MALMÖ. Fotbollsåret började med en sexdom - men slutade med ett glas champagne i handen.
Vägen till guldmedaljen har varit tung och lång för Miiko Albornoz, 22.
- Jag har suttit hemma och gråtit, säger MFF-backen till Kvällsposten.
Guldgalan på Brasserie KP i Malmö och efterfesten på nattklubben Hipp i natt blev ett party Miiko Albornoz aldrig kommer att glömma.
Först skål i ett glas Philipponnat brut royal reserve - skumpa på magnumflaskor för att fira SM-tecknet.
Sen ett bastant tag i Lennart Johanssons pokal och ett smajl med hela ansiktet framför Jiloan Hamad och Guillermo Molins.
- Det är helt sjukt. Du ser själv. Det här är jävligt kul, säger den hyllade högerbacken som har en av landets mest känsliga vänsterfötter.
Miiko Albornoz är elegant dressad i smokingkvaj, vit skjorta och svart slips.
Det kunde ha sett helt annorlunda ut.
Den 17 november i fjor anhölls han misstänkt för våldtäkt mot barn men släpptes och dömdes senare för sexuellt utnyttjande av barn.
Avstängd av MFF
Miiko erkände att han haft sex med en 14-årig flicka - och MFF stängde av sin stjärnback i fem månader.
Den 22 april, i hemmamatchen mot Öster, fick Albornoz ta på sig den ljusblå tröjan igen. Efter det har han spelat 26 raka matcher i allsvenskan.
- Det är som jag säger. Det är mycket känslor inom mig. Ibland har jag svårt att hålla tillbaka allt. Det har varit en lång resa, säger han och berätta för Kvällsposten om en tid med tårar i sin ensamhet.
"Många jag vill tacka"
- Det är många jag vill tacka för att jag står här i dag. Men det kan jag inte göra i den här intervjun. Men de vet vilka de är och jag skickar mycket kärlek till dem.
Miiko hyllar sina tränare Rickard Norling och Daniel Andersson - och alla lagkamraterna.
- Att vinna SM-guld med dem är helt sjukt. Det är obeskrivligt.
Festkvällen i de gamla posthuslokalerna var bara början på en lång guldnatt för spelaren som stod ute i kylan men kom in i värmen.
- Vilken dag det har varit. Mamma, pappa, moster, farbror, syster - alla satt på läktaren.
- Och min bror (Mauricio) gjorde ett avgörande mål för Brommapojkarna. Tänk, nu är min moderklubb kvar i allsvenskan, och jag kan fira ett guld, ler Miiko Albornoz.
Igår firade Malmö FF sitt SM-guld, och i laget finns Albornoz, som för knappt ett år sen anhölls för att ha haft sex med en 14-årig flicka. Domen blev sexuellt utnyttjande av barn. Jag har så svårt att sammanfatta vad jag känner när jag läser den här artikeln. Jag har svårt att samla mina tankar och ens uttrycka vad jag tänker. Först och främst tänker jag på den 14-åriga flickan som inte ens kommer till tal, hon blir bara omnämnd gång på gång i alla dessa artiklar. Nu blir han dessutom hyllad och dricker champagne hela natten. Jag tänker på fotbollskulturen och på hur samhället skyddar sexdömda män om och om igen, ja oftast innan dom ens blir dömda. Att en vuxen man har haft sex med en 14-åring och att detta glöms bort efter några månader. Albornoz börjar spela igen och jag har aldrig tyckt så illa om mitt MFF. Till och med kammaråklagare Ulrika Rogland yrkade på villkorlig dom, eftersom "det här har fått enorma konsekvenser. Om man jämför med en annan person som inte har den karriären och den offentligheten som han har är det ju en enorm skillnad. Det här är en person som redan nu varit tvungen att hålla sig instängd i sin bostad och inte har kunnat syssla med det som är både hans arbete och hans livsintresse. Så det har drabbat honom hårt". Detta säger alltså åklagaren den 12/2 när Albornoz blivit dömd. Återigen ska samhället ta ansvar för mäns vidriga beteende. En 22-åriga man har haft sex med en 14-årig flicka, men han ska inte straffas för detta. Istället ska en åklagare se till att han INTE straffs för hårt, han är en offentlig person och kommer automatiskt straffas hårdare, men detta ska ta shänsyn till. Inte att han är en offentlig person och att han borde statuera exempel på att det inte är så en beter sig, att vuxna män inte har sex med minderåriga. Jämför detta med både Sanna Bråding och Ola Lindholm som åkte dit på kokaininehav, här förmildrades inga straff överhuvudtaget, här är de hårda tag mot narkotika och mediaprofiler som de är var de hemska förebilder. Men när det gäller fall där män har sex med flickor som fortfarande är barn, då är allt ansvar och förebildstänk som bortblåst. Jag är helt matt över tanken på att dom efter dom faller, och att män frias dag ut och dag in, att kvinnor påstås ljuga om övergrepp och våld, och samma med barn. Jag är så trött så trött jag vet inte var jag ska bli av.
En ny härlig trend.
Och det är synd om männen. Albornoz har först och främst "suttit hemma och gråtit" skriver Jan Peter Andersson i Expressen idag. Jag hoppas verkligen han har suttit och bölat kväll efter kväll. Det är synd om honom och nu är det härligt för han har tagit guld. Snälla rara världen varför är det synd om honom? För att det enligt rätten kommit fram att det var ett planerat och ömsesidigt samlag? Går det då att förbise hans dom och glömma vad hand gjort. Som ni kanske har märkt är denna trend här för att stanna, denna där det är synd om männen. För att dom är dömda för sexbrott, eller för att dom inte släpps in på kvinnoseparatistiska klubbar, eller inte blir upplärda av feminister. Det är synd om män för att dom måste ta ansvar, det har dom aldrig behövt göra tidigare och nu när några ställer krav sparkar dom bakut. Böla böla böla. Allt från mina kollegor till fotbollsspelare och journalister och ömt kramar om de stackars männen. Tänk att de är så oskyldigt små och fragila.
Äh jag är helt utmattad i både kropp och själ. Undrar när den beväpnade revolutionen kommer.
