alla kände alla och det fanns inga konflikter i samhället, förutom huruvida man skulle rulla köttbullarna medsols eller motsols i handflatan.

"Hej svensk!" ropade man till Mjölkbudet Mjölkbudsson när han trampade förbi på sin icke-stöldhotade cykel. "Hur mår du idag, svensk?" ropade han tillbaka innan hans gula hårman försvann bort längs landsvägen. Som man kan sakna det där gula håret, va! Nu försöker kvinnorna blondera sig på konstgjord väg för att maskera att de "berikat" sig med främmande raser, men oss kan de inte lura!

Åh, kommer ni ihåg hur kvinnorna var förr? Roskindade byst-fior som inget hellre ville än att ha förspelslöst penetrationssex två-tre gånger i veckan. Och då var det minsann inte tal om att "äta kolan med pappret på", inte. Kvinnorna krävde att få föda en liten armé av ariska söner att laga söndagsstek åt. Drömde de om något alls så var det om nya nylonstrumpbyxor eller den senaste sortens plättlagg.

Inte som dagens kvinnor som ska hålla på och "förverkliga" sig själva med karlajobb och vattenyoga och stjärtpiercingar och "blogs" och annat trams! Som tvingar hederliga svenska män att se på medan de har orgier med afrikaner! De enda svenska män de inte spottar i munnen är bögarna, och dem ska vi inte tala om!

Jag ska säga er, att förr fanns det minsann inga bögar i Sverige. Sexualiteten handlade om huruvida man föredrog blondiner eller brunetter, och i riktigt sällsynta fall någon annan hårfärg. Man runkade kanske lite bulle i lumpen, men inte för att hetsa upp sig utan för att bygga på den svenska gemenskapen ännu mer!

Och åååh, hörni – kommer ni ihåg den gamla svenska skolan? Magistern hade gudastatus bland eleverna och äpplena formligen regnade ner över katedern. Det var så väldisciplinerat att man kunde höra en nål falla till golvet under lektionen i rasbiologi.

Inte som i dagens flumskola där man får smileys istället för betyg och nationella provet är att ta hand om en Tamagotchi. Där invandrarungarna turas om att roundkicka lärarvikarien medan de klottrar ballar i hennes panna och skriker "svennehora". Om de inte skolkar för att dra ut och videovåldsattackera någon stackare från Frälsningsarmén, vill säga. Det är så att man mår illa!

Nä, tacka vet jag förr i tiden, då Sverige var ett tryggt land. Man ställde nybakade njurpajer i öppna fönster och det kom inga djävla tjyvar och knyckte dem! På sin höjd strosade en snäll helsvensk luffare förbi, lyfte på stråhatten och frågade om han fick smaka en bit.

De hemlösa var så trevliga förr! Och tacksamma! Varför kan inte dagens hemlösa vara lika tacksamma? Här sitter de och lipar i gathörnen och lurar av hederligt folk deras surt förvärvade trisslotteslantar, för att sedan rusa bort till sina Ferarris och börna iväg till ett hus av rent guld, där hela rumänska släkten lever som kungar på svenskarnas pengar. Är det rimligt?

Jag får tårar i ögonen när jag tänker på hur det var förr, innan invandrarna vällde in och monterade ner det svenska folkhemmet och ställde moskéer i skärgården och pissade Astrid Lindgren i ansiktet. Nu tvingar de alla barn att be till Allah på fritids och det är bögkalas på SVT och ingen får ha en könstillhörighet eller sjunga nationalsången helt spontant lite överallt hela tiden eller äta medhavd sillmacka på bio eller klatscha servitriser på rumpan som en sorts dricks.

Jag frågar mig: ska det vara såhär? I så fall ser jag ingen annan lösning än att jag och de mina bygger en blågul tidsmaskin och reser tillbaka till de där ljuvliga åren då det alltid var sommar och en tattare var en tattare och en arab hade man då rakt aldrig hört talas om. Sedan, när ni kommer på att ni saknar oss – våra åsikter och trivselkilon och nedärvda kunskaper om hur man smider en vindflöjel eller nackar en tornuggla – ja, då kommer vi att skicka ett vykort.