Nu undrar ni förstås hur det gick för den stora finalen av följetongen Brita och långklänningen i helgen? Jo det gick rätt bra om jag får säga det själv, tack vare min råfeta sidenklänning från Stylein. Som blev grönblå i stället för bronze pga fanns inte annat.
Bara att färdas i taxi med den var +++++

Och då får man ju se klänningsuppdraget som lyckat. Det kändes också otroligt härligt mot benen, antar att det är där siden hämtat en stor del av sin fanskara, det är en otroligt stark USP gentemot andra material. So far so good. Men varning - en grej som tydligen kan inträffa när man får på sig en sån klänning är att man får för sig att man ska ha sensuellt vågigt hår. Det kallas tydligen Serena van der Woodsen-syndromet, och slår till ungeför i det ögonblicket när ens kille redan åkt i förväg till bröllopet och man har skitlite tid. Och helt plötsligt, utan att jag ens fattade själv vad jag var på väg in i, så såg jag ut så här:

!!!
Det gick dock att kamma ut så jag slapp se helt försöktsutskriven ut när jag gick på ballen sen. Lagom till vigseln (som vi inte fick plåta) hade håret plattat till sig till vanligt blöt säl-mode igen. Här tillsammans med Stark som en björn-redaktionen, som var toastmaster på brölliset.

Här låter jag slitsen visa vad den går för i sällskap av lite whisky i den mest classy settingen jag någonsin druckit whisky. Ok delad etta med Mount Nelson Hotel i Kapstaden.

Det var alltså bal, på ett slott, och två militärer som gifte sig, vilket innebar en hel del traditioner och uniformer och märkliga snapsvisor som man inte hade nån chans att hänga med i. Just därför var det också superkul, kändes lite som att vi var i ett parallellt universum, som att vi fick tillgång till något som vanliga dödliga aldrig fått uppleva. Och så fick man dansa. Med sex olika personer som man fick skriva ner på en liten lapp.

Kastade av mig skorna så fort vi kom in i taxin sen.















 (1)1.jpg)
Måste bara fråga, hur gick det att dansa alla de där danserna? Har du dansat mycket förut?