Älskade ni!

Den här tweeten uppmärksammade ni mig på och jag tänkte att det är ju synd att inte förstå, när jag kanske kan hjälpa Blondinbella att förstå (om hon verkligen vill förstås).

Att guida sig omkring i feminismens stigar är inte alltid lätt. Klart vissa saker kan framstå som dubbelmoral om en inte har lusten/energi/orken/kunskapen att sätta sig in i den. Jag har det också svårt ibland, men tycker att det finns så otroligt mycket klokhet att hämta i feministiska teorier och synsätt!

Jag ger det ett ganska långt försök:

Först och främst bör vi titta lite på vad det finns för normer i samhället. Dvs. vad som är det normala/mest vanliga/det vi är vana att se.

Jag tror att vi alla här kan enas om att det är relativt vanligt att kvinnor inom nöjesbranschen visar den "klyfta" Blondinbella syftar på, lägger ner tid på utseende och spelar på #sexighet". Absolut inte alla, men många. Det är alltså en vanlig syn.

Det är också relativt ovanligt (eller ja, rent av sällsynt) att kvinnor badar toppless på ett badhus. Det är alltså en ovanlig syn.

Visst kan vi enas om detta?
 

Låt oss då ta steg två och klargöra vad feminism egentligen är. Kort och koncist kan en säga att feminsimens utopi är att människor oavsett kön, etnicitet, sexualitet, funktion och klass ska ha så lika förutsättningar och möjligheter i samhället som möjligt. Att inte faktorer som kön, etnicitet, sexualitet, funktion och klass ska få bestämma vem du vill vara, göra, älska etc.

Idag ser det inte ut så. Det finns normer i samhället som säger vilka vi ska vara beroende av dessa faktorer. Normer som säger vad som är okej och inte. Hur vi t.ex. bör bete oss/se ut/uppträda kopplat t.ex. vilket kön vi anses tillhöra.

Att inte få vara barbröstad på badhus är en sådan norm. Om du är kvinna alltså. Är det mer hygieniskt att täcka dina bröst under bad? Nja, MÖJLIGEN om du har en enorm mjölkproduktion i dina bröst under badtillfället. Men jag tror att de flesta skulle säga nej till bad hursomhelst då. Men de ”erogena zonerna” då?! Tja, jag blir upphetsad när någon killar mig i nacken, så kanske bör vattentåliga scarfs också innefattas i badoutfiten...?

Men varför är då normen att kvinnor inte ska bada barbröstad? Jo, för enligt normen i vårt västerländska samhälle är bröst något sexuellt. Det är något som inte får synas i badhus, men gärna anspelas på i t.ex. reklam eller på sådana där fiffiga ”tokiga” pennor som klär av tjejen om en vänder på pennan. De får också gärna guppa fritt i porrfilm.

Men att gemenekvinna slutar täcka brösten på badhus är alltså något vår norm säger nej till. Det är inte upp till kvinnorna själva att bestämma huruvida de ser sina kroppsdelar som sexuella eller inte. Det bara ÄR så enligt normen.

Men, det rimliga är väl då att ställa det frågan: VARFÖR är det så? Jo, kvinnobröstens sexualisering har pågått since forever, eller tja, det gäller ju hela kvinnokroppen. Denna kropp, till för att behaaaagaaaa (enligt normen<3). I andra kulturer går gränserna för vad som är ”sexuellt” vid andra kroppsdelar. I ett tidigare Sverige var det ”oanständigt” och ”flirtigt” att visa t.ex. axlar.  

Om vi lämnar badhuset och går till glittriga nöjessamanhang med "klyfta". Här säger nämligen normen att de sexuella tuttarna är godkända. Det kan tillochmed innebära framgång.

Feminismen ”säger” inte att det är fel med att visa klyfta på Eurovision. Däremot är det en norm, och det feminismen gör är att ifrågasätta varför det ser ut så? Och på vilka villkor? Kvinnorna som visar klyfta i eurovision ska självklart inte skuldbeläggas på något jävla sätt. Kvinnorna på eurovisionscenen väljer många sin klyfta själva (sen finns en annan diskussion kring hur många val vi verkligen gör själva och vilka vi gör för att vi befinner oss i normen).

Men problem uppstår ju när normen är att visa klyfta. När alla andra alternativ inte är något alternativ. När kvinnors kroppar som inte är vita, smala, klyftiga, upphottade etc. inte finns eller har svårt att få finnas i nöjesbranchen.

När plötsligt faktorerna (kön, etnicitet, sexualitet, klass, funktion) avgör på vilka villkor vi får finnas i t.ex. nöjesbranschen. För kvinnor i Schlagern skulle detta tex. kunna vara smalhet, lite kläder och en vit hy. Med andra attribut är det, inte omöjligt, men absolut svårare att få finnas på scenen. 

...Och precis i detta finns sexismen som Blondinbella skriver om. Hur vi får finnas till på olika villkor bereonde på kön. Oavsett om det rör sig om schlagerscener eller i badhus har vi inte samma förutsättningar och möjligheter.

Och det är jävligt synd.

Länge leve en mer öppen och tolerant värld!

KRAM!!

Den här annonsen går just nu att se i Norrköpingsmagazinet. Det är företaget Taxijakt som står bakom den och låt oss för en kort stund faktiskt läsa vad den säger.

Först och främst är den här annonsen ett praktexempel på hur flickor aldrig får äga sin egen sexualitet. Det är någon annan som ska bestämma och lägga sig i vad som är bra och dåligt. I det här fallet är det ett taxiföretag, som DESSUTOM inte hänvisar till "kunden" själv, utan till kundens förmyndare dvs. den som är förälder till dottern (en kan också fråga sig om taxitjänsten bara riktar sig till kvinnor under 18 år, eller blir kvinnor aldrig mer än någons "dotter"...?).

Det annonsen ytterligare säger är att om din dotter(kvinnor) är oskuld är det bra. Om hon inte är oskuld är det "fel". Själva begreppet "oskuld" är ju i sig en vidrighet, varför skulle det innebära en skuld i att ha sex?

På samma sätt som flickors så kallade "sexuella oskuldsfullhet" och "renhet från sex" är ett vedervärdigt arv från vår kvinnoföraktade historia, är begreppet "oskuld" från samma tid. Begrepp och en syn på flickors sexualitet som fortfarande finns och frodas, uppenbarligen.

Ytterligare tveksamheter i den annonsen hittar vi i det andra stycket: "Men om du skickar henne i en osäker taxi kan det gå fel...". Vad är det som kan gå fel i en "osäker taxi"..? Undertonen i texten verkar syfta till en våldtäkt.

Men är det inte en jävla underdrift att beskriva en våldtäkt som något som "går fel"...? Är inte det en förlängning av synen på mäns sexualitet som något hämtat från stenåldern? Något som män inte kan styra över? Något som bara händer? "Hoppsan! Nu våldtog jag dig! Ja, där gick det minsann lite fel!"...

...vilket i sig är ett klart och tydligt sätt att säga att våldtäktsmannen inte har något ansvar, ansvaret ligger i stället på föräldrarna/dottern som måste välja en "säkrare" taxi.

Ibland är det ett jävla mäck att tycka saker. Att ha åsikter. Läsa grejer. Bli upprörd. Veta grejer och försöka göra världen lite bättre. För ofta är det svårt att undvika dubbelmoralen. Att jo, ekologisk mat är ju så mkt bättre på många sätt, men fan har bara 180 spänn kvar på kortet och vill ju kunna köpa vin också.... 

För mig är verkligen klädindustrin ett sånt fall. Mitt enorma köpintresse (som såklart har grund i att vil lever i ett samhälle som genom enorma mängder reklam och insäljande av livsstilar uppmanar till köp) går ju inte ihop med det jag vet. Att jag emellanåt bidrar till barnarbete, vidriga arbetsförhållanden eller förgiftningar av både människor och miljö. Och att jag bidrar till sexism.

American Apparel har de senaste åren varit omdiskuterat på flera ställen i världen, men kanske allra mest här i Sverige. De extremt sexistiska bilderna har ifrågasatts och i samband med det har flera bojkottat butiken. Samtidigt har försvar kommit om att företaget trots allt tillverkar sina kläder i USA - vilket i sin tur ofta innebär bättre arbetsförhållanden och omfattas av något hårdare miljölagar. Ett annat försvar har varit att företaget snackat mycket om gayrättigheter och varit utåt PRO för den frågan.

Idag publicerade Tomas Gunnarsson aka Genusfotografen en intervju med en ung kvinna som jobbat på företaget – och plötsligt försvann alla argument återigen för att någonsin sätta sin fot i butiken. Inga goda argument duger såklart efter att ha läst om detta systematiska utnyttjandet av unga tjejer. Fy fan. Det finns verkligen inga gränser för vidrighet hos dem. 

HÄR hittar ni artikeln.

Ikväll sände TV4 första delen ur dokumentärserien "Män som mördar kvinnor", en serie som handlar om de kvinnor som de senaste åren mördats av sin pojkvän, man, ex eller sambo. Under tjugohundratalet har en kvinna blivit mördad var tredje vecka av en man hon varit eller är i nära relation till. Detta bara i Sverige. 

Ofta när vi snackar om män som misshandlar, våldtar eller mördar kvinnor kommer termen "sjuka män" upp. Jag förstår det. Män som våldtar, misshandlar eller mördar kan uppfattas som helt sinnessjuka. För vem gör så med en annan människa? Jo, enligt anmälningarna kan det vara din man, expojkvän, sambo, pappa, brorsa eller kompis. Han på bussen, gymmet, i klassen, på jobbet eller i grannhuset. 

Statistiken visar tydligt att den farligaste platsen för en kvinna är i hennes eget hem. Vi vet vid det här laget att den man som misshandlar, våldtar och/eller mördar inte är en skummis i busken eller psykogrannen i tvättstugan. Istället är det en man du litat på, känner väl och i flera fall älskat eller älskar.

Ändå finns en bred uppfattning om att männen som begår grymma handlingar mot kvinnor är sjuka i huvudet.

Men genom att avfärda männen som sjuka fokuseras plötsligt förklaringen till den ENSKILDE mannen istället för att se helhetsbilden över det stora samhällsproblem mäns våld mot kvinnor faktiskt är. Idag finns ca 180 kvinnojourer i Sverige där alla vittnar om samma sak - de är överfulla. Tanken på att vi behöver organisationer som hjälper kvinnor att fly och gömma sig från män, är skrämmande. Platser som dessutom behöver mer resurser efter så många kvinnor inte får plats eller hjälp. 

Ser vi till helhetsbilden ser vi att, varje år i Sverige, misshandlar och våldtar tusentals män en kvinna de har en nära relation till (drygt 28 000 anmälningar 2012 där 75% av gärningsmännen hade en relation till kvinnan). Kvinnojourer och BRÅ vittnar om ett enormt mörkertal dvs. alla de kvinnor som aldrig anmäler. Varje år är det 17 av dessa män som går så långt att de mördar kvinnan. Breddar vi ytterligare vår bild och ser till hela jordklotet kan vi snabbt konstatera att vi i Sverige inte är något undantag. Snarare tvärtom. I t.ex. Sydamerika har begreppet "femicidio" kommit till pga att så många kvinnor mördas varje år av en man de står nära. 

Det är ingen ny insikt att män misshandlar, våldtar eller mördar kvinnor. Det har gjorts i alla tider. Juristen som TV4 pratade med i kvällens dokumentär konstaterade att om vi ser till de hundratals år då män har våldfört sig på kvinnor är det bara under en liten, liten del av tiden det varit olagligt och förbjudet. Innan var det okej, det var husbondens RÄTT att slå både hustru och barn. 

Det finns i vår kultur. Det är den modellen som är sjuk, vidrig, felgjord och fullkomligt inhuman mot alla kvinnor. Om vi istället förblindar oss med att varje enskild man som våldtar är "sjuk i huvudet", finns risken för att vi går rakt förbi det riktigt sjuka. 

Det handlar om en förändring från grunden. Hur rättsväsendet ser på kvinnor som behöver skydd. Hur vi inte kan avfärda kvinnor som Susanne i dokumentären, som efter att ha fått avslag på ansökan om skydd, blev skjuten i ryggen av sin exman två dagar senare.

Det handlar om hur kvinnor framställs i populärkultur, hur och om kvinnor får makt i samhället, att kvinnor ska få äga sin egen ekonomi, jobba på samma villkor, slippa beroende och hur kvinnokroppar används som reklampelare och därmed blir till offentliga obejkt - fria att kommentera, tycka och tänka kring, eller våldföra sig på.

Det handlar om "manlighet". Att kontroll och makt blir viktigt, att känslor som sorg/depression/ångest etc, förvisas till utåtagerande livsfarliga handlingar, och en kvinnosyn som säger att det är möjligt att äga en kvinna.

Jag säger inte att männen som misshandlar, våldtar och mördar inte bär något ansvar. I allra högsta grad har de ett eget ansvar för sina fullkomligt vidriga handlingar – alla män våldför sig inte på kvinnor, det är inget som sker på ren automatik. Det jag menar är att så länge vi fokuserar på varje enskilds man enskilda handling missar vi helhetsbilden. Och jag vill tro att det är i den bilden som vi hittar svaren. 

För så som det är nu kommer en kvinna misshandlas inom en timma, våldtas imorgon och bli mördad inom tre veckor av någon som säger sig älska henne. 

För några dagar sen friades två män som våldtagit en prostituerad. De hade bakbundit henne hårt och använt strypsnara, trots att hon tydligt förklarat att hon inte var med på den typen av sex. Sedan ska de ha slagit och penetretat henne och avslutat det hela med att stjäla hennes saker. Hon hittades av sin pojkvän svårt medtaget dagen efter.

De två männen menade att hon varit med på det och att de bundit henne löst, men dömdes ändå i tingsrätten. I hovrätten friades de sedan helt med argumentet att "kvinnan inte ropade på hjälp efteråt". Detta trots bevisen om de skador från repen kvinnan fått, samt att hon ansågs mer trovärdig och hade ett vittne i form av pojkvännen. Åklagaren Stefan U Lind utesluter inte att slutgiltiga domen kan ha att göra med att kvinnan är prostituerad.

"En hora kan inte våldtas" skriver Katarina Wennstam i boken Flickan och skulden. I det här fallet gäller uttrycket bokstavligen. Sedan våldtäkt blev ett begrepp har det ständigt varit fokus på vem offret är. Hennes tidigare sexuella preferenser. Hur hon gillar att ha det i sängen och vilka hennes tidigare sexpartners varit.

Att lägga fokus på detta betyder helt enkelt att ju mindre sex du haft, med färre personer, på mindre utsvävande sätt, desto "lättare" får du det i rättsalen om du blivit utsatt för vådtäkt. Om du däremot har haft ett rikt sexliv med många partners, gillat t.ex. hårdare sex är det betydande för huruvida du blev våldtagen eller inte.

Fokus ligger sällan huvudsakligen på mannens/männens sexualitet, trots att det faktiskt är den sexuella handlingen som är den kriminella. 

Jag har skrivit om det här så många gånger förr, och otroligt många med mig. För ett par månader sen stod vi flera tusen på Medborgarplatsen (och på flera andra platser i Sverige) och demonstrerade mot sexuellt våld och för samtycke. Ingenting har hänt. De här friande våldtäktsdomarna fortsätter komma. Och jag blir så himla trött. Vad ska krävas för att en våldtäkt ska dömas som en våldtäkt?