God kväll.
Jag skulle vilja skriva ett inlägg om feministisk filmsöndag som ju ramlar in då och då, men ikväll blir det istället en text om det våldsamma motståndet mot både feministisk film och främst rätten till abort, rätten till kvinnors kroppar (plus andra människor som kan bli gravida).
Vid 16.20 ringde min kompis Helen till mig och var helt uppriven. Helen hade sett fram emot att se filmen Vessel, hon har tjatat i flera månader. Kort handlar filmen om möjligheten att utföra aborter på ett skepp ute på vattnet, nära gränsen till länder där abort är förbjudet. Självklart är initiativtagaren en kvinna. Mitt under filmvisningen öppnas dörren och tre maskerade män skriker "Det här är en bomb" och kastar in något i den lilla lokalen. Det smäller och folk blir givetvis livrädda och ännu värre blir det när tjock rök fyller hela rummet, rök som sticker i ögon och näsa. Helen beskriver hur människor lägger sig ner på golvet och trycker in sig i hörn, till slut får nån upp ett fönster och då blir det lättare att andas. Polis och brandkår tillkallas och kommer snabbt, men de maskerade männen är såklart försvunna. Helen ringer mig för att be mig skriva om detta och att så många som möjligt får ta del av detta. Människorna på festivalen var och är säkerligen fortfarande extremt skärrade.
Det är 2014 och abortmotståndare använder våld mot filmfestivalbesökare, både vuxna och barn var i lokalen. Det är inte i början av 1900-talet, utan Ottar håller festival och släpper sitt abortnummer för att fira att det varit lagligt med abort i Sverige i 40 år. Och så detta övergrepp. Jag är fan mållös. Jag vet att vi inte kommit längre, jag vet att övergrepp sker varje dag, överallt och att kvinnor aldrig äger sina kroppar. Men just idag gjordes det ännu mer tydligt på Gärdet i Stockholm.
Här kan ni se Vesseltrailern, sprid bara sprid. Låt kampen fortsätta!
