Influensan har dragit ut på tiden och jag såg klart intensiva Empresses in the Palace. Jag sörjde det i ungefär fem minuter sen gick jag vidare till nästa serie som utspelar sig i ett annat palats, fast i england: The White Queen. 

VARNING FÖR EVENTUELLA SMÅSPOILERS AHEAD. 

Serien handlar om Elizabeth (spelad av svenska Rebecca Ferguson) som i seriestarten typ ställer sig under en ek och väntar på att kungen ska rida förbi så att hon kan ta sig ett allvarligt snack med honom angående lite land som tagits från från henne. Kungen blir jätteupphetsad när han ser henne och hon blir dökär även fast han tydligen är skyldig till hennes mans död plus försöker våldta henne. Dom blir ihop och tack vare det får man se en massa intensiva sexscener där man kan se kungens svettiga rygg och bakdel om och om igen :/ .

Ja hur ska jag sammanfatta serien... Den handlar om konspirationer och missförstånd, blandat med massa romans och prat om släkter.

Den handlar också lite om häxeri. 

Jag tycker i ärlighetens namn att serien är ganska halvdan. Den är lite ojämn och hackig. Ibland hoppar den oväntat jättelångt fram i tiden och alla barn i serien är helt plötsligt mycket större. Vilket i och för sig är skönt, för då känns det som att man har sluppit följa några tråkiga intriger. För den är seg ibland. Jag brukar snabbspola framåt då och då när jag tycker att nån stått i nån fängelsehåla och uttryckt hämdbegär lite för länge.

Men även fast den är seg ibland så känns den också välgjord och genomtänkt.

Har en favoritkaraktär:

Hon är en blek gudsfruktande kvinna som jämt fastar och står på knä och ber i ett kapell. Hon har ryck i ansiktet och pratar ständigt om Guds vilja och hon ser likadan ut både när hon skrattar och gråter. Hon är helt klart en spännande karaktär.

Rekommenderar jag serien? 
Nej inte direkt. Se hellre nåt annat. 

Rekommenderar jag serien för en som har influensa då? 
Ja absolut! Det gör jag! Det gör jag verkligen! Du med influensa får inte missa den! Kör hårt!!!!
 

Idag stack solen fram sitt glänsande hår för första gången sedan medeltiden så vi blev sugna på att besöka nån mystisk plats. Enda kravet var att det skulle ligga väldigt nära. 

Så vi åkte till Ale torg som ligger på andra sidan älven. 

Här kommer recensionen: 

Förväntningar
Jag ville besöka en mystisk plats i närheten tillsammans med min familj. Vi hade bara varit inomhus hela dagen och jag ville att vi alla skulle uppleva något nytt, något som inte vem som helst får uppleva. Jag ville bevittna saker som är alldeles för märkliga för att någonsin kunna prata om efteråt och jag ville dela det med några av mina närmsta.

Därför valde jag Ale torg
Många vet att Ale torg finns men ingen pratar någonsin om Ale torg. Ingen ställer heller frågor om Ale torg. Jag skulle därför bedöma Ale torg som ett skolboksexempel på en "mystisk plats". 

Resultat: 
Redan när jag såg att det låg ett McDonalds på parkeringsplatsen så förstod jag att platsen inte var vad jag hoppats på. Det fanns ingen natur eller flockar av babianer som hotade att slita sönder oss om vi råkade avslöja vår mänsklighet. Men jag blev rätt glad när jag såg att det ligger ett "café tant Rut" på Ale torg. Det ligger nämligen ett "café tant Rut" i Kungälv med. Jag hade hoppats på en port mellan de båda cafeerna men det fanns det inte. Inte än i alla fall.

Ale torgs betyg: 
Så fort Ale torg blev synligt vid horisonten försvann solen bakom smog och luften blev tung att andas. Regnet sipprade ner över solhatten och på avstånd kunde man höra en svan dö. Ale torg får därför ett ganska högt mystiskt betyg. 

I lördags var jag och såg CIRKELN på bio och här kommer en kort recension om dito:

Filmens bas
Såvitt jag vet baseras filmen på en bok som är kultförklarad av fansen. Själv har jag inte läst någon av böckerna så jag satte mig i biosalen som ett ganska blankt blad (eller som en "mönsterbok" HAHAHAHA)

Handling
Filmen handlar om ett antal ungdomar som en natt lockas ut i skogen under en blodröd måne. Där i skogen vid nåt övergivet lusthus får dom via ockulta vägar veta att dom besitter mer eller mindre häftiga häxkrafter. Samtidigt får dom veta  att skolan är helvetet på jorden där dom inte är säkra för en sekund (som om det vore en nyhet för högstadieelever). 

Karaktärerna 
Alla de fem huvudkaraktärerna har olika "image", tänk samma princip som Spice Girls; en är töntig, en är goth, en är snobb och nån är boknörd osv. Så efter filmen kan man lätt diskutera med sina kompisar "vem man är mest lik" (och det är alltid skitkul!!). Men jag önskar att jag hade fått mer kvalitetstid med varje karaktär! Det kändes som att jag inte lärde känna dom nog. Dom såg lite gamla ut för att gå i högstadiet men jaja. 

Trovärdighet
Filmen är inte särskilt trovärdig men det tror jag inte är meningen heller. Jag misstänker att många högstadieelever kommer att mötas i skogen om nätterna och jonglera med byggklossar efter att ha sett filmen. Skådisarna var kanske inte dom bästa men det tycker jag är helt okej så länge dom inte suger totalt. Hellre att skådisar är lite si sådär än att dom drillas och är kända från att dom är fem år gamla och börjar knarka innan dom är 11. 

Målgrupp
Jag tänker att alla människor som drömmer om att ha superkrafter i skolan kommer att gilla filmen. Och det är många. Jag tror inte att jag är målgruppen just nu men för 15 år sen är jag rätt säker på att jag hade gillat den. 

Spänning
Åh gud, jag fick hålla mig för skratt flera gånger under dom ”spännande” scenerna som tyvärr såg ganska lustiga ut. Så nej den var inte särskilt spännande och så var den ganska förutsebar. Inte fattade jag stora detaljer av slutet heller. Förmodligen hade det hjälpt om jag läst boken för jag misstänker att det hände nåt som är svårt att skildra i rörliga bilder.

Sammanfattning
Å ena sidan tror jag att det kan hjälpa att ha läst böckerna när det kommer till att hänga med i handlingen och känna karaktärerna. Å andra sidan misstänker jag att man kanske ogillar filmen om man har läst och tycker att böckerna är jättebra? Det känns i alla fall som att det fanns stora luckor både när det gällde karaktärerna och handlingen. Filmen sög hur som helst inte totalt utan den var helt okej trots allt. Ser gärna nästa film. Men läser gärna böckerna före.

Övrigt
Jag ville verkligen gilla filmen och tycka att den var jättebra men nä. Tyckte den var ganska okej bara. Varken bra eller dålig liksom.

betyg: 3

Rättelse: Tydligen går karaktärerna i gymnasiet! 

Läste den här recensionen på Paulo Coelhos senaste bok Otrohet. 

Och jag känner så igen mig i recensionen, den får mig att tänka på många av hans andra böcker, typ Pilgrimsresan, Veronica bestämmer sig för att dö, Vid floden Piedra satte jag mig ned och grät, 11 minuter, Alkemisten, med flera. Det finns hur många som helst.

Och vad som är återkommande i hans böcker är inte bara platta miljöbeskrivningar ("jag kom fram till en byggnad från medeltiden") utan det är även dessa kvinnoperspektiv som är helt fucked up. 

För han har gjort det till nån slags grej att skriva ur "djupet av (vackra) kvinnors hjärtan", haha. Många av hans böcker är skrivna ur en (vacker) kvinnas ögon.

Alla människor beter sig jättemärkligt i hans böcker men framförallt måste jag säga att kvinnorna som "finner passionen" beter sig märkligast av alla. Det är allt från att "lära sig vad sann njutning är" genom att gå barfota på grus i minusgrader till att onanera framför en autistisk människa vid ett piano. Eller för all del att få orgasm av att gå förbi en fontän mitt på dan och bara råka tänka på sin alldeles specielle och mystiske TORSK. 

Känns också viktigt att poängtera att hans böcker inte går under kategorin snusk. Man blir inte upphetsad av att läsa hans böcker direkt, ja, i varje fall blir inte jag det. Han är rätt torr rakt igenom, vilket är för väl eftersom jag inte uppskattar erotik i litteratur.

För ja jag har så klart läst jättemycket av Paulo Coelho. Och mycket har jag högläst. Högläst för vem? Högläst för whoever the fuck som vill lyssna. För så här är det: Hans böcker är fantastiska. Ja - hans karaktärer saknar djup. Ja - hans miljöbeskrivningar är torra. Och ja - jag tror han skrev "te i kristallglas" i varannan satsbyggnad i boken "Pilgrimsresan". Men hans böcker är nästan som parodier på sig själva. Och jag älskar parodier som egentligen inte är parodier (musikaliskt exempel på detta: Beach boys).

Hur han har kunnat vinna stora litterära priser som seriös författare har jag ingen aning om men jag är glad att han har det för jag har uppskattat att läsa hans böcker. Har inte läst alla böcker men desto mer har jag ju att se fram emot ju närmare klimakteriet jag kommer. Dåliga recensioner bekräftar bara att han inte har förändrats. 

Nu har jag sett Elysium med Matt Damon i huvudrollen. 

Filmen handlar om att planeten jorden är i misär, att befolkningen kontrolleras av robotpoliser och att den rika populationen har flyttat ut till en superlyxig rymdstation som snurrar omkring inom retsamt synhåll där uppe i rymden. På jorden får alla bristfällig sjukvård och sjukhusen är överbelamrade, ohygiensiska och sunkiga. På Elysium behöver man inte ens sjukvård för alla har en egen superhealar-bänk i vardagsrummet. Den healar alla sjukdomar på sju sekunder.

Människorna på Elysium bor jättefint medan människorna på jorden bor under hundbursliknande förhållanden. Och så är de Mexikaner? 

Den centrala frågan genom hela filmen är sjukvård. Alla vill ha sjukvård, och detta ser man bland annat genom att många har kryckor.

Huvudpersonen har inga kryckor, däremot bryter han armen ungefär det första han gör, och sen råkar han ut för en arbetsplatsolycka som resulterar i att han blir dödligt strålskadad och kommer att dö om fem dar.

En sak som händer flera gånger under filmens lopp är att folk från jorden på mirakulösa sätt lyckas komma till Elysium, krossar fönstret till random hus, och där lägger den sjuka på en brits i superhealarmaskinen. Fina verandor och sköra glasaltaner är något som är mycket karaktäristiskt för Elysium.

Filmen är väldigt rörig och hela tiden mycket smutsig. Till exempel tas Matt Damon till ett oljigt garage där han får robotdelar fastskruvade i sig av otvättade män med vapen, och så springer han omkring med öppna sår och skruvar i huvudet mer än halva filmen. Den smutsiga och svettfuktiga t-shirten som ligger blodig mot hans kropp är hans trogna följeslagare.

Jag måste erkänna att jag snabbspolade genom många actionsekvenser som bestod av knytnävs- och vapenslagsmål. En lång del av filmen bestod av att Matt Damon låg fastfjättrad på en brits samtidigt som hans barndomskamrat tillika kärleksintresse satt i ett hörn med sin leukemidrabbade dotter i famnen. 

Och även om jag förstår att filmen förmodligen har en del filosofiska och moraliska poänger som hänvisar till situationen i USA, och att jag kanske råkade snabbspola genom nån viktig sekvens som gav filmen djup och logik, så får filmen ett väldigt lågt betyg av mig. 

Trodde den skulle va bättre än Oblivion men nä.

Jag har nämnt att jag gör yoga nån gång. Eller jag trodde i alla fall att jag gjort det i det här inlägget men det gjorde jag inte, jag glömde väl. Så jag kanske inte alls har nämnt det. 

Men när jag säger att jag "gör yoga", då får ni kanske en bild i huvudet att jag är etablerad yoga-mästare som går till inhemska yogaklasser i pittoresk mijö där jag gör alla rörelserna perfekt eftersom jag övat yoga varje dag i 10 år. 

Då kan jag säga att ni har helt fel i så fall, för jag är total nybörjare. Det ända jag har gjort för att träna yoga är att jag..: 

1. ... Köpt massa böcker om yoga
2. ... Läst teoretiskt om lite olika typer av yoga
3. ... Funderat om jag ska börja yoga.
4 ... Kollat klasser på internet. Tänkt och läst lite mer. Och tänkt.
5 ...  Har provat yoga på mitt lokala gym vilket inte var rätt miljö då väggarna ekade av absorberad eurodisco. 
6 ... Tagit en paus från alltihop. Tänkt att jag ska börja efter sommarn när en mer etablerad kurs börjar. 
7 ... Har börjat fundera på rullskidor i stället. Men det är en halv vetenskap att välja skidor och jag orkar inte köpa fler böcker!! Åt helvete med allt!!
8 ... Har laddat ner en yoga-app och börjat yoga hemma där jag känner mig trygg och avslappnad.

Vad heter appen då?

Den heter Yoga studio (länk app store) och jag hittade den på apple store bland massa andra appar när jag sökte på "yoga" en dag av tristess. Den kostar dock nåt, men minns inte riktigt vad. 22 kr kanske.

Vad tycker du om den?

Jag tycker att den är jättebra. Den har massa klasser i olika svårighetsgrader, och nybörjarklasserna passar mig så bra att jag blev helt ställd första gången jag testade, för oftast är "nybörjare" alldeles för svårt för mig. Jag antar att de egentligen är anpassade till 60+ personer med skolios eller offer för bilolyckor så jag kan inte få nog av dessa klasser. 

Det finns ingen rörelse som känns "omöjlig" att utföra, och ingen av rörelserna gör ont (observera att jag är en såvitt jag vet fullt frisk människa men jag undviker strängt obekväma fysiska positioner).

Så här är det: jag avskyr att göra situps, armhävningar och plankan. Alla gym och "core"-pass i den här världen innehåller massa sån skit. Det gör inte den här. Alla enkla kurser är anpassade till en kropp i tidigt stadie av uppbyggnad/återhämtning. Den innehåller INGA situps, INGA armhävningar, och visst den innehåller plankan, men bara jättekorta stunder.

Instrunktionerna är tydliga och enkla (fast obs! de är på engelska), det finns instruerande bilder, och ett schema där pass man utfört sparas som en liten dagbok. 

De går att välja mellan "styrka", "flexibilitet" och "blandat". 

Vilka passar appen?

Den passar den som "tror att yoga kanske skulle kunna vara nåt" och som inte känner sig hemma i gymmets hetsiga lokaler. Den passar såna som tycker att vanliga övningar på gym brukar göra ont eller är obekväma. Till exempel har jag aldrig pallat situps. Alltså inte ens när jag var liten och jättetränad. Det är smärtsamt och jag hatar det. Situps är tortyr för mig. Jag kan bli på dåligt humör en hel vecka om jag tvingas göra en situps. 

Appen passar den som vill ta det lugnt och fint i sitt egna hem, och som är ute efter en träning som inte behöver massa förberedelse innan. Jag gör det tex direkt på ryamattan i vardagsrummet.

Jag ser den även som en förberedelse till den dag jag uppsöker en yogaklass ledd av en professionell instruktör. 

Den passar säkert mer vana vänner av yoga också men detta vet jag av naturliga skäl inte så mycket om. 

Är du sponsrad av Yoga studio?

Nej tyvärr inte. 

Kan du lägga upp en schysst bild där du gör en yogapose? 

Nej. 

Men kanske en där du fejkmediterar i ett försök att verka harmonisk? Så inspirerande.

Jo appen innehåller meditationsguidningar också. Dessa har jag dock inte testat ännu, förutom en på tio min, och den var väl helt okej.

Jag har en oerhörd svaghet för små strategi- och köp/sälj- roll-spel. I det här inlägget tänker jag skriva om Fasion Design World som är min favorit just nu.

Om själva spelet

Spelet är rätt enkelt uppbyggt: du har en butik och i den ska du försöka göra så attraktiv som möjligt, med ett brett sortiment och en skön miljö som gör att många vill komma till just din butik. Och precis som i verkliga världen kostar saker pengar och diamanter. Så för att kunna köpa en fin tavla eller en skön stol till butiken så måste du sälja kläder, lösa utmaningar, arrangera fasion shows och vara en grym butiksägare med känsla för affärer och stil.

Såhär ser min butik ut! Fin va? <3

Är spelet socialt? 
Jadå. Man är helt beroende av att kunna få inbjudningar och sånt av andra för att kunna komma vidare i utmaningar. Det går även att besöka andras butiker, belöna deras möblemang och kläder samt skriva i deras gästböcker. Det är alltså inte socialt på "chattnivå", något som enbart är positivt i mitt tycke. 

Kostar det pengar?
Nej det är gratis. Däremot är det rätt lockande att köpa saker inom appen, helst i början när affärerna går trögt, men har man tålamod så är det helt gratis.

Är skaparna av spelet giriga?
Ja ganska. 

Vilka telefoner finns den på? 
Den funkar i ipad och iphone men mer än så vet jag tyvärr inte, hehe.

Övergripande omdöme
Spelet är oerhört och nästan obeskrivligt trögt till en början. Man säljer några saker för korvören och allt man vill ha kostar typ en miljon kronor. Jag personligen gillar dock långsamma, tröga spel. Huvudsaken är att man vet att det kommer att släppa med tiden. En sak jag tycker är dåligt är att man så sällan får diamanter i spelet, samtidigt som diamanter är fördelaktigt i nästan allt. Det borde gå att tjäna diamanter gratis i större utsträckning. Giriga jävla spelmakare.

Plus med spelet 
+ Kräver tålamod och envishet 
+ Fritt, man kan personlighetsanpassa hela stilen
+ Man får tänka lite strategiskt för att nå framgång
+ Är fint, gulligt och färgglatt. ÄLSKAR SÅNT!!!

Minus med spelet
- Lite drygt att behöva massa inbjudningar av andra jämt och ständigt.
- De giriga spelmakarna som försöker manipulera en att köpa diamanter
- Det är på gränsen till lite FÖR långsamt i början

Om ni har eller ska skaffa spelet. Adda mig. Jag heter HEJSONJA i denna spelvärld.