Jag var i en tatueringsstudio förra helgen. Detta är tydligen något som försigkommit under det året jag och A inte umgicks: dricka öl i tatueringsstudio och tatuera sig lite spontant. Såg det på sociala medier (nej jag letade inte efter bilder på A!) (jo en smula kanske) och funderade lite på om även han lät bläcket flöda - och det gjorde han visade det sej. Men! Nu var även jag med. Och jag har ju alltid haft tanken att denna kropp är nog besudlad av allehanda saker, är det något jag inte ska göra så är det att tatuera mej. Och då hänvisar jag oftast mentalt till den "klassiska tribal-en" jag ville göra i slutet av nittiotalet, jag tänkte på riktigt så här: det är en tribal, ett gammalt mönster som funnits i en miljard triljards år, det kan ju aldrig bli omodernt. Haha! Så glad jag ej gjorde en, även glad det inte blev den där Pamela Anderson-taggtråden, eller det kinesiska tecknet för evig kärlek. Detta var tidsmässigt när jag tyckte Anouk var världens bästa artist. Och alltså, tribals hit eller dit, det är väl inte det värsta som hade kunnat hända, jag är bara glad att jag personligen inte föll till föga.
Så sitter en där. I tatti-studion. Nålen surrar, det händer grejer på armar och ben på mina vänner. Kan säga så här, det enda som hindrade att jag idag inte sitter med ett H (som i Hanna) på min underarm är att jag inte kunde bestämma vilket typsnitt jag skulle använda. Och återigen, så glad att jag inte gjorde en. Däremot har jag vant mej lite vid tanken på att eventuellt göra en. Faktiskt. Men jag vill inte göra det spontant med tre bärs i kroppen. Jag menar, det ska ju sitta en lifetime.
A däremot. Han så att säga... ba körde. När vi skiljdes åt en timma tidigare var han helt inne på "något geometriskt". Typ en cirkel, kanske en kvadrat. Nånting rent, enkelt. Man ba "ok, vi hörs snart, jag kommer lite senare". Tidsklipp. Får ett SMS. "Kom baby, jag har gjort en fågel!!!!!". Så välplanerad är han, det lilla livet. Så kom jag dit, han hade gjort en jättefin kontur av en birdie, nånstans emellan Kråkan i Mamma Mu och nånting i Mumin. Lekfull kan man säga, men stilren och absolut jättefin. Han hade hittat denna kontur av oklar fågel på internet och ba DEN SKA JAG HA. Fair enough. Först när den väl satt där på armen - FOREVER - kom frågan upp i hans huvud: "umm, men vad ÄR det för fågel?". Så det började googlas och letas, nummer till ornitologer togs fram i telefonboken.
Nä men det var den här fågeln bara! Marabou-storken. Asätare, savannens mest hatade enligt internet. Den är helt tyst, förutom när den ligger då den ger ifrån sej ett "gnällande, bräkande ljud".



”Om det finns en fågel som är ett sämre omen än maraboustorken, har jag ännu inte sett den.” — The World’s Wild Places—Africa’s Rift Valley.
Hahaha. Åh. Så kär i den där mannen.
Låt oss återuppleva Anouk hörrni. Stark kvinna.
Om du lyckas hitta bra recept måste du skriva ut dem i bloggen! /Också helt hopplös i köket
Jag har en matrelaterad fråga, du skrev en gång om en stark asiatisk tonfisksallad, som du åt på Vassa Eggen. Den fanns inte på menyn när jag kollade. Jag vill återuppleva en spicy tuna-sallad som jag ätit i Thailand, det skulle kunna vara en sån. (vääldigt långt från svenska konservtonfisksallader i plastskålar för 59 spänn på coop...).
Förstår du hurdan jag menar? Har du recept på den, och/eller vet du ngt ställe som serverar liknande.
Den kanske inte alls är thailändsk, den kan mkt väl vara vietnamesisk, jag har inte varit där än.
Tips!
http://anotherbloginparadise.blogspot.se/search/label/Matlagningsskolan
salladen i mitten ser ut som den fantastiska vietnamesiska rätten bun. bun med biff heter bun bo. lär vara den!
Annalin: den försvann från menyn från Vassa bara några veckor efter att jag skrivit om den, tyvärr. Buu.