Feministisk filmsöndag: GREY GARDENS

Kakan 00:01 24 Aug 2014

Nu är hösten fan här. På en dag bytte livet från svettigt och varmt, helt fuktigt, till kallt och regnigt. Nu blev det höst. Och då måste vi ge varandra tips och kraft för att orka fortsätta, även om vi vet att hösten inte är värsta årstiden för depression, det är våren. Hösten är kränkande i alla dess former. Mer kläder tycker jag är skönt, men nån gång i oktober känner väl alla att nä nu får det räcka, kallare än såhär får det inte bli, och det spelar ju ingen roll för det blir askallt sen. Snö och slask. Då kommer feminsitisk filmsöndag, det e det enda jag kan ge dig.

Flera av er har säkert redan sett GREY GARDENS, kanske dokumentären och kanske tom spelfilmen. Om icke, spring och se.

grey_gardens_1975_film_poster.jpg

Det är fascinerande, de två kvinnorna som bor ihop, mor och dotter. De bär samma namn, Edith. Big Edie och Little Edie kallas dom. Det finns såklart, och det är också därför dokumentären är så attraktiv, en så stor del galenskap. Den psyiska ohälsan är närvarande hela filmen igenom, likaså huset som är en sanitär olägenhet. Katter och tvättbjörnar trampar runt, äter från marken i stora högar av utspilld mat. Men dom är välkomna.

Edith Bouvier Beale, mamman, är faster eller moster till Jackie Kennedy senare Onassis. Denne sköt in lite pengar för att restaurera huset förstod jag det som. Antar att det e därför det stora intresset för dessa kvinnors liv funnits och varit så stort, att dom är släkt med Jackie O. Men det är njutbart att se en film om kvinnor, som pratar med varandra. Ibland figurerar män men så är det ju i livet. Det är inte mer med det.

skarmavbild_2014-08-17_kl._15.28.50.pngskarmavbild_2014-08-17_kl._14.50.53.png

skarmavbild_2014-08-17_kl._14.38.26.pngskarmavbild_2014-08-17_kl._14.15.12.png

skarmavbild_2014-08-17_kl._14.49.06.pngskarmavbild_2014-08-17_kl._15.30.27.png

Det är mycket sång och dans i denna goa film. Det gjordes faktiskt en musikal av filmen, den första i stitt slag, ingen musikal hade då kommit till från en dokumentär. Den hette oväntat Grey Gardens och vann priser och grejer, speciellt för bästa kostym kan ni ju tänka er.

Just modet i Grey Gardens, alla crazy outfits som Little Edie bär, har liksom genomsyrat alla rykten och hypen kring filmen. Speciellt fick den väl en revival när tv-filmen med Drew Barrymore och Jessica Lange kom 2009. Dessa två skådisar är alltså HELT strålande i rollerna som mor och dotter. Spelfilmen gör mer ont än dokumentären, se den sist. Spelfilmen bjuder in oss till fler känslor, till ett dramaturgiskt djup, som vi ju inte vet är på riktigt eller bara för filmen. Det finns massa tillägg och historieskrivande och det som jag ställer mig mest kritisk till; hur galenskap skildras, eller avgörs. Jag förstår inte hur det egentligen låg till, och kanske spelar det ingen roll. Men dessa kvinnor lämnar mig törstig på så mycket mer, speciellt unga Edie. Överklassen har alltid fascinerat mig vill jag lova och detta är inget undantag. Hur galen kan en familj vara, eller sjuk. Ett helt lyxhus i East Hampton förfaller succesivt framför ögonen på alla inblandade. Hurvida detta är en överdrift i spelfilmen får vi aldrig veta, men Al Maysles som gjorde dokumentären har varit advisor, det kanske betyder något.

I det stora hela tycker jag spelfilmen gav mig lite mer kött på benen, men den blir ju inte lika magisk och förtrollande som de Riktiga Edith och Edith. Och även om spelfilmen ger djup, ger den också smärta, den är ångest och förtvivlan och sorgsna jävla könsroller. Det är lätt att avfärda som stackars rika vita flicka, vi får iaf en inblick i det där livet och det kan va kul, intressant och äckligt. Vad vet jag. Det är skönt med variation iaf. "Variation".

wallpaper1024x768.jpg

Redan -99 gjorde Italienska Vouge, Steven Meisel och modellen Amber Valletta en Grey Garden serie foton, som ser fantatiskt ut. Det här att driva med galenskap vet jag inte om jag gillar. Men jag vet ju som sagt inte ens om hon var galen. Se efter själv. Jag tycker att det där modereportaget är slående likt, dom ahr verkligen fångat stämningen. Men jag tycker också mode är töntigt.

vogue_italia_may_1999_amber_valletta_by_steven_m-0.jpgvogue_italia_may_1999_amber_valletta_by_steven_m-19.jpg

vogue_italia_may_1999_amber_valletta_by_steven_m-11.jpg

SE den, den e ljuvlig.

Ses nästa söndag!!

POSS KAKAN

Fler blogginlägg från Kakan