My hero

Emelie Thorén 09:42 6 Mar 2014

Min farmor har Facebook. Jag vet, det är så himla coolt. Min farmor är överlag vansinnigt ståtlig och cool. När jag var liten såg jag henne som en klippa, ett berg, alltid trygg och varm och grundad, där var det aldrig oförutsedda utbrott eller utspel. Farmor var orubblig. Om jag så var glad eller ledsen, sur eller bubblig av lycka, så var hon densamma. Jag antar att man lär sej hantera barn när man uppfostrat fyra egna. FYRA EGNA BARN. Herregud.

Jag ser henne fortfarande som någonting konstant. Alla andra tankar är omöjliga. Men i och med att jag själv blivit äldre, fått egna barn, levt i flertalet längre förhållanden som alla went krasch boom bang, så förändrar det ju även bilden av de jag har omkring mej. Respekten, vördnaden en känner nu för människor som LEVT. Jämfört med då när jag tuggade tuggummi och var häftig och cool och visste allt om världen och så. Som de nya ögonen jag såg min mamma med. Min pappa. Min fina fina farmor. ATT HÅLLA IHOP ETT ÄKTENSKAP I ETT HELT LIV T EX. Nu har ju jag en oerhört gullig farfar också, men det är ju inte poängen. Gullighet kommer en inte långt med i det långa loppet.

Undrar hur jag själv kommer se på de yngre generationerna när jag passerat femtio sextio sjuttio snart åttio. Haha guu, tror jag kommer störa ihjäl mej på dess ignorans.

Min farmor är inte bara klok som en bok och stark som en björn. Hon är sjukt jävla snygg också. *sitter lite här och på min vespa/valfritt tvåhjuligt fordon och ser lite sval och het ut bara* Himla hjältinneperson.

OBS jag är så klart fortfarande ashäftig och megacool. Bara rätt så mycket softare som person. Om jag får säga det själv.

Fler blogginlägg från Emelie Thorén