Om ”Mad Men” tidigare förlitade sig – väl mycket – på talande tystnader och gärna genom användningen av en statisk kamera hamrat in att en scen eller ögonblick är av extra stor vikt så är det med en ny sorts energi den nya säsongen inleds. Mycket av mångtydigheten är bortskuret och kvar finns själva kärna, på gott och på ont.
Don Draper är portad från SC&P på obestämd tid och Peggy brottas med Lou, den träige ersättaren som är en man av en ännu äldre skolan än Don. Det lämnar Peggy i en hopplös situation, hennes höga krav på sig själv och byrån återfinns inte hos de manliga kollegorna, som hon inte anser försöker tillräckligt mycket: ”I’m tired of fighting for everything to be better”. Samtidigt som Peggy är ensam om sina höga ambitioner är hon lika ensam privat – vilket det smärtsamma mötet med Ted, tillfälligt influgen från LA, tydliggör.
Det är i LA, eller på vägen dit, vi möter Don först åtta minuter in i avsnittet. Efter en snabb rakning på flygplanstoaletten är han redo för västkustens sol i ett märkligt, lika stiliserat som nästan plumpt simplistiskt montage musiksatt med The Spencer Davis Groups ”I’m A Man”. Megan möter Don på flygplatsen – det är hon som kör – och introducerar honom för sin agent och den trånga trävillan hon hyr. Don och Megan tycks, just nu, ha ett fungerande långdistansförhållande, samtidigt som han givetvis inte kan låta bli att rent fysiskt ta över Megans hus genom att köpa en gigantisk tv som hon inte bett om.
Samtidigt i New York försöker Joan, som ju är en partner i byrån, rädda Butler Footwear-kontot som Cosgrove närapå slarvar bort. Men det är, som vi sett från dag ett av ”Mad Men”, inte lätt att bli tagen på allvar som kvinna i reklambranschen i New York på 1960-talet. Å andra sidan skulle Joan aldrig, vid det här laget, låta sig nedslås av de ständigt nedvärderande, sexistiska kommentarerna. Och mycket riktigt klarar hon kontot galant. Måtte detta bli Joans säsong!
Mer från premiären:
Pete Campbells LA-persona = så himla go. Kramen han ger Don i stället för att ta hans utsträckta hand. Pete verkar ha hittat hem i sin nya stad.
Stark scen mellan Sterling och hans dotter, som sträcker ut en hand utan att han har verkar ha vett eller mod nog att helt och hållet ta emot den.
Neve Campbell-scenen på flygplanet!
Avslöjandet att det är Don som hjälpt Freddy att få fram pitchar till Peggy och sedan den trilskande balkongdörren: två män som lämnats i kylan av SC&P sitter nu bokstavligen utfrusna tillsammans. Och sedan slutscenen: i stället för att skjuta igen den och stanna inne i värmen går Don ut i kylan. Övertydligt?
Samt det här:
