Hannas andra år

Emelie Thorén 11:44 10 Feb 2012


Sen blev det vår igen och Hanna kunde plötsligt gå. Talangerna liksom STRÖSSLADES över ungen. Här knallar hon på Götgatsbacken med en MER i högsta hugg.


Hon började behöva aktivering på ett helt annat sätt och hon hade ännu inte börjat på dagis, så vi hängde en massa i parker för interagering med andra ungar och så där. På ett personligt plan: så jävla jävla tråkigt, haha. Men det var ju mysigt också så klart. Himla solstrålsunge.


Vi åkte på vår första (och sista) utlandsresa tillsammans. Barcelona. Det minne som mest etsat sej fast är när Kalle och Hanna badade i badkaret och Hanna bajjade loss och det "flöt grejer" all over the place. Grätskrattade i en timme efteråt. Annat kul på den resan: en ficktjuv snodde min Comme des Garcon-plånka med allting i.


Apropå skratta så man gråter... Detta är taget ut en bildserie om tio pics och jag skrattar fortfarande ihjäl mej när jag tittar på den. Jag och Hanna gör det ibland och dör lite.


Vi började även transportera henne med hoj. Dvs Kalle gjorde det. Jag cyklar helst inte. Så himla jobbigt! Jag tjackade faktiskt en cykel, enkom för mej och Hanna, tänkte det skulle vara smidigt och så där, men jag hade helt glömt att det kan vara svettigt att cykla? Hade inte använt en hoj på över tio år, och i Sala fanns inga bussar och man cyklade vart man än skulle, det var liksom inget jobbigt alls då. Nu ba: men vänta, det TAR EMOT när jag ska trampa? Använde cykeln ca fem gånger.


ASSÅ!!


Åh. Lilla lilla person. Hjärtat spricker.


Här är Hanna ett och ett halvt år. Redan sin egen lilla människa med i stort sett samma egenskaper som nu. Glad. Modig. Nyfiken. Snäll. Så himla himla snäll.


Att gå och lägga mej med Hanna om kvällarna är fortfarande bland det allra allra mysigaste jag vet. Länge somnade vi näsa mot näsa och med hennes båda händer som höll om mitt ansikte. Superkladdigt och svettigt men så oerhört gosigt. Detta har nu byts ut mot att hon KRÄVER att jag kliar hennes rygg tills hon somnat. Det är också fint. Och så pratar vi. Gud vad hon pratar. Det är ju en taktik för att hon inte vill sova, men jeez vad det kommer knäppa och gulliga grejer ur munnen på henne.


Och alltså det är ju inte alltid en dans på rosor med den här ungen. Egen vilja, jo jag tackar. Men det är ju BRA, superbra. Även om man förbannar det emellanåt. Det är inte så himla lätt att uppfostra/handskas med kids ska ni veta.


Här diskar hon. Hon hade en fas när hon ville hjälpa till med allt. *har gått över nu*


Här är från Hannas tvåårsdag. TRE ÅR SEN NU. Kan ej riktigt greppa. Och lite Pelle Tamleht i bakgrunden. Han kommer på söndag också. När det är femårskalas. Fina Pelle & Polly.

Det var alles från Hannas andra år.

Fler blogginlägg från Emelie Thorén