Idag gör alla rätt i att läsa Jonas Hassen Khemiris strålande öppna brev till justitieminister Beatrice Ask, om Reva och hennes kommentarer om det. Hela texten hittas här, och ett utdrag finns här nedan:

”Pappas kompis N som hittades av en polispatrull och blev instängd i en fyllecell eftersom han sluddrade och först dagen efter märkte poliserna att något var fel och på akuten upptäckte de hjärnblödningen och på begravningen sa hans tjej: Om de bara hade ringt mig så hade jag ju kunnat berätta att han inte drack alkohol.

Att vara tretton och ett halvt och leva i en stad som är under belägring av en man med gevär och lasersikte, en person som skjuter elva svarthåriga män på sju månader utan att polisen ingriper. Och vår gemensamma hjärna börjar tänka att det alltid är muslimerna som råkar värst ut, alltid de med arabiska namn som har minst makt (och helt förtränga gångerna när andra strukturer styrde – som när killen i skolan som alla kallade ”juden” kedjades fast i ett galler med ett hänglås i jeanshällan, och alla bara skrattade när han försökte komma loss, han skrattade också, han försökte skratta, skrattade vi?)

Att vara fjorton och komma ut från McDonald’s på Hornsgatan och bli frågad på legg av två poliser. Att vara femton och sitta utanför en Expertbutik när en polispiket stannar till, två poliser kommer ut, ber om legg, frågar vad som händer i kväll. Sen hoppar de tillbaka in i bilen.

Och hela tiden en kamp inombords. En röst säger: De har ingen jävla rätt att döma oss på förhand. De får för i helvete inte spärra av staden med sina uniformer. De är förbjudna att göra oss otrygga i våra egna kvarter.

Men den andra rösten säger: Tänk om det var vårt fel. Vi snackade nog för högt. Vi hade luvtröjor och sneakers på oss. Vi hade för stora jeans med misstänkt många fickor. Vi gjorde misstaget att ha en brottsbenägen hårfärg. Vi kunde ha valt mindre melanin i våra hudar. Vi råkade ha efternamn som påminde det här lilla landet om att det är en del av en större värld. Vi var unga. Allt skulle så klart förändras när vi blev äldre.”

I förra blogginlägget skrev jag om Zerlina Maxwell som, på ett smart och vältaligt sätt, förklarade varför vi borde fokusera mer på att få män att sluta våldta, istället för på att kvinnor ska skydda sig och anpassa sina liv. I segmentet kan man även höra Maxwell avslöja, nästan i förbigående, att hon själv varit utsatt för någon form av sexuellt övergrepp.

Vad folk, upprörda över att Maxwell ville flytta diskussionen, gjorde? Jo, bombarderade hennes mejl, Facebook och Twitter med rasistiska tillmälen och… våldtäktshot.




Alltså. Att människorna som skriver detta, om inget annat, bara inte inser ironin i att skicka våldtäkshot till någon som blivit utsatt för övergrepp och driver tesen att vi fodrar en våldtäktskultur? HUR KAN DE MISSA DET? Och tanken på att det är vanliga människor som skriver dessa hot, inte perversa hatrobotar från framtiden, gör mig illamående. Ibland är den här världen helt åt helvete.

Zerlina Maxwell har själv kommenterat hoten här.

Idag måste ni läsa Annahita Yazdis text där hon utgår från något personligt och berättar varför man inte behöver känna sig som en dålig feminist bara för att någon har trampat på en. Extremt viktig läsning, både för kvinnor och män. Ett utdrag kommer här nedan och ni kan läsa hela texten här.

Det här är som en reality show utan slut där Chris Brown tävlar mot sig själv om att bli populärkulturens mest motbjudande människa. Den här gången hotar han med våld om han inte 1. får tillbaka sina bilnycklar från bilvakten och 2. slipper betala de tio dollar som det tydligen kostade. Stay classy.

Imorgon, på Internationella kvinnodagen, kan man slå på Metropol 93,8 vid 9:45 för att lyssna på en fyra timmar lång spellista med enbart kvinnliga artister. Allt från Erykah Badu och Aretha Franklin till Robyn och Beyoncé har utlovats.

Vi lär hända något på Nöjesguiden.se också – håll utkik!

Boom! Så glad för att Rikard ”Skizz” Bizzi har signat för Baba Recordings och ska släppa en soloskiva. Har skrivit en massa om min kärlek för hans grupp Stockhomssyndromet tidigare (bland annat här och här) och tycker att hans beats och rap har en unik och given plats i den väldigt högkvalitativa våg svensk hiphop utgör nu. Albumet kommer senare i år, men redan idag fick vi ett första smakprov.

Ja, ni hör ju. ÄLSKAR detta. När han är på humör är han Sveriges bästa hiphopproducent. (Obs, glöm inte att lyssna på remixen också!)