En vän till mig googlade av okänd anledning Amelia Adamo häromdagen och hittade denna krönika. Hon skickade den till mig och jag tappade hakan. Såg sedan att den var skriven 2008 men tänkte ändå, detta är ju generella uppfattningar om kvinnokroppen som är högst aktuella nu under sommaren. Skrev ett argt svar. Det är skönt att vara arg fortfarande. (varning för Ulf Lundellreferens)

Amelia Adamo, var ska jag börja? Efter att ha läst din krönika och den massiva skuldbeläggningen av kvinnor som väljer att klä sig litet och nätt, sitter jag chockad med öppen mun och ställer mig själv några väl valda frågor.

Ska jag börja med den dubbla bestraffningen? Att klanka ner på tjejer och kvinnor i olika åldrar, för klädval som anses för vulgära och promiskuösa? Och göra detta utan att prata om vilka krav som ställs på tjejer och kvinnor för att leva upp till sin könsroll... Nä vet du vad Amelia. Här står du, en kvinna i övre medelåldern, i övre medelklassen och ställer krav på kvinnor för hur de ska agera för att DU ska acceptera dom. Var ställs kraven på män, i relation till sexualitet och hur de fostras i att ta sin sexualitet på allvar, till skillnad från kvinnor som kämpar varje dag för att kunna äga sin kropp? Du slås av alla urringningar och ”lårvisningar” på din arbetsplats, en tidning jag sett utvecklas till att bitvis vara extremt peppande för kvinnor i många åldrar. Det handlar om att vara sig själv, inte kompromissa så mycket som kvinna och de kraven som ställs på en, och visa koola förebilder. Men på din arbetsplats, då får inte kvinnor vara sig själva. Då ska det finnas klädkod, en moralisk sådan, och din slutfråga blir dessutom; ”undrar vad jag hade tänkt om jag var man?”.

För det första kan en inte utgå från att alla män är heterosexuella, men främst; vem fan bryr sig? Vem bryr sig om vad en man hade tänkt? Är det så vi ska uppfostra våra systrar, döttrar och vänner; att hela tiden tänka; ”vad skulle en karl tycka om det här?”. Inte nog med att det är heterosexistiskt, det är ju också helt galet.

Vad gör dessa halvnakna kvinnokroppar dig, vilka känslor väcker dom? Kvinnors kroppar får inte vara just KROPPAR. Vi får inte ha lätta eller små kläder för att det är skönt eller praktiskt, utan våra kroppars värdering kommer alltid först. Vi lär oss hela tiden att kroppen inte är till för oss själva, utan för män, för deras njutning och bedömning, och vi glömmer lätt bort det praktiska. När det är sommar och varmt, så är det nog skönt att bära linne och inte en svart polo.

Mäns kroppar är avsexualiserade. På stranden, på jobbet och på gatan. Kvinnans kropp är sexualiserad dygnet runt i alla slags sammanhang, och från en väldigt ung ålder. Vad detta bidrar till har vi redan facit på, och det är inte jämställdhet, som du trots allt verkar eftersträva.

Du skriver att vi genomgått en erotisk revolution och hurrar för alla dessa underordnade kvinnor som tagit makten över sina egna kroppar. Visa mig dom kvinnorna. Visa mig var dom bor i världen och vilken klass dom tillhör. Visa mig gärna en vit, 35-årig, heterosexuell kvinna från en medelstor stad i Sverige som blivit våldtagen av sin pojkvän, kompis eller främmande man och hur dessa män dömdes för våldtäkt. Visst har vi kommit en bit på vägen, men knappast en erotisk revolution på kvinnornas villkor - uppenbarligen inte eftersom din krönika blev skriven.

Det du får att se ut som din privata klädspaning handlar om så mycket mer. Nej du har inte blivit tant eller avundsjuk, antagligen inte heller religiös. Bara en människa av din tid, som inte ifrågasätter normer eller maktförhållande, eller dina egna privilegier.