Okej. Är en sucker för klipp där man får se hur en person gjorde för att skapa en låt. Det gör att jag kan bortse från J. Coles manliga cheerleaders och yes-men när han skapar Power Trip, en av hans bästa låtar. Och i slutet får vi ett beat som han hoppas att Jay-Z ska rappa på.
Up All Night To Get Lucky

Har hållit mig borta från alla rabalder kring Daft Punk och Pharrell Williams Get Lucky. Dels för att jag inte är ett SÅ stort Daft Punk-fan, dels för att jag inte är så mycket för snippets, teasear och uppbyggda förväntningar (eller jo, ibland). Jag vill ha the real deal direkt. Det fick jag nu. Och jag kommer att spela sönder den.
Lyssna här.
Gellert Tamas bjuder på dagens måste-läsning
Wow! Idag är det ett måste att läsa Gellert Tamas i DN. Om liberala debattörer som förnekar existensen av strukturell rasism, hur pass svårare det är för ”Hassan” att få jobb och lägenhet i jämförelse med ”Eric” och hur xenofobi infiltrerar vårt samhälle och legitimeras. Det är en fantastisk text. Läs hela HÄR – ett utdrag kommer här nedan.
--------------------
För dessa debattörer verkar det alltid finnas en individuell förklaring till hands. När författaren Jonas Hassen Khemiri beskriver (DN 13/3) hur en av hans vänner misshandlas av Norrmalmspolisen och ”dumpas med blodig näsa i Nacka” och hur han själv grips av polis, enbart på grund av sitt utseende, svarar Selimovic att polisens agerande alls inte behöver bero på rasism: ”Han [polisen] kanske bråkade med sin chef hela dagen, fick en utskällning som du skulle betala för.”
Det paradoxala är att Selimovic, som förkastar strukturer, här samtidigt tecknar ett närmast övertydligt exempel på hur det strukturella våldet kan se ut. En polis anser sig ha rätten att leva ut sina personliga tillkortakommanden gentemot någon som han betraktar som ”invandrare” – och får stöd i detta från den högsta politiska ledningen. Det är ytterst svårt att tro att nämnda polis hade vågat ta ut sina aggressioner på samma sätt mot till exempel en högt uppsatt folkpartistisk politiker, eller en chefsperson på Volvo, och att en av landets mest centralt placerade politiker i så fall rättfärdigat övergreppet med orden ”han kanske bråkade med sin chef hela dagen”.
Just så fungerar den strukturella diskrimineringen.
Beyoncés nya outfit…

… som hon hade på sig på Mrs. Carter-turnéns premiär i Belgrad är intressant. Tänk om hon hade haft på sig den på Super Bowl, amerikanerna hade nog avlidit av chock.
Alltså, det var allt. Vet inte vad jag ska säga.
Common x No I.D. x Cocaine 80’s
Common rappar om det bitterljuva i att en av hans bästa kompisar är kär och ska gifta sig med en kvinna Common själv ogillar. Har haft den här på repeat i en halvtimme nu.
Jai Paul släpper sitt debutalbum. Eller?

Jag har skrivit om Jai Paul (bland annat här), den tillbakadragne britten vars väldigt få officiella släpp alla har varit spektakulära. Han är visserligen signad på XL Recordings, men hans excentriska beteende har lett till ett komplicerat förhållande och jag har fått intrycket att han är rätt svår för skivbolaget att kontrollera.
Och igår registrerades en ny profil på Bandcamp där vad som verkar vara Pauls extremt efterlängtade album nu streamas gratis (!). Eller är det bara en samling av hans demolåtar? Köper man albumet får man ett kvitto från en mejladress som är kopplad till Paul, så mycket tyder på att det är han själv som har laddat upp musiken. XL har hittills inte kommenterat saken. MEN – oavsett om det är det färdiga albumet eller inte, det här är typ så bra som jag alltid har hoppats att det ska vara. Lyssna:
HÄR kan man också läsa Crank in the Roads försök till att gå till botten med uppladdningen.
Edit:
Så var det uppklarat.
Jay-Z, Open Letter, Kuba, Brooklyn Nets och Vita huset

Igår släppte Jay-Z Open Letter, en rykande kontring till alla som har snackat skit om honom de senaste dagarna. Först lite bakgrund.
I början av april gjorde Jay-Z och Beyoncé ett besök i Kuba för att fira sin femårsdag som gifta. Naturligtvis blev amerikanska medier och politiker rasanda. Några dagar senare började det ryktas om att Jay-Z ville starta en sportagentur, något som i så fall skulle göra att han, på grund av intressekonflikter, måste sälja sin del i NBA-laget Brooklyn Nets. Hur stor andelen var? 0,670 procent, till ett värde av ungefär 350 000 dollar. Detta orsakade hånskratt från en rad olika håll, trots att Jay-Z (som jag tidigare skrivit om) har haft ett betydligt större inflytande på laget än vad hans andel säger, och dessutom lyckats tjäna en ansenlig hacka på projektet. Så – trött på all uppståndelse ringde Jay-Z upp Timbaland och Swizz Beats och bestämde sig för att svara på kritiken.
Och nu har Vita huset dementera uppgifter i låten. Bland annat om att Obama ska ha bett Jay-Z att strunta i kritiken och istället ”come chill on the beach” och att Jay-Z och Beyoncé ska ha fått ”tillstånd” från Vita huset att besöka Kuba.
Några tankar:
1. Jay-Z är alltid som bäst när han är arg.
2. Det här är en sån fin throwback till hur hiphop såg ut på nittiotalet. Någon blir förbannad, går in i studion på kvällen, spelar in låten och tar sedan med sig den till närmaste radiokanal. Dagen efter pratar alla (på riktigt, testa att googla) om den.
3. Gäller "don't snitch"-mentaliteten även när det handlar om presidenter? Som Young Jeezy har sagt: "If you get jammed up, don't mention my name".
4. Open Letter är ännu ett bevis på vilken supernova till artist Jay-Z är. Inom några timmar från låtens släpp har den tagit sig in på en presskonferens och Vita huset bemödar sig att svara på frågor om den. Tror ni att frågan hade kommit upp, eller att Vita huset hade brytt sig om att dementera några uppgifter om Rick Ross var avsändaren? 50 Cent? Ens Kanye West?
Upphittad skatt

För att markera att det igår var sju år sedan Proof, Detroitlegend och Eminems vapendragare/barndomskompis, sköts till döds under en skottlossning har Paul Rosenberg, känd musikmanager, släppt låten Keep it on the Low, som Proof gjorde med J. Dilla runt 1994.
Låten är i rätt kass kvalitet eftersom den är rippad från ett gammal band, men visst hör man lite Detroitmagi där.
Hammer Time! @ Kåken, den 24 april

Den 24 april är Hammer Time, min och Hasan Ramic klubb, tillbaka! Denna gång på Kåken. Kom och fira att lönen snart är på ingång och att Kåkens terrass förhoppningsvis klarar sig utan värmelampor.






