Huvudmeny

Kim och Kanye: mina two cents.

Margret Atladottir 12:40 8 May 2012

Jonna Sima frågade mig om jag inte kunde skriva en analys av Kim Kardashian och Kanye Wests "relation" (märk väl citationstecknena). Och ja, visst kan jag väl det. Jag vill först lägga alla kort på borden: Jag tycker väldigt mycket om Kim. Och jag tycker väldigt mycket om Kanye. Jag tycker att båda två är genier, på olika sätt visserligen, men jag gillar dem var och en för sig.

Varför jag gillar Kim så mycket? Alltså jag ser mig själv i henne. Gud, det kanske låter helt stört, men jag är ärlig nu. Kim Kardashian är vacker, hon är förmögen (hahah okej dessa två grejer identifierar jag mig inte i direkt) och hon är framgångsrik. Hon jobbar mycket, hon driver jag vet inte hur många företag och såklart, sig själv som ett "varumärke". Alla har åsikter om henne, ALLA. De flesta människor som respekteras i samhället tycker att hon är trash. För att hon är känd för att vara känd. Lite som att man hatar Paris Hilton. Jag hatar ingen för att den är känd för att vara känd, det är beneath me. Men kul att ni kör.

Kim har problem med kärlekslivet. Inte så att hon inte kan hitta män, hon har varit gift två gånger. Andra gången i hela 72 dagar. Hon har haft långa förhållanden, hon var ihop med Reggie Bush on/off i massor med år innan hon gifte sig med vad hon trodde var Den Stora Kärleken, Kris Humphries. Hennes pojkvän i yngre år, Ray J, släppte ett sex tape som spreds för vinden (egentligen det som gjorde henne till ett household name i USA). Kanske något av det mest vidriga man kan göra mot någon. Ta det mest intima man kan dela med sin partner, och visa upp det för hela världen mot personens vilja.

Hon har helt enkelt blivit behandlad som skit av snubbar. Skål alla medsystrar som känner igen sig!

Det är även där jag känner igen mig hos Kim. Jag har inga problem egentligen, jag är begåvad, jag jobbar hårt (i princip hela tiden), folk "vet vem jag är" (<---LOL förlåt) och jag måste "ta" massa saker i och med det. Till exempel att det står på internet att jag är "en hejare på att suga kuk" (signatur: lantisjävel). Och massor med andra grejer. Äckligt jävla skitsnack, men också massor med hyllningar. Människor som tycker jag är en förebild och cool och det ena och det andra. Jag har inga problem att "träffa män" (<---LOL igen), jag har haft långa förhållanden, men de har alla gått i stöpet och det blir drama, konflikter och sorg.

Kanye West älskar jag för att han gör bra musik. Men också för att han är emo. Hans 808s & Heartbreak handlar uteslutande om hur mycket han hatar sitt ex, i autotune. Han har någon slags messiaskomplex. Alla vi som såg honom på Way out west blev påminda om detta, han höll något slags föredrag, typ livscoachade oss i publiken. Att han vet hur det är att vara missförstådd, behovet av att man ska kämpa och stå på sig. Att man kan bli vad man vill.

Jag tror inte att Kim och Kanye är kära i varandra. Alls. Jag tror att det är två brända jävlar som har nära till gråten som tycker OM varandra. Och kanske är det så det ska vara, att två emos finner varandra och bara accepterar att tja, vi får väl leva ihop. Båda två vet ju hur det är att vara känd, och de badar i flos. Det kommer aldrig att gå för någon av dem att träffa någon som är normal.

Jag tror faktiskt inte ens att de har sex.

Men de behöver varandra just nu.

Fler blogginlägg från Margret Atladottir

Meny