Älskar den här copyn

Emelie Thorén 11:56 2 May 2012

"Hatar du oss och våra utskick? Ta din Mats ur skolan här."

Älskar den här copyn från NG:s partyinbjudan. Mest för att jag skulle kunnat ha skrivit den själv.

Det var Quetzy som började med "hat"-vinkeln nångång tidigt tvåtusental. Man svarade inte på ett SMS på typ fem minuter pga stod i baren på Riche eller SOV typ, då damp det alltid ner ett "Du hatar mej!", ibland följt av ett "Vad har jag nånsin gjort dej?" osv. Väldigt kul. Och okej, you had to be there, men det ÄR kul.

Gilla:
upp
40 röster

Lämna en kommentar, bild eller gif här

Whatchatola

Emelie Thorén 15:59 21 Jun 2014

Ooooh, Lisa spelade så bra låt igår så den blir dagens låttips. Jag har aldrig GILLAT Future så mycket, tyckt mycket han gjort varit rätt tråkigt och liksom bara... pågående. men jag hartydligen inte lyssnat tillräckligt noga ba för HALLOJ vilken rökare i krysset denna är (kan iofs bero på Andre 3000 som jag är tokig i och alltid har varit):

Gilla:
upp
11 röster

Johnny var Evas hjärtas låga

Emelie Thorén 10:54 21 Jun 2014

Midsommar igår rå. Och man hatar ju inte en dag som börjar med en timmas sånt här:

Vi hade bestämt att inte göra något extravagant eller hallaballoo-igt, så efter att jag och Hanna varit i Vitabergsparken med en miljard andra kvarblivande i stan-familjekonstellationer så slöt vi upp med Jossan och Ante hemma hos Ruben och Lisa. Där trollade vi fram en midsommarbuffé i lusthuset på deras innergård och efter att vi käkat gick vi upp i lägenheten och spelade spel (När då då?), åt marängswiss, sög på en öl eller två och hade en fantastiskt anspråkslös men ändå så himla härlig och gemytlig midsommarafton. Vid halv elva var vi hemma igen. Helt slut i rutan.

Annat var det för två år sedan. The year of angst 2012. Mycket kan man säga om att må skit pga heartache, en tar sej för mycket saker allafall. En får aldrig stå still, stanna upp, för då går en i tusen bitar. Eller jag funkar så allafall. Så självklart satte sej detta social misfit ute på landet med ett gäng människor varav hon aldrig träffat hälften tidigare. *karaktärsdanande*

Nu ska jag grilla i Vällingby tydligen. Hej!

Gilla:
upp
10 röster

Dom säger kärlek är en drog, jag tar vilken skit som helst

Emelie Thorén 15:46 17 Jun 2014

Var på Kentfest! Och det var så himla bra! Jag är oerhört lojal när det kommer till band, om jag en gång tagit några till hjärtat mitt så ska det bra jävla mycket till för att jag ska vända mej från dem - inte ens tre såsiga skivor fick mej att överge Kent. Förra skivan, och nya Tigerdrottningen, är så HIMLA bra. Svulstigt, stadiumrockigt, svidande texter. Älskar skiten. Och således även söndagens konsert på Gärdet.

Det var inte heller bara Kent som var speciellt den här kvällen. Och andra grymma (Beatrice Eli!). Det var, på ett personligt plan, första vinfyllan sedan Way out west förra året! Jag var på en tillställning med vin i för några veckor sedan, när Rebecka Åhlund hade en kvinnogettogether när hon besökte Stockholm, och då fick Ante tjata mej dit. Faktiskt. Han ba "nu går du, drick vin, det kommer bli jättekul". Och jag var typ ARG för att han tvingade mej göra något jag inte ville, jävla han, precis som när jag sprang det där JÄKLA Blodomloppet för rätt precis ett år sedan. Så jävla sur. För hörrni, SÅ mycket softare att sitta hemma med ännu ett avsnitt teveserie och en Snickers?! Men nähärrå, uttvingad blev jag. Och alltså, jag behövde den där sparken i arslet. Efter två glas cava stod jag inne på toaletten på Rebecka-minglet, kollade mej i spegeln och skulle svärta ner ögat lite extra med kajal. Mötte min egen blick, var lite fnittrig och yr, hörde sorlet och klirret därutanför på andra sidan dörren. Och ett leende och pirr spred sej inuti. Jag GILLAR ju det här, I know this?! Och så hängde jag kvar en timma till och gick hem innan tio och det räckte så prick just då, men det var ett välbehövligt återbesök till det sociala.

Det är så jäkla lätt att tappa bort sig själv efter en graviditet och följande år. Allt är oerhört förvirrande. Efter Hanna var det jättejobbigt på jättemånga sätt - identitetsmässigt alltså. Det är snart åtta år sedan. Ingen annan jag kände tänkte tankar om barn, jag blev på smällen, alla andra i min närvaro fortsatte precis som vanligt med fester, gratismingel, festivaler, hemmafester, sociala events. Jag kände mej som en alien, vem är jag utan allt det där? Så känner jag inte riktigt nu. Jag har faktiskt inget sug efter den där grejen längre. Då kunde jag räkna dagar till barnvakt och en eventuell fredag på Kåken. Sån inre stress att återfinna mitt gamla jag, vara mitt gamla jag, återuppfinna det. Men det fattar väl vem som helst att man inte är på pricken lika som innan. Det var en omöjlig kamp, en kamp jag inte behöver slåss den här gången.

Allafall. Mötte upp Jonna och Sara och hängde runt på VIP-hyllan (ja för fan, fint som snus ska det vara) och solen sken bitvis och toaletterna hade spol och handfat och ölen kostade 65 kronor för 33 cl (har den alltid gjort det?! trodde jag läste fel först?) och det var inte jättemånga jag kände där men de som var där var superlylliga att få återmysa lite med igen. Kent var fab. Dom måste fan ha stått med århundradets praktstånd i brallorna när ridån föll, sån vansinnig egokick måste det ha varit med över 20 000 pers i publiken - och alla kunde vi varenda rad som sjöngs. Sen drog de andra på efterfesten nånstans på Stureplan men det pallade inte jag så jag försökte ta mej hem i en timma och en kvart istället, precis som övriga tusentaliga besökare.

Dom spelade tre av mina favoriter från nya skivan, och på Svart snö var Petra Marklund med på scen och det var så JÄVLA bra.

Gilla:
upp
12 röster

Jag vill vara en groda!

Emelie Thorén 16:45 16 Jun 2014

Vi har varit på barnkulturfestival på Junibacken. Hade väntat mej mayhem men det var rätt så smooth sailing, lagom med folk och helt uthärdligt. Hade panik först timman, hade pröjsat närmare trehundra kronor i inträde för mej och Hanna och hon ville bara SITTA OCH RITA MED HELT VANLIGA PAPPER OVH PENNOR I ETT RITTÄLT. Jag ba "det här kan vi göra hemma - gratis! Unge!". Alltså jag tänkte det, jag sa inte det högt, men GUD vad jag tänkte det i ungefär femtio minuter. Men sen såg vi en teater (ett gammalt ragg i publiken, alltid lite udda att träffa sådana, gjorde mej liten som en mus i min tältklänning från HM beachwear) och så gjorde vi Hannas favoritgrej: ansiktsmålning. I kön peppade jag henne att inte göra en gullig fjäril utan nåt COOLT, och blev således jätteglad när hon ba "jag vill vara en groda!" till ansiktsmålarpersonen. Efteråt var besvikelsen total.

"DET HÄR ÄR FÖR FAN INGEN GRODA!!" kallar jag denna:

Gilla:
upp
13 röster