Förra året stoppade en domstol i Moskva firandet av Pride för - håll i er nu - de närmsta 100 åren. Nu bjuder Stockholm Pride in alla ryssar för att fira Pride här istället. 

Kampanjen för att få hit dem heter #GOWEST och går ut på att man, via kampanjsidan, skriver en inbjudande tweet som sedan direktöversätts till ryska. Även tweetens location kommer att ändras till en plats i Ryssland. Målet är att få #GOWEST att trenda på Twitter och på så sätt få ryssarna att känna sig välkomna. 

– Att fira sin kärlek oavsett kön, sexuell läggning, etnicitet och könsidentitet är en demokratisk rättighet. Med årets tema ”Familj” passar vi på att med humor och kärlek även rikta en speciell inbjudan till alla i Ryssland att fira Pride med oss, säger Jörgen Eriksson, festivalchef för Stockholm Pride.

För att komponera din egen inbjudningstweet, klicka här. 

I morse stod det klart vem som gör årets Pridelåt, det blir vår favorit från Melodifestivalen - Janet Leon! Låten heter New Colours och är skriven av den rutinerade Jörgen Elofsson, tillsammans med Lisa Desmond, Jesper Jakobson och Janet själv. Janet Leon håller just nu på att spela in sitt andra album tillsammans med Elofsson. 

Stockholm Pride hålls den 30 juli till den 3 augusti.

Way Out West fortsätter att sätta bokningar, det kommer vara en salig blandning artister i Slottskogen i augusti. The Knife, Grimes, Solange och Kendrick Lamar är bara några av namnen. Neil Young drar upp medelåldern avsevärt men lär leverera som det vore 1970. 

Fler gästande artister: James Blake, Beach House, Junip, Angel Haze, Local Natives. Klädföretaget Weekday kommer också representa i och med sitt samarbete med festivalen.

Trenden bland festivalarrangörerna verkar vara att värna om världen – Peace & Love tänker på fred och efter 2012 års känslosvall angående beslutet att enbart servera vegetarisk mat växer frågetecknet mer för varje dag – kommer det vara veggo även i år? 

Som ett småsyskon till Hultsfredsfestivalen har FKP Scorpio avlat fram Bråvallafestivalen, som i år ser dagens ljus för första gången. Området är gamla flygfältet F 13 som slog igen för flera år sedan och mest fungerat som en utställningsplats för utrangerade flygplan. Tills nu.

Mando Diao, Johnossi och Ken Ring kickar igång festivalen på torsdagen och de andra två dagarna kommer Frank Ocean, Aviccii och Thåström. Det märks onekligen att kontaktnätet är tätt spunnet, men genremässigt verkar festivalen inte ha någon spikrak styrning. (Näääk & Nimo kommer också, om de inte sitter för bekvämt tillbakalutade i soffan hemma i Högdalen.)

Förresten, man kan åka spårvagn till området. Härligt.

Fler artister:

Dada Life
Slagsmålsklubben
Icona Pop
Nause
Dödselectro
Kartellen
Syster Sol

Nu återstår bara en fråga: Vilken festival med samma datum går vinnande ur striden - Bråvalla eller Peace & Love?

Foto: Ryan Garisson

I år har Peace & Love langat fram en rätt saftig line-up. Håkan kommer vara där, Macklemore & Ryan Lewis, Maskinen, The Hives och så den stora bokningen – Depeche Mode.

Peace & Love blandar musikstilarna vitt och brett och har i år slängt in ett nytt segment: standup med Henrik Schyffert och Björn Gustafsson. Återstår att se om poängerna kommer gå fram genom den suddiga ölperceptionen.

Önskar du att du var med på Woodstock -69? I år kan du låtsas, för folksångerskan Melanie spelar på lördagen och HON var med på den söndertrampade, spliffdimmiga leråkern när det begav sig.

I festivalens sanna solidariska anda är årets tema Time for peace. Arrangörerna, inspirerade av Miss Universum, säger: ”Vi tror att fred börjar på insidan av varje människa och vi tror att varje liten människa kan förändra världens gång”. 

Andra artister som kommer är:

Jake Bugg
Noonie Bao
Johnossi
First Aid Kit

Även Petra Marklund kommer vara på plats för att höja händerna upp i luften. 

Nu står det klart att en av många journalisters största kärlekar, bandet My Bloody Valentine, kommer till (nya) Hultsfred!

MBV, som hade varit tysta i 22 år, släppte i vintras ett nytt, hyllat album. I år firar Kevin Sheilds och co 30 år som band.

Hulstfredsfestivalen ligger som bekant inte längre i Hultsfred, Småland. 2013 års upplaga av festivalen (som alltså har behållt sitt namn) kommer att hållas på en plats som heter Stoxa, cirka 40 minuter från Stockholm och nära Sigtuna. Så vilka är artisterna som kommer i år? (Och förmodligen är rätt nöjda över att kunna åka hem till sitt hotellrum i Stockholm med omnejd på kvällen.)

Bland de stora, bokade akterna återfinns: 

• A$AP Rocky 
• Phoenix
• Shout Out Louds
• Arctic Monkeys
• Lorentz & Sakarias
• Tegan and Sara
• Kurt Vile & The Violators
• Fatboy Slim (som om det vore 1998)
• John Talabot
• Sibille Attar
• Lune
• Hästpojken

Efter att ha synat Hultsfreds line-up på hemsidan, så kan vi tycka att ett samtal till kompetenta Rättviseförmedlingen hade varit en god idé, FKP Scorpio.

Nu har vi kommit till den tid på året då vi ska se tillbaka och reflektera över vad som hänt. Vad passar väl då bättre än en riktig goding, hot and cold-listan?

HOT betyg: 6

• Riktigt bra musik och band, internationella som nationella (kan dock inte säga så mycket om den nationella biten).
• Miljösatsningen. Inga överfulla papperskorgar här inte. Källsortering. Matsånd med ekologisk mat och marknadsstånd med ekologiskt tema.
• Helt ok priser på mat och dricka. Har sett värre.
• No need for gummistövlar.
• VÄRMEN!

COLD betyg: 2

• Såg ingen dricka överhuvudtaget. Antingen serverades ingen eller så behöver jag och optikern ta oss ett seriöst snack.
• Ibland var det lite lite drag, tycker jag allt...inte ens Nas, stackarn, kunde höra er:

• Att det slutar redan klockan 11.
• Att jag hade "a cold" (där fick jag allt till det , va?!)

Och när vi ändå är inne på listor så kan vi ju lika gärna slå på stort och köra en rankning av spelningar också (så man utnyttjar alla bloggfunktioner)

1. The Hives....eller? Ohh, jävligt jämnt mellan The HIves,The Black Keys och Of Monsters And Men. Men jag måste ändå vara lite patriotisk av mig. Desutom är det starkt jobbat när ett band vars musik man i vanliga fall inte lyssnar på får igång en

2. ...nämen nu blev det svårt. Vi gör såhär istället och kör en "Festivalens..." så har vi ju, helt klart, bockat av alla slags listfunktioner som möjligen kan finnas.

Festivalens eloge: The Hives. För energin, det spanska mellansnacket, kläderna och förmågan att få igång ALLA.

Festivalens charmigaste: Of Monsters And Men. Ville bara krama om dem allihop. Så fina röster som passar extremt bra ihop, och så ödmjuka i sin framtoning.

Festivalens tajtaste spelning: Two Door Cinema Club. Sjukt bra hela vägen igenom. Kändes som att jag befann mig på en klubb i mitt kära London. Ville bara dansa.

Festivalens skönaste: Hot Chip. För fiskarmössan och för videon till 'I Feel Better'. Underbar.

Festivalens snyggaste outfit: Som sagt, trummisen i Of Monsters And Men.

Festivalens konstigaste: Deadmau5. Förstår bara inte.

Festivalens 'bocka av': Att ha varit med om en presskonferens. Check!

Festivalens mest oväntade: Att alla inte längre talade spanska. Säkert hälften var amerikaner, tyskar och britter. Fast mest amerikaner.

Festivalens miss: Passion Pit. Fan också.

Festivalens tanke: Varför har jag bara (med undantag för Of Monsters And Men) sett killband? Vet inte om det säger mest om mig, festivalen, Chile eller samhället i allmänhet?

Festivalens bästa konsert: The Black Keys. För att det var så bra och jag vill bara höra mer.

Så hur gick det då med förväntningarna? Nej tyvärr, jag och The Hives bytte inga bästishjärtan. Tror de var för blyga. Men nästa gång, ja då ni! Och Crystal Castles såg jag inte ens. Verkade ju så himla jobbigt det där. Men 'Little Talks', den dansade jag allt till hela natten lång (eller ja, till 11 då). 

Då var det då slut på det roliga och det är dags att återvända till verkligheten (ha! vem försöker jag lura?). Jag och min scrapbook säger tack för oss och ger EN STOR TUMME UPP till Lollapalooza!

// Klara "numera rätt så allmänbildad" Hallerström

Alla, och då menar jag verkligen alla, har kommit för att se Deadmau5. Har aldrig riktigt förstått grejen med en dj-ande mus men övriga verkar, definitivt, gilla det. Kameran sliter sig allt som oftast från Deadmau5 (förståeligt, han står ju bara där) och fokuserar istället på de dansande tjejerna i publiken. Säger nog en del om Chile. Jag ger upp om Deadmau5 för att, för en gångs skull, få en bra plats vid kvällens viktigaste spelning - The Black Keys. Självklart har fler tänkt i samma bana och jag hamnar, som vid övriga spelningar, någonstans där i mitten.

Detta är nog festivalens bästa spelning. Bra scennärvaro och hela Chile älskar älskar älskar The Black Keys. Någon sprutar ut sin dricka över publiken och på något sätt lyckas minst nittio procent hamna på just mig. Verkar dessutom ha en fallenhet för att hamna mitt i moshpits. Ja, skulle jag bli nedknuffad på marken så dör jag i vilket fall lycklig, tänker jag medan jag håller kameran i ett krampaktigt grepp.

För mig, som började lyssna på The Black Keys för inte så länge sedan, låter dock alla låtar ganska likadant. Jag kommer på mig själv med att tro att varje intro är introt till 'Tighten Up', vars video förövrigt är helt underbar.

Som sagt såg jag sångaren dagen innan, utan att veta vem det faktiskt var. Lite halvt bortkommen stod han där och såg extremt sympatisk ut. Bidrar nog till att jag gillar The Black Keys. Skarpt. Förutom när han skriker "I want you to go a little crazy" och alla verkligen gör det. Då har jag och kameran min fått nog och ställer oss lite längre bak. Ljussättningen är dock ganska konstig. När varje låt avslutas tror jag, utan undantag, att strömmen har gått. Men så drar nästa låt plötsligt igång och får publiken ända ut i kanterna att dansa sig svettiga.

Medan de sista tonerna klingar ut och The Black Keys lämnar scenen, viner fyrverkerier genom luften. De lyser upp de svaga konturerna av Anderna som skymtar i bakgrunden. En sista färgsprakande melodi innan Lollapalooza till slut säger hej då för den här gången.

// Klara Hallerström