Chipsrecension ursprungligen publicerad på Björns Facebook år 2009 under en kall höst i en koleldad lägenhet i Charlottenburg. Bilden ovan är på den nya påsen, permanentad i Crunchips utbud, och återspeglar inte de detaljer som fanns på ursprungssnackset.
Chipsläget är fortfarande mycket torftigt. Finns fortfarande bara två smaker: paprika och ketchup (som smakar paprika). Okej, var inte helt sant. Det finns också tre limited edition-chipspåsar med exotiskt tema, närmare bestämt "Afrika", "Western" och "Indien". Indien har jag inte gett mig i kast med ännu, "Western" vill jag inte, de ger sken av att smaka korv. Afrika är däremot grundligt utforskat. Påsen med typiskt afrikanskt tema (djurhudar, zebra och leopard, samt en liten lerhydda) är hård och robust, äkta kvalitetsaluminium för oss som vet att uppskatta vällagrade snacks.
Doften som slår emot mig vid öppnandet är en besvikelse, men inget jag sliter mitt hår över. Ett lakoniskt "jaha" undslipper trött mina läppar. Paprika. Paprika paprika paprika. Alltid paprika. Chips är dock inte kända för att i första hand vara doftbärare, det är konsistens och smak som ligger i första rummet. Jag tar en paus, lägger in några bitar kol i ugnen, sätter mig på sängen, neutraliserar munnen med vaniljcola och ger mig hän.
Små trumvirvlar av jordnöt smattar mot min tunga, curry letar sig som stråkorkesterns fylliga stämma upp i gommen. Precis i förgrunden, direkt på tungspetsen, svagt men precist spelas ett solo som av en vemodig oboe: bananen. Vilken trio! Jag är slagen av stämningen som sprider sig i munnen och av tankarna den väcker. Hur kommer det sig att hela västerlandet har en så bestämd uppfattning om vad som är afrikansk smak? Hur är det möjligt att ett chips i Tyskland med smak av "afrika" har exakt samma smakkomponenter som den genomsvenska pizzan Afrikana? Är det verkligen så att en hel kontinent i första rummet smakar just jordnöt, curry och banan? Antagligen är det så. Om inte annat är det underbart att en hel civilisation är överens om vad en annan kontinent smakar. Åtminstone jag blir lite varm i hjärtat av att tänka på det. Och glad i käften blir man ju av att äta dem också, så pröva!
Betyg: betyg: 5
