P3 Guld

Emelie Thorén 12:33 21 Jan 2013

Jag var på P3 Guld i Göteborg i helgen, och hade så himla kul faktiskt! Wihoo. Världens snabbaste in and out - fyra timmar tåg dit - FEST - fyra timmar tåg hem. Slut. Årets absolut dyraste dygn.

För mej har alltid själva transporteringen varit en jättestor del av behållningen. Lyxiga timmar med ensamrätt på sitt sällskap, babblet, myset, slumret, förtroligheten. Har alltid älskat just långa tågresor på väg till festivaler och sådant där. Alltid. Och jag känner så nu med - egentligen - men jag har de senaste månaderna tampats med en rätt jävlig sorts... umm, social fobi kanske man kan säga? Nu är det helt plötsligt en rätt så stor utmaning att vara "fast" i ett sällskap, helt utan chans att fly (jag måste jobba, tjarå jag drar, åååh jag måste hämta Hanna tidigare på dagis, åh tyvärr jag kan inte äta middag för jag ska öööö *valfritt annat*). Jag kan sitta till synes tillfreds i ett sällskap - det ingen ser är att jag under bordet river av mina nagelband och hela munnen är full av blod.

Känslan är väldigt svår att förklara. Det rusande hjärtat, känslan av att VILJA vara med, delta, men allt överskuggas av "run Forrest run". Okej, det är ett helt annat inlägg. Om ens det. Det är för jobbigt.

Men! Det jag skulle säga var att hur härlig och svinkul galan än var, så vettifan om inte tågresorna var det allra allra bästa. DItresan var det bara jag och Agnes-Lo. Två rätt så himla bakfulla personer satte sej på Blå tåget, jag hade med mej en smörgåstårta (!) (JAG ÄR ETT GENI!). Sverige har aldrig varit vackrare än genom våra fönster den dagen, allt gnistrade och var kritvitt och solen var orange och klar. Ashärlig resa, var typ hes när vi väl kom fram, A-L är så himla loveable.

Taxi till hotellet där LINA <3 väntade - och där tog festen vid kan en säga. Det var gala, det var vin, det var mingel, det var tio personer i säng-häng, det var Lilla Namo live och Yaki-Da och en svartklubbfest (som jag inte orkade gå på ska tilläggas). Låter bilderna tala här.

Oj. Hade tydligen bara två bilder, haha. SNÖPLIGT.

Och sen skulle vi åka hem! En var inte så himla stursk vid tolvklippet på söndagen kan jag berätta. Tryckte i mej två Treo, rafsade ihop packningen och rusade till frullebuffén med en kvart tillgodo, så himla förvirrad person då. Kommer in i matsalen, fullastad med väskor, tallrik och hett kaffe. Svetten rinnandes, tåget skulle gå om trettiofem minuter. Lokalen är typ tom förutom stort bord där några ur nattens sällskap sitter. I gänget sitter även annan person, som jag tycker mej känna igen. Sträcker fram handen och ska hälsa på denna och nånstans precis här registrerar hjärnan att det är Emma Knyckare - detta GENI som jag lyssnat på i all evighet via P3:s Tankesmedjan - och min bakfylla och sociala stress smackar upp i taket. Detta sker inom loppet av en nanosekund. Så jag står där med kardan framme och ba "Hej, jag heter... Emma!". Hela bordet är tyst nu. Hon ba "...fast det GÖR du ju inte?". Sånt här sker bara på film!!! hinner jag tänka och så säger jag typ "nej, det gör jag ju faktiskt inte, för det är det ju du som gör..." och sen satte jag mej ner och tack och lov så välte Lina ut mitt heta kaffe rakt ner över fiffi och lårparti - så jag fick fokusera på DEN smärtan i stället.

På hemresan hände följande superlyxiga: jag och Lina har kupé i första klass, och ingen annan hade bokat övriga platserna i denna så Agnes-Lo, Jonas och Kakan och vi hade den helt för oss själva och det var så HIMLA mysigt.

Sen skiljdes vi åt och jag var så trött och sliten men ändå sällskapssjuk - tystnaden hemma kan bli episk efter en sån här helg, tycker jag - så jag mötte upp Lisa, Ruben och Henrik på La Vecchia Signora och åt min egen vikt i pasta. Den mjukaste landningen någonsin.

Om alla helger var så här fina - med lika delar tjo och tjim, mys och faktiska SAMTAL - well, ni skulle inte höra mej klaga (lika ofta). Idag är det måndag och jag längtar väldigt mycket efter Hanna, och Kalle och Emma vet inte om detta ännu: men jag ska kräva att vi ses allihop och käkar bibimbap efter dagis. <3

Gilla:
upp
67 röster

Lämna en kommentar, bild eller gif här

4 kommentarer

  1. Bild för Linn
    Linn

    Åh, men känner EXAKT samma angående det där med din social fobi, eller vad man nu ska kalla det. Har börjat bli bättre nu, men det fortfarande jobbigt, speciellt i början av den sociala tillställningen. Jag som tidigare älskade att sitta på långa middagar, fika timtals med kompisar osv. Du får gärna skriva ett inlägg om det om du vill/kan/vågar. Tror att det är fler som skulle känna igen sig.

  2. Bild för Louise
    Louise

    Ja, här är en till som känner igen sig.. Och hoppas på ett inlägg.

  3. Bild för Fanny
    Fanny

    Jaaaaaa, här är det ännu en som känner igen sig!!

  4. Bild för Monchi
    Monchi

    Så bra skrivet, har ofta samma känsla. Har du kommit på något sätt att hantera det?

Du måste flytta på dej featuring Hanna

Emelie Thorén 09:05 14 Aug 2014

Emma lade upp den här videon på Facebook igår och jag - för att använda ett riktigt arbetat uttryck - SKREK RAKT UT. Hjärtat orkade knappt! Så grymt att just Emma är Hannas bonusmamma då jag aldrig skulle kommit på tanken på något så här avancerat (till mitt försvar är hon kamerageniet i den här familjekonstellationen).

 

Förra veckan, när Hanna var hos mej, så frågade Hanna om vi inte kunde göra en "instruktionsvideo med hennes Minecraft-grejer och lägga upp på YouTube". Det är det hon gör allra helst nu, Netflix och TocaBoca har fått step aside för Minecraft och YouTube. Jag tänker att vi ska försöka mecka ihop en sån i helgen, vet inte hur en gör rent tekniskt bara. Hon ska liksom tala över det hon på bildskärmen? Får googla.

Nu ska jag göra slutfasen av min rotfyllning, hej och hå! Huu.

Och hörrni, om ni kan (och jag tänker att de flesta av oss kan det ändå), skänk pengar till hjälporganisationer. Det är i mångt och mycket en vidrig värld där ute och jag har svårt att se att den kommer bli rimlig snart igen. Så hjälp med det du kan?

Gilla:
upp
39 röster

Last days of disco

Emelie Thorén 09:27 11 Aug 2014
Igår var Antes sista dag på semestern. Det har varit helt jäkla ljuvligt att få vara tillsammans alla fyra/tre i en hel månad, blivit vansinnigt bortskämd. Nu måste jag göra allt med en hand igen. Skära banan till cornflakesen blir plötsligt ett gissel. Sätta på mascara. Leta napp. Koppla in iPaden till stereon för att lyssna Spotify. Ja ni fattar. Gissligt men mysigt. Och jag kan GILLA att det är augusti och snart dags för höst ändå. Älskar rutiner. Skickat från min iPhone
Gilla:
upp
18 röster