Jag är inte så ensam i Malmö som det kanske låter på förra ångestinlägget (men tack alla som sagt uppmuntrande saker!) men jag saknar hemma och även mina kompisar enormt mycket, det ska jag inte sticka under stol med.
Dom är nämligen så jävla roliga och smarta och begåvade att det smittar av sig på vad som helst, särskilt mig (ok egoistiskt tanke faktiskt, men ja jag mår extremt bra i deras sällskap, bura in mig om det är ett brott).
Andra känslogrejer:
- har ångest över att jag börjat skela. Nej jag överdriver inte nu, det är extra tydligt på bild, ska visa nån gång.
- har luggångest igen. Tycker jag har världens tråkigaste frilla och inte alls passar i blont?
- tre gånger var jag tvungen att stänga av Louie nyss för att det var så skämsigt
- blev glad nu bara av att tänka på mina kompisar, haha
godnatt
