Det är ingen hemlighet att jag avgudar Ann-Sofie Back, jag kanske inte är helt opartisk heller eftersom jag förekommit i en av hennes kampanjer. Men nu är det såhär att alla ni andra också kan börja avguda henne pga dokumentären om henne som finns på svtplay.
två gulliga på plåtning
Ann-Sofie är askool och fräck, jag har den största av respekt för henne, hon känns så tvärtemot vad jag är och lite som jag skulle vilja vara mer. Hon är rakt på sak och allvarlig och inget fnuss, och så sjukt bra på det hon gör. Jag vet att många upfattar henne som ganska hård, och det gillar jag. Det verkar vara förbjudet om en är kvinna. Dokumentären följer verkligen henne, den kanske inte går in på djupet som person, men i hennes yrke iaf. Hon gör mode som jag respekterar och det är icke vanligt. Jag skulle säga att hon är min absoluta favorit i Sverige.
Detta e verkligen en av mina bästa kollektioner, allt va chocksnyggt. Ann-Sofie ba jag hatar arbetskläder.
Den här säsongens styling var underbar. Perukerna och glitterstenarna som var fästa på huden va så fina.
Back har använt sig av "vanliga" modeller vilket verkar ha skavt i människors ögon. För mig skaver det när 17-åriga tjejer som väger 45 visar kläder och alla lajvar att det är normalt och låter det vara norm.
För övrigt blir jag provocerad av att jag inte har den här klänningen. Men 2005 var jag ju crustare och hade bara kläder som jag hittat.
Fult? NEJ.
Hon säger saker som stämmer in väldigt bra på att vara konstnär, "man är aldrig klar, det kan alltid blir bättre". Och det är ju en känsla och verklighet som inbjuder till frihet men också hets och att aldrig va nöjd, att vara rastlös.
För att sammanfatta. Back gör kläder där jag känner mig inkluderad, det händer nästan aldrig. Dels på grund av min storlek och dels på grund av hur jag vill sexualisera min kropp eller snarare inte. Jag e asglad att hon fick den där miljonen hoppas hos unnar sig nåt gött.
ALL HAIL
