Huvudmeny

P3 Guld

Emelie Thorén 12:33 21 Jan 2013

Jag var på P3 Guld i Göteborg i helgen, och hade så himla kul faktiskt! Wihoo. Världens snabbaste in and out - fyra timmar tåg dit - FEST - fyra timmar tåg hem. Slut. Årets absolut dyraste dygn.

För mej har alltid själva transporteringen varit en jättestor del av behållningen. Lyxiga timmar med ensamrätt på sitt sällskap, babblet, myset, slumret, förtroligheten. Har alltid älskat just långa tågresor på väg till festivaler och sådant där. Alltid. Och jag känner så nu med - egentligen - men jag har de senaste månaderna tampats med en rätt jävlig sorts... umm, social fobi kanske man kan säga? Nu är det helt plötsligt en rätt så stor utmaning att vara "fast" i ett sällskap, helt utan chans att fly (jag måste jobba, tjarå jag drar, åååh jag måste hämta Hanna tidigare på dagis, åh tyvärr jag kan inte äta middag för jag ska öööö *valfritt annat*). Jag kan sitta till synes tillfreds i ett sällskap - det ingen ser är att jag under bordet river av mina nagelband och hela munnen är full av blod.

Känslan är väldigt svår att förklara. Det rusande hjärtat, känslan av att VILJA vara med, delta, men allt överskuggas av "run Forrest run". Okej, det är ett helt annat inlägg. Om ens det. Det är för jobbigt.

Men! Det jag skulle säga var att hur härlig och svinkul galan än var, så vettifan om inte tågresorna var det allra allra bästa. DItresan var det bara jag och Agnes-Lo. Två rätt så himla bakfulla personer satte sej på Blå tåget, jag hade med mej en smörgåstårta (!) (JAG ÄR ETT GENI!). Sverige har aldrig varit vackrare än genom våra fönster den dagen, allt gnistrade och var kritvitt och solen var orange och klar. Ashärlig resa, var typ hes när vi väl kom fram, A-L är så himla loveable.

Taxi till hotellet där LINA <3 väntade - och där tog festen vid kan en säga. Det var gala, det var vin, det var mingel, det var tio personer i säng-häng, det var Lilla Namo live och Yaki-Da och en svartklubbfest (som jag inte orkade gå på ska tilläggas). Låter bilderna tala här.

Oj. Hade tydligen bara två bilder, haha. SNÖPLIGT.

Och sen skulle vi åka hem! En var inte så himla stursk vid tolvklippet på söndagen kan jag berätta. Tryckte i mej två Treo, rafsade ihop packningen och rusade till frullebuffén med en kvart tillgodo, så himla förvirrad person då. Kommer in i matsalen, fullastad med väskor, tallrik och hett kaffe. Svetten rinnandes, tåget skulle gå om trettiofem minuter. Lokalen är typ tom förutom stort bord där några ur nattens sällskap sitter. I gänget sitter även annan person, som jag tycker mej känna igen. Sträcker fram handen och ska hälsa på denna och nånstans precis här registrerar hjärnan att det är Emma Knyckare - detta GENI som jag lyssnat på i all evighet via P3:s Tankesmedjan - och min bakfylla och sociala stress smackar upp i taket. Detta sker inom loppet av en nanosekund. Så jag står där med kardan framme och ba "Hej, jag heter... Emma!". Hela bordet är tyst nu. Hon ba "...fast det GÖR du ju inte?". Sånt här sker bara på film!!! hinner jag tänka och så säger jag typ "nej, det gör jag ju faktiskt inte, för det är det ju du som gör..." och sen satte jag mej ner och tack och lov så välte Lina ut mitt heta kaffe rakt ner över fiffi och lårparti - så jag fick fokusera på DEN smärtan i stället.

På hemresan hände följande superlyxiga: jag och Lina har kupé i första klass, och ingen annan hade bokat övriga platserna i denna så Agnes-Lo, Jonas och Kakan och vi hade den helt för oss själva och det var så HIMLA mysigt.

Sen skiljdes vi åt och jag var så trött och sliten men ändå sällskapssjuk - tystnaden hemma kan bli episk efter en sån här helg, tycker jag - så jag mötte upp Lisa, Ruben och Henrik på La Vecchia Signora och åt min egen vikt i pasta. Den mjukaste landningen någonsin.

Om alla helger var så här fina - med lika delar tjo och tjim, mys och faktiska SAMTAL - well, ni skulle inte höra mej klaga (lika ofta). Idag är det måndag och jag längtar väldigt mycket efter Hanna, och Kalle och Emma vet inte om detta ännu: men jag ska kräva att vi ses allihop och käkar bibimbap efter dagis. <3

Lämna en kommentar, bild eller gif här

4 kommentarer

  1. Bild för Linn
    Linn

    Åh, men känner EXAKT samma angående det där med din social fobi, eller vad man nu ska kalla det. Har börjat bli bättre nu, men det fortfarande jobbigt, speciellt i början av den sociala tillställningen. Jag som tidigare älskade att sitta på långa middagar, fika timtals med kompisar osv. Du får gärna skriva ett inlägg om det om du vill/kan/vågar. Tror att det är fler som skulle känna igen sig.

  2. Bild för Louise
    Louise

    Ja, här är en till som känner igen sig.. Och hoppas på ett inlägg.

  3. Bild för Fanny
    Fanny

    Jaaaaaa, här är det ännu en som känner igen sig!!

  4. Bild för Monchi
    Monchi

    Så bra skrivet, har ofta samma känsla. Har du kommit på något sätt att hantera det?

Fler blogginlägg från Emelie Thorén

SENASTE FRÅN ALLA BLOGGAR

1/11
RIP
31/10
Att sopsortera hos någon annan är inte kul
31/10
Feast your eyes! Och...mind. Amy Poehlers AMAA!
31/10
Gästblogg: En lista med alla listor
31/10
staycore lanseringsfest!!!!!!!!!
31/10
Din ultimata guide till RBMA Weekender 2014
31/10
Folkets val till Halloween
31/10
Rösta bort folkomröstarna
31/10
Jag är Sims
31/10
Förslag på halloweenutklädnad
31/10
Undra när vi ska lämna tillbaka den här hunden vi lånat
31/10
1987 gör åter dansant melanokoli bättre än alla med Bomb
31/10
Systembolagets öppettider allhelgonahelgen
31/10
Fältstudier på Press Stop
31/10
Den lille mannen strikes again
31/10
Findus Imam
30/10
Best of BT
30/10
Filmer jag sett på sistone: lösnäsor och skogsväsen
30/10
LYSSNA: SKAPARNA # 10 LISA NILSSON
30/10
En lyckad lunch på Cevicherian
30/10
Låt er beröras av T-Pain utan auto-tune
30/10
kvinnan som talar med hästar
30/10
Boktips: Triologin om kråkflickan
30/10
Anita Sarkeesian på The Colbert Report
30/10
jag <3 amie
30/10
En modenyhet som glömdes bort
30/10
Missa inte nya Nöjesguiden!
30/10
VIDEOPREMIÄR: Finess - Innan stjärnorna faller med J-Riz & Dida
30/10
Håååååår
30/10
Har du spelat bingo någon gång i Colombia?
Meny