Jag har tänkt skitmycket på mat genom åren. Inte hur man lagar den, för det är jag rätt värdelös på. Men alla miljoner sätt det verkar finnas att få i sig näring på, och hur många av dom som är fel enligt alla som tror på nåt av dom andra miljoner sätten. Raw food, LCHF, extreme detox, flyvärdinnedieten, Camilla Läckbergs författardiet, south beach north face och så vidare. Ett tag hoppade jag på dom, har provat Atkins och stenåldersmat, lärt mig sakers glykemiska index utantill och stått med kladdiga fingrar och prickat in bloddroppar på en liten pappskiva i ett försök att ta reda på min blodgrupp så jag skulle kunna äta rätt enligt den (JA det finns en bok). Jag har t o m provat citronsaftkuren som gick ut på att man under tio dagar bara dricker citronjuice med cayennepeppar, utom till frukost då man dricker en halvliter saltvatten för att *rensa tarmen*, obs ej skämt. Och obs do not try at home, jag varnar er.
Jag blir GALEN på allt sånt. Och här kommer inte en utläggning om att man ska vara nöjd med sig själv som man är osv, för dels tycker jag att ni är smartare än att jag ska behöva säga det till er, dels kan jag fatta att man av vissa anledningar inte *är där*. För anledningen för mig att jag inte varit där förut är att jag varit så facking upptagen av all mat jag ska/inte ska äta att jag, ta-daa: blivit tjock. jag var som allra tjockast när jag jobbade på hälsokostbutik.
För så här är det: jag tror inte att man mår bättre om man är fallfrukterian. Jag tror att man blir helt jävla galen om man ska försöka leva ett vettigt liv och va härlig och hålla deadlines men får sitta där med sina biodynamiska alger när alla andra har fredagsöl. För då tror jag att det förr eller senare blir helt jäkla omöjligt att motstå den där nybakat-bröd-doften dom blastar ut från Pressbyrån och 7-11. Jag tror, och det är typ det enda jag på riktigt tar för en sanning i livet, att man mår bättre i det ögonblick man börjar skita i vad tusan man äter och börjar röra på sig i stället. Och det sjuka är: man* blir mycket smalare.
Så lyssna noga nu:
- Ät saker som man fattar hur det gick till när dom blev till. Fisk tillexempel, det fattar man ju att det kommer från en fisk. Pepsi max? Helt jävla obegripligt. En brownie? Den bakar man. Smör, socker, kakao osv. Ja, man fattar typ. Hallonbåtar? Helt omöjligt. Smör, check. Lätta, wut?
- Börja röra på dig. Kroppen är ett redskap för rörelse/använd det din mamma gav dig/trötta muskler är glada muskler/svett är kroppen som gråter av glädje.
- Laga mycket mat hemma. Ät regelbundna tider. Ät tillsammans med folk du tycker om. Var glad.
PS. Gäller eventuellt inte om du är sjukligt överviktig eller har diabetes. Sånt kan inte vi.
puss och kram/ Brita och Kalle
*Japp, det här gäller mig. Jag är den enda person som fanns tillgänglig för en vetenskaplig studie i detta. Jag var tjock förut. Så där så det blir gosigt på ryggen.















 (1)1.jpg)
BRA!!
Åh, så fint skrivet, ren poesi. Bra jobbat!
ÅÅ va bra rutet! Jädra gött att höra.
Ett annat superbra knep för att börja träna: betala svinmycket i anmälningsavgift till nåt lopp (tex GBG-varvet) Var för snål för att inte springa = måste träna. Karolina innan: soffpotatis hela tiden. Karolina nu: Soffpotatis fyra dagar i veckan, tre dagar långdistanslöpare.
Ps. Idag har jag lånat Ok, amen på bibblan. Tack för tipset, älskar´n redan.
jag håller jättemycket med, dock att det är lite samma sak även åt andra hållet. om man är den enda som beställer sallad när alla tar pizza blir det lite dålig stämning. känns som att för att vara SKÖN TJEJ ska man inte bry sig, fast samtidigt vara naturligt smal med perfekt hy. det är taskigt tycker jag för få har gener som fixar det.
sen att det ska vara så himla fokus på mat. typ "ååå har en ben&jerry =lycklig" eller bilder på bullar som man har lagt upp och ska gotta sig med. det finns 25768714768716981 olika sätt att få intryck, mat är bara en av dem. så för mig gäller det att va gla, äta bra och gott, så att man är happy både long och short term och sen fokusera på andra, viktigare grejer i livet.
http://dagvild.blogspot.com/
Underbart skrivet! Jag är helt besatt av din och din mans bloggar. Jag garvar läppen av mig åt din och länkar till alla jag känner, din mans blogg har gjort mig så jävla pepp på att bli stark som en björn, snabb som en örn.
Så jävla skönt att ni skrev om det här, jag har inga viktproblem men nojar periodvis när jag inte tar hand om min hälsa och får för mig att jag borde rensa kroppen med nyponpulver och sådant. Jag är en periodare som ibland tränar mycket och äter bra, med inslag av lite fylla och snus ibland på helgerna. Ibland är det tvärtom; mest pizza, cigg och soffhäng med sällsynta inslag av fysisk aktivitet. När jag börjar träna går jag all in och tänker att jag måste äta massa proteiner och bra mat för att inte all träning ska vara meningslös, typ. Är inne i en träningsperiod (är ju januari, lol) med mycket träning och kesomackor och vända bort blicken från pizzerian. Funderar mycket på om jag borde rensa hejvilt i livet och reformera kosten också. Men nu känns allt bra igen!
Ja! Jag kan också användas som bevisföring då jag gick ner 20 kg på ett år genom att inte banta. Försöker också sprida mitt evangelium, tror på det stenhårt!
SÅ himla sant!
Jag läste nånstans (önskar att jag kunde rota fram vart) att många smala människor är smala av naturen, just för att de har ett okonstlat förhållningssätt till just mat. Så fort man(folk/jag) inte tänker så mycket på vad det du äter och hur mycket, går vikten ner. Naturligtvis gäller det, precis som du skriver inte alla, men många. Bara ångesten och stressen som är för många ihopkopplad med mat, gör inte saken & matsmältningen bättre. Jag vägde lite mer än vad jag trivdes med, och stressade över det alldeles för mycket, och tänkte hela tiden på vad jag inte skulle ät/fick äta och inget hände, förutom att jag hetsät choklad då och då och gick upp några fler kilon. En dag fick jag väl nog eller nåt, och vips sa det. på en månad typ hade jag gått ner 10kg, och sen dess äter jag som jag vill och har vägt samma i flera år nu, så ja, jag tror verkligen att den dagen du slutar noja och hetsa runt vad du äter, så kommer vikten stabiliseras. för somliga, såklart, men det är väl som det är med allt.
Sjukt bra skrivet!
Sa sjukt jakla ratt!!!
jamensjälvklart!
det gör jag sen typ ett år tillbaka. gick dock upp tio kilo på stubinen men vem fan bryr sig.