Av hundra bra och en dålig recension så minns en ofta mest den dåliga. Åtminstone jag. Nu fick jag en dålig, had it coming så klart. Är ju så oerhört förskonad från det rent allmänt, nu var det dags. Och det är väl själva FAN vad det sätter sig.
Den här fyrtioåriga mannens ord var (bl a) "maken till självupptagenhet och barnslighet har jag aldrig stött på". Umm. Jag har så svårt att se hur man ska kunna driva en personlig blogg (för detta är ingen modeblogg, ingen politisk blogg, detta är en helt vanlig jävla dagboksblogg likt tusen andra här i landet) utan att den ska, ööh, vara självcentrerad? Det är väl själva fundamentet? Så egentligen borde jag väl inte störa mej på det. Och vad gäller att jag är barnslig, hey, det skriver jag ju själv i vart och vartannat inlägg.
Men ändåååå. Varför är huden så himla tunn? Nu vill jag inte skriva nånting av mej själv bara för det.
Umm.
Donna Summers har dött. Det är ju så klart trist. Facebook ska börsintroduceras. Kul för dem. Det är 32 år sedan Ian Curtis dog. Längesen.
Asså. Så här kan det ju inte hålla på. Hej då.
Uppdatering: Tack för visat stöd och pepp, jag blir både glad och tacksam. Det har börjat bli nåt slags diskussion i kommentarsfältet, jag tänker inte ge mej in i den. Man kan inte gilla alla, det är som i verkliga livet, ibland har man kemi och ibland har man det inte. Så får det vara. Vad gäller min stil, det är den enda jag har, alltså jag är så här, jag har inte så mycket att välja på. Sen är det klart att tonaliteten är ju svår att få fram i text alltid. Men jag jobbar fan hårt på att inte försöka trampa på någons tå och ändå få fram något slags poäng (ibland). Och en sista grej bara angående det här, till Fred the Gubbe (37): vore toppen om du gjorde skillnad på vad jag skriver och vad de som kommenterar skriver. / Emelie the gumma (36)
