Ända sen jag blev kristen så har jag sökt efter god kristen kultur i form av böcker, film, musik och så vidare. 

Det är inte det att det inte finns saker att hitta, det finns snarare fantastiskt mycket och det är lite svårt att sålla och orientera sig när man är helt ny i genren. Så jag är glad för all hjälp som jag kan få att hitta till dom bästa alstren!

Är det föresten inte lustigt att det finns en hel värld av kristen kultur som liksom är dold för den sekulära befolkningen? Ja den var åtminstone dold för mig. 

Vad jag söker är till exempel (och det går bra för mig att läsa på engelska också): 

Musik - Tipsa om er absoluta favoritlovsång! Både glada och mer allvarliga. Jag söker också efter lite typ "alternativ" kristen musik. Musik på svenska är också gött. Äh ge mig ert bästa bara.

Romaner baserade på bibliska böcker  - Redeeming love som baseras på Hosea bok har jag läst. Vill gärna läsa mer av den varan!

Överhuvudtaget fördjupningar i bibliska böcker - men det måste vara relativt lätt att läsa. 

Andakts- / Bön- och Poesiböcker - Har ni några favoriter? Några som ni återkommer till gång på gång? Please tell me! 

Film och tv - Jag har sett båda filmerna baserade på Gospel of John som finns på Netflix (tänk att det finns två stycken), och jag började se serien the Bible men den tyckte jag var dålig. Ge mig gärna tips på filmer och/eller serier som ni har sett och som ni tyckte var bra. Jag vill med andra ord inte ha några tips på saker ni tyckte var halvdana, det klarar jag mig utan.

Barn/ungdomsverk - Jag har två barn, åtta och tio år gamla. Dom är för stora för småbarnsgrejer, utan det jag söker är böcker med rätt mycket text (det klarar dom av). Vi har en barnbibel och Messias och Budbärarna (manga). Vi har också fått låna Kringlan och Munken av en vän. Men så mycket mer än så har dom inte ännu så tipsa gärna om era barns favoriter! (eller sånt ni själv läste när ni var små)

Ifall ni tycker att det är för krångligt att skicka tipset i en kommentar så kan ni tipsa på @hejsonja (twitter & instagram) eller på mail@hejsonja.se. 

Jag kommer att blogga sen om böcker jag läst och så. 

Guds frid! :) 

Igår var det lugnare väder så vi drog till en utställning om samer på Världskulturmuséet. 

Jag kommer ju från samiskt landområde men vet ändå väldigt lite om den samiska kulturen, trots att den funnits runt omkring mig i hela min uppväxt. Så hur lite vet människor som inte bor där? I byn där jag växte upp fanns en gammal sameskola men jag minns bara vagt vad de vuxna berättade om den. 

När jag var liten brukade jag och min kompis åka till en liten timmerstuga som hennes familj ägde i gamm-Hacksjön. Dit tog vi oss genom att hennes föräldrar först skjutsade oss med bil genom skogarna och sen tog vi en roddbåt och rodde över en sjö. På andra sidan sjön, vid en tjärn, låg stugan. Längre in i skogen fanns en grop. Det var gropen efter en mördad same som begravts där, berättade min kompis. "Folk ville ha hans mark så dom mördade honom". 

Jag vet inte om det var sant det hon sa men det är i alla fall sant att det fanns en fyrkantig, mossig grop i närheten av stugan. 

Och så var min gammelmorfar same. Om honom vet jag väldigt lite. Min mormor hade ett jättesuddigt fotografi av honom på väggen, mycket mer än så har jag inte efter honom (förutom en och annan gen antar jag, vilket ju inte är så lite i och för sig). 

På rasbiologiska institutet i Uppsala har man försökt pussla ihop olika skelettdelar från arkiven för att kunna sända resterna av kropparna till begravning. "Är det bra?" frågade ena barnet förbryllat.

Här har vi en persons kläder. 

Det var en vemodig utställning och konstverken innehöll mycket smärta. "Historien upprepar sig hela tiden, det är ingen skillnad i dag mot hur det varit" säger Anders Sunna. 

I kväll åt jag tyvärr pizza så min mage har svällt upp och jag känner mig gravidillamående fastän jag inte är havandes. Så vad gör man?

Inte fan vet jag. Knyter en sjal runt huvet för att få känna sig lite fasion kanske. 

Och så läste jag lite på Hej Blekks blogg. Här snackar vi en som sett mycket film på sistone. Alltså verkligen. Oh my god. Nu blev det hur som helst så att jag fick en evinnerlig lust att härma henne så därför tänker jag dedikera resten av detta inlägg åt filmer som jag sett på sistone. Jag vill ha samma layout som henne också för den var snygg. 

Cloud atlas (2012)

Jag är ansiktsblind och inte blir det lättare att hålla reda på de olika karaktärerna när samma skådis dyker upp i olika miljöer med allskönest lösnäsor och peruker. Tom Hanks hade väl cirka fem olika lösnäsor allt och allt. Jätterörig film och jag får ingen relation till nån av karaktärerna. När jag tror att jag "lärt känna" någon är den helt plötsligt nån annan. Men har på känn att filmen kanske gömmer ett oerhört djup nånstans under alla peruker och miljöbyten.

----

Voices from the forest (2014) (dokumentär)

Gary Cook har en stuga på New Zeeland och ibland när han och frun varit ute på picknick så har de hört konstiga ljud från skogen. Så Cook bestämmer sig för att ta med sig ett kamerateam till skogen och spela in en dokumentär om dessa eventuella skogsväsen. Till hjälp har de en hög med lokaltillverkad konst som ska locka fram varelserna. Det går inte så bra, förutom att de, när de ska gå igenom videomaterialet i efterhand, ser en skugga i bakgrunden bakom några buskar. Filmen är bitvis lite mysig men eftersom skogsväsena inte äter mat så är de för det mesta osynliga tyvärr.

----

Och det var allt jag hade för denna gång.

Idag lyssnade jag som sagt på Karin och Saras podd - jag som liksom inte lyssnar på radio, ser på tv eller lyssnar på podd. Ever. Jag läser knappt tidningar. Musiklyssningen är även den väldigt begränsad. Jag måste skippa sånt för att ha energi över till att  sköta grundläggande hygien och hushållet. 

Men jag lyssnade i alla fall på Karin och Sara idag och känner mig jättehet nu. Och då menar jag absolut inte på ett sexuellt vis, typ "sexuellt het", uuh. Jag känner mig het liksom "kolla på mig jag har lyssnat på en podd!". Förstår ni hur jag menar? 

Lite som första gången man köper en latte på Pressbyrån och går omkring med den på stan och ser lite stressad ut. Då känner man sig också "het". Eller hur?

Och även fast jag förstår att det är helt orimligt så vill jag i princip nästan ha en medalj för det. Jag vet, det är jättetöntigt, men jag skulle vilja ha nåt slags diplom eller nåt att hänga på väggen så att jag för alltid kan komma ihåg att en gång lyssnade jag på en podd. 

Nu över till själva podden. 

Den var bra. Jag blir faktiskt lite rörd när jag tänker på att jag har hittat Karin Konstgrepp. Det måste ha varit såhär svenskar som reste till Clondike och grävde guld kände, när de hittade guld. 

Jag har funderat lite på vad hon kan ha varit i sitt förra liv men jag kom inte fram till något. Fast något jag kan tänka mig är att hon var nån kinesisk kejsarinna kanske, som sprang omkring i sidenkimonos och gjorde livsfarliga konstverk som innehöll dödliga mängder av flytande kvicksilver. Men så klart även safirer, rubiner och diverse ädelstenar. Jättevackra dödliga grejer med andra ord. Fast det känns ändå som att hon lika gärna kunde ha varit nåt helt annat, så vi lämnar det.

Bara den stora vattenblåsan som jag fått på min tå läker så kan jag lyssna på fler avsnitt under mina promenader. 

Jag har ingen större passion i hästar egentligen men idag for vi till Uddevalla och gick på museet där som just nu ställer ut "Häst - säg mig vem du är". 

Besöket på museét var egentligen inte planerat, det bara blev så. Vi for mot Uddevalla för att gå på ett köpcentrum men ingen hade egentligen lust att gå i affärer så då tänkte vi att vi skulle ta the high road och avnjuta lite kultur i stället. 

På utställningen fanns massor av konstuttryck som avbildade hästar eller som hade hästar som utgångspunkt. Bland annat sändes en film om hästar som jag fann rörande. I filmen fick man se fria hästar i Mongoliet som långsamt övergick till hästar i en pengaindustri där hästarna nyttjas av människan på ett mekaniskt och onaturligt sätt i bland annat kapplöpning.

Filmen gick från frid till själlös jakt på vinst. 

Det fanns ingen speaker i filmen utan ljudet fylldes upp av rytmisk musik. Bilderna fick tala för sig själva.

Sen i övrig utställning fick vi till exempel se hur hästar nyttjats av människan i krigsföring och annat hemskt. Jag upplevde det som att utställningen utgick från hästens perspektiv. Men också ur ett mänskligt perspektiv där hästarna, i form av individer, ingav människor hopp och lärde människan om kärlek och respekt. Man fick också se glimtar av kulturer där hästen tycks vara lika självklar som typ vind... och träd.

Och så fanns det på museet även lite utställning som berörde historian kring staden Uddevalla. Bland annat fanns det fem pelare där de ställt upp lite skräp som de hittat i nån skräphög hos nån 1700-tals societetsfamilj. Där fanns både porslin och dricksglas från 1700-talet. Krossat och sönderslaget så klart. 

Jag tycker att det var väldigt spännande, både hästarna och skräpet. Det fanns även lite information kring kungar, men det här med att berätta om kungar tycker jag att man egentligen kan skippa, eller nämna som en parantes. Till exempel skulle man kunna nöja sig med att gräva lite i några kungliga skräphögar, och visa några slängda näsdukar och gamla skor. Typ "Gustav Vasa gjorde si och så, och här är hans gamla halvruttna knästrumpor". Det skulle jag gilla. 

Här kan ni se en kort film på youtube om utställningen. 

Jag kan verkligen rekommendera utställningen. Den kostar 80 spänn för alla över 25, men har du nåt "Uddevalla VIP-kort" så kostar det bara 60 spänn.