Lärde mej vad lurad betyder och hur ont det gör

Jag är ju tokig i Markus Krunegård. Det är en nerv i allt han gör, det kan vara ett dumglatt tempo men det är alltid ett svart stråk av sarkasm eller sorg eller bara... fan, spår av att ha levt kanske. Sen så spelar det inte så stor roll om det är Hets, Laakso eller han själv, han kan ha vilket komp och arr och surrounding som helst, det kan till och med vara en rätt så medioker låt (ja, självklart har han sådana) men det blir ändå unikt på nåt vis, för oavsett att han är superskillad i att skapa musik (hej skitbra texter!) så är hans röst hans absolut starkaste kort. Den blir aldrig tråkig eller vanlig. Och så fraserar han lite otippat, glider på vokaler. Himla unikt. Kan tänka mej att många känner lika för Håkan Hellström? Att det sitter i det röstmässiga uttrycket mest? Oklart. Men så känner i allafall jag för Krunobert. Och jag tycker hans nya låt är bra. Om du ej hört, så här låter den, superfin video också: