Gissa vad jag gjorde nyss….? Bokade en jävla weekendresa till Barcelona! ENSAM! Är typ 70% livrädd och 30% euforisk. Har aldrig någonsin rest ensam utomlands men har varit sugen SÅ länge, och nu kändes timingen rätt (läs: ingen ville följa med).
Det blir min femte gång i Barcelona. Egentligen kanske det hade varit kul att se något nytt, men så tänkte jag att det är skönare att åka någonstans där man har varit tidigare om man t.ex. skulle få ett nervsammanbrott och hata allt. I Barcelona vet jag iallafall vad jag får. Har till och med bokat samma hotell som senast bara för att jag inte orkar med några överraskningar. Vill veta exakt vad jag får innan jag reser någonstans helt ensam, och ungefär så känns det just nu.
Den här resan ska jag göra allt som jag inte har hunnit/kunnat göra alla tidigare gånger när jag har rest med andra, och det ska bli så skönt! Äta var jag vill, slippa gå in i butiker man inte är intresserad av, inte behöva tänka på någon annan och bara göra EXAKT vad man själv känner för. Det är naturligtvis jättekul att resa med andra också, men man kommer ju inte ifrån faktumet att allting handlar om kompromisser då. Nån vill äta thai, en annan italienskt, nån hatar museum och nån älskar sightseeingbussar. Ja ni fattar. Det handlar om att ge och ta, och för det mesta blir det faktiskt väldigt lyckat. Nu känner jag dock att jag vill prova resa på egen hand en gång.
Hur hemskt kan det vara egentligen? Om folk backpackar ensamma i flera månader borde jag klara av fyra dagar i Barcelona. Har egentligen ingen aning om vad jag ska göra där, men tänkte ta det som det kommer. Packa ner tre böcker, beställa in drink efter drink i hotellbaren och antasta bartendern, kanske bli kompis med en tysk turist osv. På något sätt får jag väl tiden att gå. Förväntar mig egentligen inte att jag ska träffa folk där, men om jag gör det så är det bara en bonus.
Har ni rest ensamma någon gång? Var det hemskt eller det bästa ni gjort? Vad ska man göra och vad man ska man INTE göra om man reser själv osv? Jag har ingen aning om vad jag har gett mig in på så BERÄTTA!
Skål!
Hej Frans, klart du löser en ensamresa!
Min första resa själv gjorde jag när jag va 18 och min erfarenhet är att det är mest flygplats-tristessen som man saknar sällskap på. Annars har jag bara börjat pratat med spännande flygplansgrannar, hittat kompisar på hostel/hotell och hittat kompisar i barer. Folk är ju generellt trevliga!
Men, mitt främsta tips om du vill resa själv men inte VARA själv jämt är Couchsurfer! Trodde den sidan bara funkade om du ville sova på nån främlings soffa (scary) men det finns även massa locals som bara vill mötas upp för en drink/dans/museibesök. Kan va värt! Annars är du antagligen social nog att stöta ihop med folk spontant också! Älska Barca, ha det grymt!
Har gjort 2 ensamresor på 4 och 8 månader! Bästa bästa jag gjort!!! som du skrev, man slipper kompromissa! Vill jag sova till 11 gör jag det… vill jag gå upp kl 6 och bara gå omkring en hel dag gör jag det. Det är faktiskt väldigt lätt att hitta kompizar! Spec enkelt på hostels(dock ej när det är grupper på typ 10 australienare). Man blir lite som en annan person tkr jag när man reser själv. mkt modigare liksom. Ha fett kul!!! :D
Så gick det till när jag åkte till London ensam i våras! Frågade alla jag kände och några därtill om de ville följa med men utan framgång, och då blev jag irriterad och bokade till mig själv istället. En av mina bästa resor tror jag, även om det jag gjorde var mest att gå gå gå och inte äta…
Äsch, resa själv är grymt. Couchsurfing är som Bellatrix skrev ett bra alternativ även om man bara vill hänga med folk, men annars klarar du dig utmärkt på egen hand! Har rest massor själv, bland annat till Barcelona, som ju faktiskt är en grym stad att hänga själv i. Gå till en cavabar och ta ett glas i baren så är det strax någon som börjar snacka med dig. Eller bara ta av dig hörlurarna, le mot folk på bussen och våga dig på ett litet ”Buenos dias” här och där så ska du se att det går som smort. Om du nu VILL snacka med folk, annars kan du ju gå runt och glo på arkitektur eller snygga killar eller vad som helst utan att någon blir uttråkad och klagar. Ta med en bok eller skrivbok i väskan så har du alltid något att pyssla med, och var inte rädd att ta dig en drink när andan faller på. För övrigt kan jag rekommendera Tibidabo, Casteldefels och Sitges, men det har du säkert inte missat ;) Ha så kul!
Var är inlägget om estelles födelsedag????
P.s du är grym
Har bara en liten varning – ensamresor är SÅ JÄVLA HEAVEN att du kommer få svårt att resa ihop med någon annan sen! Har gjort alla mina resor ensam, korta som långa, och asså sorry men ain’t nobody gonna ruin my game. Det är sån jävla lyx att ba vakna på morgon, känna efter ”vad vill lilla jag göra idag då” och ba gö det. Gå runt där du vill, leva efter ditt eget mat-och-sovschema, nakendansa på hotellrum, random-snacka med vem som helst (tips för att spexa till det: hitta på att du är någon annan! Kanske ”Hej jag heter Frans, jag är stylist åt Sveriges kronprinsessa”?). Kör på feeling, gör precis och exakt det du själv vill, hur ballt eller o-ballt det än må vara!
Resa själv är SÅ HIMLA SKÖNT! Jag blir 10 ggr mer stressad när jag åker med någon jämfört med när jag åker själv. Som Hanna skrev så kan det bli svårt att resa ihop med någon annan sen.
Mina vänner har valt att sprida ut sig lite hur som helst i världen, så när jag reser är det nästan alltid påhälsningsresa någonstans. Det innebär ofta en HEL massa väntetid när kompisen typ är i skolan/jobbet/gör något viktigt, så OK, fake-ensamresenär var det här, men försöker legitimera det genom mycket lös tid i random stad – mitt tips är att gå runt och uppmärksamma sånt som en förbiser när en har sällskap. Typ fina hus. Om det börjar kännas alltför ensligt (typ för att en är för awkward för att prata med främlingar) finns det alltid BIO. Se då till att du ser något dubbat. Det slår aldrig fel. (I Spanien är det dessutom relativt legitimt att skratta högt för sig själv, oberoende obefintligt alkoholintag).