Jag har varit hemma i Örebro och jobbat med min far i hans bigård, detta förevigades självklart på instagram. Sysslorna i bigården är inte alltid direkt anslutna till bin, det finns en hel del snickeri att göra, och det här året verkar det bli en hel del honung, den honungen måste få plats någonstans innan den slungas, och det föll på min lott att spika, skruva och måla lådor samt ramar. Farsan spenderade tiden med att lägga till nya lådor på kuporna så att bina inte skulle få det trångt och börja svärma. Så här såg det ut:
Här är de ihopspikade lådorna. I varje låda går det 10 så kallade mellanväggar, vilket är träramar med en tunn vaxskiva, som är förpressad i formen av de vaxceller som bina förvarar honungen i.
Här har vi the tools of the trade. Skruvdragare, skruv, och en slagborr som inte är med i bild. Varje ihopspikad låda måste - förutom spiken - skruvas ihop för att hålla bättre.
Varje tradig syssla kräver stora mängder kaffe.
Och trötnnade man på att skruva så fanns den här utsikten att tillgå
När man skruvar så är det viktigt att trät inte spricker, och då måste man förborra. I bakgrunden ser ni även en stereo som jag snodde från Rudbecksskolan någon gång på 90-talet. Det är väl preskriberat vid det här laget... Hoppas jag.
'
Det var sjukt många på Instagram som trodde att det här var något sjukt vinglas. Tyer på att jag följs av alkisar som aldrig har snickrat. Detta är alltså en skruvdragare samt en skruv.
Jag tog en välförtjänt paus.
Sedan var det dags att smörja in lådorna med en blandning av linolja och lacknafta. Det är för att trät ska kunna andas, men även stå emot regn och snö. Man ska bara smörja in utsidan, bin är inte så förtjusta i lacknafta, om man säger.
Det färdiga resultatet.
Dock var jobbet långt ifrån klart, 1000 stycken sådana här skulle spikas ihop, trådas och vaxas, det var bara att kavla upp ärmarna och ge sig i kast med det.
Farsan fick besök av några glada nybörjare som ville lära sig lite om hur man odlar bin.
Jag är inte säker på vad hon ville, men hon var också med. Eller jag kanske ska säga "hen"?
Min farsa har smeknamnet "doktorn" i sin förening. Här berättar han om vikten av så kallade spärrgaller som delar upp kupan i ett område för kläckning av yngel och ett matförråd (som man sedan snor, slungar och säljer på burk). Han droppade senare visdomar om nozema-sjukan och sa saker som "Robinia Pseudoacacia".
/H
