Igår var jag och min chei och min underbara svärmor som är på besök, på Magasin 3. Mika Rottenberg ställer ut det bästa jag sett kanske någonsin. Jag satt nere och tittade på en video och log och skakade på huvudet samtidigt. Jesus christ, att vara så visuell och politisk utan ord, så träffsäker och rolig på samma gång, det är få förunnat. Jag såg alla videos men känner ändå att jag måste gå tillbaka innan utställningen stänger 2a juni. Gå och se omedelbart tex denna sköna söndag. Ps Rottenberg är 35 år. Fick sån karriärspanik att. Snälla rara ni måste se detta!!!!!! Det enda som provocerade mig på utställningen var en upphängd recension av Håkan Nilsson, full of shit och ett uns kvinnohat, kanske blandat med ett stort hål i intellektet där den politiska analysen kunde suttit. Oh these men som tycker dom har något att tillföra. Gå hem och skriv i din dagbok istället. Det är förbryllande hur regler om vad dom är "för mycket" är frekvent återkommande när män bedömer kvinnor, speciellt som är uppenbart smartare än dom själva. Tack o adjö och tack Rottenberg för din hjärna!

Igår spelade jag en liten stund på Gubbhen. Det var otroligt. Snälla rara ni som har chansen att gå på Gubbhen nån gång, gör det. Du är omringad av massa olika sorters tjejer och göttig musik. Jag har aldrig känt mig så trygg på ett uteställe. Tack Julia, Soraya, Cassandra och Anisa!!!! Ps min tjej körde mig dit så gulligt.

Igår fyllde min tjej år och jag var mer taggad än på min egen födelsedag. Vaknade 04.55 o kunde inte somna om. Gick upp och pillade lite med mina pioner och somnade till slut om några minuter innan jag gick upp för att sjunga. Älskar väcka nån med sång och blommor o paket. Speciellt Hon jag är ihop med. Och sedan länge var ju the knifekonserten inbokad. Vi åkte dit ett gäng som nästan alla mer eller mindre jobbat med kniven och hade tunnelbanefest för Hanna. Champagne och Hanna Montanamuggar. Hanna frågade om hon som spelade Hanna Montana fortfarande va ihop med Ashton Kutcher... Well. Aja. Konserten var amazing. Så glad att dom gjort nåt nytt och att det är dansen som står i fokus. The knife är politiska överallt på alla sätt och jag älskar det. Var så stolt och fylld av känslor när a tooth for an eye kom, grät nästan rakt ut. Det är härligt att vara en del av den där rörelsen. Ps konsertbilden har jag lånat fr en tidning. Ses på gubbhen ikväll sisters!!

Fick gåshud rakt ut. Ikväll förenar vi systerskapet, kärleken och för vissa lesbianismen i en stor härlig quinnoafton. Alla som identifierar sig som kvinnor får komma (vad god visa respekt mm)

 

 

Fatta så länge vi har velat ta hit VENUS X!!!!! Äntligen kommer hon. Jag vet ärligt inte hur det kommer låta när hon kör, hon känns så extremt mångsidig. Kanske kör hon spökljud eller kuduro eller bas. Bella Boo spelar ju bas har jag lärt mig. 

Det här är min favorit:

Venus är på omslaget på lebb-feminist-kulturtidningen Girls Like Us, där jag också figurerar i en intervju med fräcka foto som Märta Thisner tagit. hatar EJ Märta Thisner om en säger så!!!

On ni tycker Venus ser tuff ut, så är detta inget emot hennes mixar. Säger bara detta.

The New Yorker, en av Usas största tidningar har alltså den här bilder på sin cover as we speak:

Den grafiska formgivaren Chris Ware hjälper till att förändra normen på hur familjer och moderskap ser ut. Tack för det. Dessutom kommer omslaget med en välformulerad text, så att folk inte behöva undra eller lajva heterosexister och mumla : "dom där kan ju va systrar" eller "dom kan ju va kompisar" eller "det där är ju en man och en kvinna". Nonne nonne. Se även familjefotona i bakgrunden som gör det lite enklare för dom som inte kan tänka till en extra gång. Och läs här:

Tack och hej

Jag tycker ofta allt känns så jävla ruttet och tungt. Även om den feministiska rörelsen är mycket större nu än för 10 år sen och 30 år sen, är det ganska kämpigt. Det känns som att könsrollerna blir mer och mer konservativa för varje sekund som går. Men så ibland tänds hoppet;

 

Tänk att människor växte upp på 90-talet med detta, men ändå valde att inte lyssna på rap utan kanske indiepop eller killrock. Nä vet ni vad. HUR TUNG ÄR LAURYN??? Kolla stilen, hör freestylen!!!!

 

Tänk att denna fråga behövs ställas.

Alltså, upprepningens mamma har inte nått gränsen för just upprepning och denna pod förtjänar allt ljus. Mer och mer jag vill ha mer. Hur kan Jenny va en så kooling och va så lugn hela tiden? VEM ÄR HON???? Tänk att Jenny Seth finns och verkar hos oss i denna världstid! Den här poden går ut på att Jenny pratar musik med en gäst som kanske är dj, eller journalist, eller artist eller liknande. Kul blir det och spännande.

Här kommer lite bra tips:

(ps även min högsta dröm att få va med i denna pod HINT JENNY)