På söndag fyller Hanna fem år. Det känns helt sinnes att hon blir så stor. För samtidigt som att ett liv utan Hanna, att det fanns ett liv innan henne, känns helt bananas - lika som i går känns den där tiden innan. Då när det bara var jag och mitt. Det är svårt att förklara. Jag har tillbringat hela morgonen på gamla Popmorsa i jakt på bilder. Åh livet. Vad fort du går.
Det här är Hannas första år.
Först fanns hon bara i min mage. Att det som kom ut vägde ca tre kilo är svårt att ta in när man ser bilderna. Jag gick alltså upp strax över trettio kilo under min graviditet. Var förvisso ett spinko innan, men asså... TRETTIO KILO!!!
Sen kom hon ut allafall. Superäcklig var hon då som ni ser. När den här bilden tas har jag precis kräkts och sedan fallit i grav sömn/koma. Do not try this at home, kids.
Som tur var blev hon supergullig superfort. Så himla NÄPEN.
Vi hängde runt en massa på Söder, mest på Pet sounds och kring Nytorget. Här sitter vi och fikar med Frej, Maja och Terry. Hanna var inte så där överdrivet spexig till en början. Låg mest där ba.
Hon blev lite mer kul efter ett tag. Började härja om att gå på krautfestivaler på Södran och så där. Så det är vad vi gör här. Jag har Skid row-tshirt, hade helt missuppfattat konceptet och Hanna tyckte jag var ASPINIG.
Här är vi t ex på Monki. KOLLA LITEN UNGE! Jag smäller av lite grann.
För mej var ju hela mammaprylen så himla ny. Inte bara att jag var nybliven mammi, jag skulle ju liksom aldrig... bli en. Det var ingen dröm eller så. Det bara hände. Och det var så läskigt. Men allt löste sej när jag glodde in i den här lilla fejjan. Det gör det fortfarande.
Hannas första näsblod!!!!!!
Förlåt att jag upprepar mej men det är så SJUKT att hon varit så där himla liten. Haha ååååh.
Att den här lilla har BOTT I MEJ. <3 <3 <3 <3 <3
Och det var Hannas första år med mej och Kalle. Sån jävla ynnest att få vara med om detta. Om henne. Our baby.
8 kommentarer
Skriv kommentar
Ååå, så fint! Og så trygt, på et vis, for meg som er gravid nå men ikke aner hva jeg går til.. Takk for super blogg!
Hon är ju sååå himla gullig!
Men herregud det betyder ju att jag har läst din blogg i över fem år! Känns ju lite lagom stalkigt.
Men grattis Hanna!
Jag har också läst bloggen från förstaförsta början och har följt Hanna från magen till nu - tufft!
Jag tycker det är så kul att man kan se Hannas drag redan som nyförlöst. Vanligtvis tänker jag att bebisar bara ser alldeles likadana ut och att det är först senare utseendet syns men man ser ju så tydligt Hanna i alla bilder. Fattar du hur jag menar?
Jag har också läst från början. Och nu är det jag som har en liten plutt som jag hoppas blir fem jättesnart (bara fyra år kvar...).
http://petnoga.blogspot.com/2011/12/7-popmorsa.html
Gick du upp i vikt hela tiden under graviditeten eller bara under vissa perioder? Undrar lite hur det ska bli för mig. Var också spinkis innan.
Jaaaa, alltså det är ju så svårt när man är mammi att se objektivt, men jag tycker faktiskt hon sett typ likadan ut redan från början. Som HANNA liksom.
Hej Anna, jag blev gravid och tre månader senare (när värsta tröttman lagt sej) så satte jag mej i en soffa, stannade där resten av tiden fram till förlossning med Ben & Jerry, pizza och Marabou som enda sällskap typ. Gick med andra ord stadigt uppåt, utan några särskilda skov eller peakar eller så. Tips: gör ej så, det var ej så bra. Haha.