Nä men det har ju varit lite tyst här om en säger. Två veckor i de Västsahariska lägren gjorde mig helt matt. Dagen efter jag kom hem satt jag ensam i min lägenhet och jobbade. Mailade lite, men satt mest och bara stirrade rakt ut. Kändes som jag levt genom en twillight zone, eller tände av på nån drog som inte ens finns. Senia hade varnat oss för att vi skulle få ångest och känna oss tomma när vi kom hem, men jag trodde verkligen att det var lugnt. Jag trodde problemen skulle vara att komma till lägren, att få en chock där och att det skulle behöva bearbetas på plats. Men det fanns inte tid för det, i drösen av intryck som pregades in i mig varje dag. Men när jag kom hem kändes det märkligt.
Men nu en vecka efter funkar det. Och min pappa kom precis hit och vi ska gå på Dixie Chicks ikväll. Fatta dom e liksom här skitnära nu!!
Och Lorre ska släppa ett eget album som Vito producerar. Det är en present. Kolla här:
