Om jag sett till att anpassa semestern så att jag är på plats i USA när detta program har premiär? Så klart jag har. Prioriteringar, mina vänner, prioriteringar!

Bjussigt, kul, skickligt. Och givetvis med inslag av Matt Damon.

Kommer ni ihåg när Russell Brand hade ett BBC-radioprogram som man (jag? vi?) brukade lyssna på som podcast, innan podcastexplosionen? Det var (wikipediar lite snabbt) 2008. Han var smartast av alla, fullkomligt flödande av tankar och formuleringar, hade gäster (minnesvärt när han råraggade på Katy Perry flera år innan de blev ihop) och allt det underbara fick ett abrupt slut när Storbritanniens svar på Ingvar Oldsberg, om Oldsberg likt alla gamla, brittiska, manliga tv-personligheter hade vanföreställningar om att vara ung och läcker, Jonathan Ross, var gäst. En massa telefonsvararmeddelanden till skådisen som spelade "Fawlty Towers"-Manuel om dennes barnbarn, som Brand hade legat med, högg av linan och både Brand och Ross hamnade i onåd.

Älskar Russell Brand sen den där tiden. Kanske inte telefonsvararmeddelandena, de var ytterligt osköna, men dem skyller jag så här i efterhand på Ross. Men glädjen när Brand släpper ut sin kombination av allt som är han är så stor. Har du 8,34 minuter att offra på ett Youtubeklipp idag tycker jag verkligen att du ska lägga dem på det här, när han igår tampades med osympatiska nyhetsankare.

En reservation kan vara på plats: Älskar inte allt med Russell Brand. Älskar personan, personen är en annan sak.

Den goda Jennie tipsade om dagens Pharrell-låt. Finns det nåt bättre än den här rösten?*

* ja det finns det ju, men rent röstmässigt ligger han lätt på nån sorts topplista.

Vulture och Uproxx är två av nätets mest pålitliga källor till rol. Nyss bjussade den sistnämnda till exempel på Portlandia/Game of thrones-mashups.

Hade glädjen att se Sofia Coppolas nya film The Bling Ring härom dagen. Nu råkar jag ju vara ett Sofia Coppola-fan av rang – älskade till och med Somewhere, som jag vet har varit ett tvisteämne för många andra – men man vet ju aldrig vad som kan hända. Dock var det inte så mycket att oroa sig för. ÄLSKADE denna. Älskar hennes sätt att berätta historier, älskar bildspråket, älskar hennes tysta manus, älskar hennes regi som alltid hittar såna träffsäkra självklarheter i beteende och detaljer. Älskar humorn och älskar sättet som man liksom bara dyker in i ett skeende och sen dyker ut igen.

En annan som jag är väldigt förtjust i är Jim Rash, som spelar the dean i Community, men även vunnit en oscar för manuset till The Descendants. Han och hans samarbetspartner Nat Faxon har nu skrivit och regisserat The way way back, som har premiär i Sverige i mitten av juli. De har även småroller i filmen, Rash ser till exempel ut som en spetig Terry Richardson.

Och rollistan i övrigt då! Steve Carell gör sin första (väl?) roll som skitstövel, Allison Janney är fartig och småalkad, Toni Collette är småsorglig, Maya Rudolph är som vanligt Maya Rudolphskt underbar. Och Amanda Peet och Sam Rockwell har jag inte heller nåt emot. Handlingen spelar, som ni märker, mindre roll i detta sällskap, men den utspelar sig i sommarstad på typ Long Island och tja, där har vi ännu en sak som gör att handlingen spelar mindre roll, men okej, den handlar om en obekväm tonårskille som åker med sin mamma (Collette) och hennes nya kille (Carell) till killens sommarställe.

Den är härlig. (Men ingen The Bling Ring.)

Kanske roligaste Lonely Island-videon hittills?

Jag såg det där Vetenskapens värld-avsnittet om 5:2-fastan i helgen. Den går ut på att man äter som vanligt fem dagar i veckan och drastiskt mindre två. Av detta ska man ha större chans att förbli frisk och få ett längre liv, enligt forskarna (kolla på dokumentären för mer exakta fakta, mitt minne är som vi alla vet inte mycket att lita på). Drog igång med det idag, eftersom jag skulle på pilates igår och inte vågade riskera att vara hungrig, och först gick det hur enkelt som helst. MEN NU ÄR JAG BÅDE RASANDE, HÅGLÖS OCH DEPRIMERAD.

Eftersom hälsoeffekterna bara kommer om man lägger om sitt liv till det här systemet för evigt (FÖR EVIGT) så känner jag mig just nu mycket tveksam till om jag kommer fortsätta. Kanske gör jag en till dag (inte imorgon, fastedagarna ska inte följa på varandra) bara för att se om nåt blir bättre. Men jeez, om man kunde tappa håglöshet på burk skulle min just nu ha konsistensen av en Ben & Jerry's New York Super Fudge Chunk nyss tagen ur frysen. (Deppen ser jag mer i form av french toast och raseriet krispar som chips.)

Kan ju inte säga att jag är direkt negativ till en Superbadvariant med Aubrey Plaza, Connie Britton, Donald Glover och Alia Shawkat.

Soraya har skrivit om en jättebra grej man kan göra på ett väldigt enkelt sätt, så det är bara att göra det! Klicka här för att läsa hennes inlägg eller klicka här om du litar på mig rakt av utan att veta vad det handlar om och bara kör köpa-menskopp-och-hjälpa-skoltjejer-i-Tanzania direkt!